Ibland när min snart två veckors bebis har ätit. Så kräks han o samtidigt kippar efter luft. Jag blir livrädd o får panik! Någon som vet varför?
Jag får panik o kan inte sova för att jag är rädd att det ska hända när han ligger ner.
Ska ta upp detta med bvc, men är ju lördag idag så tänkte att någon här kanske vet?
Jag är barnsjuksköterska och jag tycker att det låter helt normalt. Han är "överfull" och när han kräks så hakar det upp sig med andningen. Helt normalt även om det ser dramatiskt ut! ???? Blir han inte blå eller slapp i kroppen behöver du inte oroa dig.
Tack för svaret! Han blir inte blå eller så. Men om detta händer när han sover då?
Hej,
Så har båda mina gjort från födseln tills de varit 1-1,5 månad ungefär. Låter sjukt läskigt och de ser lite panikslagna ut, men går över snabbt. Ofta efter maten men även ibland "bara sådär"...
Vet inte varför det är så, men jag tror inte det är något man behöver vara orolig för. Dessutom har jag faktiskt aldrig vaknat av att de gjort så (vaknar av minsta gny) så det verkar vara något de gör i vaket tillstånd...
Hoppas detta kunde lugna lite. Kram
Hej,
Så har båda mina gjort från födseln tills de varit 1-1,5 månad ungefär. Låter sjukt läskigt och de ser lite panikslagna ut, men går över snabbt. Ofta efter maten men även ibland "bara sådär"...
Vet inte varför det är så, men jag tror inte det är något man behöver vara orolig för. Dessutom har jag faktiskt aldrig vaknat av att de gjort så (vaknar av minsta gny) så det verkar vara något de gör i vaket tillstånd...
Hoppas detta kunde lugna lite. Kram
Tack för svaren!
Man blir ju nojig med första barnet. Känner lite panik över de o att pappa ska börja jobba på måndag, så hormonerna är lite upp o ner hela tiden!
Ja men vet du vad, det är helt normalt! ????
Vet inte hur många gånger jag började rysta mitt första barn för att jag var övertygad om att hon inte andades. Ringde barnakuten för att hon sov 12 timmar på raken o.s.v....
Vi är ju bara rädda om dem och man SKA VARA vaksam på hur de mår.
Kram!
Tack för att ni lugnar mej :) De hör väl till o noja med första barnet..
Kram!
Ja det gör det! Hade du INTE nojat hade det varit märkligt.
Du är på helspänn därför att du nyss fått ansvar för en väldigt liten människa som är helt beroende av dig för sin överlevnad. Det är ett stort ansvar och det vore väl konstigt om vi inte blev lite knasiga då och att hormonerna drar i väg med oss. Du kommer att bli tryggare med tiden, men vet du vad! Känner du dig orolig så finns det vård tillgänglig dygnet runt. På barnakuten är vi vana vid oroliga förstagångsföräldrar så det är bara att komma in om du uppfattar att något inte är som det ska!
Kram till dig och den lille!