Nostalgi

För att göra en lång historia kort.

Jag och min man och våra barn har flyttat över halva Sverige till hans hemtrakter från mina hemtrakter. Jag ville aldrig flytta men kände att jag var tvungen att försöka för hans skull. 

Jag har hamnat i depression och det känns som någon har dött. I alla fall har något dött inom mig. Jag saknar mitt landskap, vårt hus, vårt område, min familj, mina vänner, och barnens vänner. Jag mår fysiskt illa när jag tittar på bilder från "förr" och längtar tillbaka något fruktansvärt. 
Till saken hör att min och min mans relation har blivit dålig på grund av mitt dåliga mående sedan vi kom hit. Och jag känner mig så fruktansvärt ensam. Jag kämpar i sirap.

Vi kan inte flytta tillbaka av många anledningar. 

Hur slutar man längta hem? Hur slutar man vara nostalgisk? Hur slutar man sörja?