Ingen bekräftelse
Jag har varit tillsammans med min kille i precis 2 år nu. Vi har precis blivit särbo efetr att ha varit sambo i 1,5 år. Jag ville absolut inte bli särbo men av många anledningar kände han att detta var ända räddningen för vår relation. Detta har varit en oerhörd sorg för mig. Jag kommer att flytta till min lägenhet om ett par veckor och han har redan flyttat. Detta är väl inte egentligen det stora problemet. Problemet är att under hela vår relation har han i princip aldrig visat att jag är viktig. Han tycker inte om kramar och pussar (förutom med sina barn) och jag blir utan. jag har inte ett extremt behov av det men har ett behov.
Jag är fortfarande väldigt förälskad i honom och ör väldigt attraherad. Jag längtar så mycket efter hans närhet på alla sätt. En närhet jag egentligen aldrig upplevt.Detta skapar en oerhörd frustration hos mig och skapar mycket bråk. Jag har bönat bett att han ska ge mig mer närhet och han lovar att bättra sig. En gång gick det 5 månader utan en riktig kyss. han tycker absolut inte om kyssar och jag älskar det verkligen. Han säger att han ska bättra sig men det gör han inte. Det känns som jag är så tillmötesgående gällande allt men mina behov sätts helt åt sidan. Jag går och väntar på att det hela tiden ska bli bättre. Om jag lägger mig en stund på hans bröst ligger han där helt stel och lägger inte ens armen om mig. Pussar han mig är det mest på kinden. Jag är så ledsen. Jag längtar efetr någon som finns brevid mig. Hur ska jag hantera detta? varför säger han att han ska bättra sig när han inte gör det? Det kanns som jag är olyckligt kär :( Jag kanske måste ge upp? Alltså vi är över 40 år... Vad ska jag göra? Jag blir deprimerad av detta :(