Vi är kära och kämpar på!
Jag och min kille är snart 2 år tillsammans. Jag är svensk medborgare och han kommer från Ukraina som asyl pga hans föräldrar misshandlar honom både fysisk och psykisk. Vi båda fyllde nyss 18. Han hade bott här 1 år innan vi träffades varandra. Jag såg direkt att han inte mår okej, hans ansikte visar att han är sorg hela tiden. Vi pratade med varandra och lärare känna varann och då var vi kär i varandra. Vi båda hade haft dåliga bakgrunden och vi båda förstår varandra. Han kom hit sedan han var 15 och utan pass. I hans hemlandet skulle man då få passet där man fyller 16. Han fick beslutet "nej" från Migrationsverket 3ggr och nu blir han utvisning. Vi planerar att gita oss (inte bara för uppehållstillstånd) men vi vill gifta oss och skaffa familjen tillsamman. Vi skickade hindersprövning till Skatteverket (utan min killes civilståndsintyg för att han inte kunna hämta den i sitt hemlandet utan pass och han kommer inte heller kunna bo i Ukraina.
Jag är en thailändska tjej och han är ukrinaska. Vi båda tackar Sverige för att vi kommer från olika länder och kommer inte heller kunna ses varandra om det inte finnas landet som heter Sverige. Vi båda älskar Sverige och svenska skolor. Vi pluggar hård och kämpar på.
Han ser inget framtiden om han åker tillbaka. Sverige gör att han vill kämpa för hans dröm. Men hans framtid kommer ta slut om han inte få bo kvar här. Han komger kanske vara en hemlös om han åka tillbaka. Han kommer inte kunna skaffa nåt jobb utan utbildning.
Snälla, hjälp oss. Vi vet inte vad vi kan göra. Vi sov aldrig väl. Vi är rädda för allting just nu.
Hur kan vi göra?