Ny kärlek och föräldraskap
Mitt ex och jag gick isär för ett år sedan och har två barn, nu sex och åtta år, som bor varannan vecka. Samarbetet har funkat okej, det här året, inte superbra, men okej.
Vi har alltid haft ett ganska mjukt föräldraskap båda två. Visst har vi kunnat bli arga, men vi har inte vrålskällt på barnen, sällan höjt rösten. Vi har varit överens om att vi inte vill straffa, att sömnmetoder och utfrysningsmetoder är helt fel. Kommunikation, ömsesidig respekt och naturliga konsekvenser snarare än straff och hot.
Men. Nu har exet träffat en tjej. Såvitt jag förstår har det gått ganska fort, hon träffade barnen ganska omgående, och enligt barnen har de inte träffat sin pappa ensam sedan dess. Fine. Det är deras grej.
Vi brukar ha överlämning via skolan, men så skulle jag hämta dem hemma hos exet. Tjejen var där (vi har setts en gång innan och hälsat i förbifarten, inte mer). Och plötsligt ser jag hur hon skäller ut mina barn så det fladdrar i gardinerna, hon säger till ena att "om du ska bete dig sådär får du inte vara med, gå härifrån" och ger andra timeout. Exet säger inget och jag står som en fågelholk och kan inte tro mina ögon. Vad barnen hade gjort? Ja, det vet jag inte. De är som barn är mest, lite högljudda ibland men i huvudsak lugna. Sexåringen kan vara ganska dramatisk, saker kan lätt bli stora och överdrivna och hon testar en del med vad som är okej att säga till folk och så.
Men de är inga vilddjur, de är hyfsat lugna och trevliga att ha att göra med.
Mina frågor då: Ska jag verkligen bara bita ihop här och tänka att de får göra som de vill hemma hos sig/honom? Är det verkligen okej att så totalt byta inställning i föräldraskapet utan att åtminstone berätta för mig? Är det verkligen okej att som ny kärlek (som alltså inte bor där men är där typ hela tiden) komma in och börja uppfostra ? på ett sätt som totalt strider mot vad barnen är vana vid? Straffar man verkligen andras barn så?
Jag vill inte bråka med exet men samtidigt tycker jag inte att det här är okej.