Lunginflammation - dödsångest. :-(
Hej,
Kanske kommer att låta som värsta sortens hypokondriker, men jag som gammal uska brukar verkligen inte vara den som är skraj för förkylningar och influensor i vanliga fall.
Men detta jag har just nu är utan tvekan det otäckaste jag någonsin varit med om...
Ska försöka göra bakgrundshistorian kort:
I söndags fick jag lättare feber, 38.4. Mådde ändå bra och gjorde allt jag brukade. Gick promenad med lillkillen, fejade och umgicks med familjen. Började hosta.
Måndag morgon: 39,5 i feber och hostan höll i sig och eskalerade snabbt. Hostan är det värsta, den tar nästan andan ur mig. Sjukade mig från jobbet och sov, frossade och svettades genom dagen i sängläge. Drack rikligt. Försökte äta men allt smakade äckligt.
Tisdag: 39,5 på morgonen, en upprepning från måndagen. Men febern steg vidare till 40.2. Ringde 1177 men fick svaret att avvakta och att det går en del hosta med feber därute. Sängläge, svettningar, frossa, feber, dricka, hosta, hosta, hosta.
Fick byta kläder och sängkläder, ligga på handdukar. Totalt orkeslös. Somnade titt som tätt...
Onsdag: Samma höga temp idag. Började känna riktigt hur kroppen bara flöt iväg från mig. Svettades, frös, drack, sov.
Ringde VC och bara grät. Fick en tid. Doktorn kunde inte höra några biljud men snabbsänkan var på 197. Fick penicillin och tid för kontroll igen nästa vecka.
Idag: dag 2 med kåvepenin, och visst har febern gått ner, ligger nu bara kring 39 utan alvedon, men jag känner mig inte friskare. Känner mig dödssjuk och får ångest. Saknar att få umgås med mina barn. Får ont i hjärtat av att se min man som är så orolig. Känns som att ligga och bara vänta på det värsta....Har aldrig varit med om något värre än detta... Matt, svettig, orkeslös, hostar upp små missfärgade klumpar (ursäkta), och denna ständiga oro och rädsla. Är på helspänn och spänner mig så fort jag känner att kroppen blir mer matt.. Är det såhär det känns när man ska dö?
Ja.. som sagt jag förstår om detta låter hypokondriskt, men det är väldigt verkligt för mig.
Vad jag vill med inlägget vet jag inte riktigt... kanske få ta del av fler som upplevt något liknande? Några tips eller råd hur man förhåller sig?
Vad som helst. tack på förhand!