Tänk om jag inte tycker om mitt barn
Det känns så hemskt att behöva skriva det här, men jag vet inte om jag tycker om mitt barn.
Från att hen föddes har hen skrikit och gnällt, aldrig varit nöjd. Nu 9 månader senare kan vi ha bra stunder men det vänder så fort. Sover ytterst korta stunder på dagen så man får aldrig en chans att andas ut. Tom när hen ammas så ligger hen och gnäller under tiden. Känner mer och mer att jag inte orkar med hen. Hemmet förfaller mer och mer för man kan aldrig sätta hen ifrån sig tillräckligt länge för att hinna röja.
jag har nästan slutat bry mig om hen gråter för hen gör det jämt. Lyfter upp och tröstar för att jag måste. Tycker synd om min sambo för att han är F-ledig och måste stå ut med det där. Jag får iaf gå till jobbet.
Jag tänker ofta på att lämna bort hen till mina föräldrar, ibland för en natt, ibland på obestämd tid. Ibland tänker jag att jag överdriver, visst älskar jag mitt barn för det är sånt föräldrar gör. Men så många gånger så undrar jag om allt inte bara var ett stort misstag ...