Ni med flera barn (med samma föräldrar) är dom lika varandra personlighetsmässigt ?

Mina två barn är som natt och dag, bokstavligen.

Min första föddes missnöjd och var en mycket krävande bebis. Han är impulsiv, hyperaktiv, envis, motorisk (var jätte tidig med att krypa och gick vid 9 mån tex), väldigt fantasifull och kreativ, hetsigt humör men har väldigt mycket humor. Busig och trotsig. Han är väldigt selektiv med maten och alltid sovit som en kratta.

Min andra som föddes som solskenet själv, alltid glad, sov bort de 4 första månaderna i livet. Sover bra, äter bra (äter allt, ungen lever på broccoli tex, det har mina förstfödda aldrig stoppat i munnen), lyssnar, är mer eftertänksam och försiktig, var sen motoriskt men har vart lite snabbare rent intellektuellt. 

Ja listan kan göras lång. Än så länge kan jag och pappan till barnen inte hitta något personlighetsdrag det vart lika på fullt ut.

Roligt! Skiljer åldern mycket mellan dom ?

Haha. Att det kan bli så himla olika, väldigt spännande & roligt att höra tycker jag!

Är något av barnen likt dig eller pappan när ni var små?

Det sägs ju att tex hyperaktiva barn ofta har någon förälder som har varit det som barn.

De är alla kopior av varandra utseendemässigt. Trots att 5-åringen är större så är det många som trott att de är trillingar.

Ja, äldsta är snart 17 år och de yngsta är sex år, tvillingar. Det "roliga" är att äldsta och en av tvillingarna hade kunnat vara enäggstvillingar, både till utseende och temperament! Den andra tvillingen är lika framåt och tidig i tal och motorik, men mer försiktig och eftertänksam.

Jag har 3 barn med samma pappa.

Den yngsta är bara en månad, så där kan jag inte svara, men de andra två är som natt och dag.

Den äldsta på 8 år är aktiv och är typ aldrig still, rastlös, svängig i humöret, kan aldrig leka själv osv...

Den yngre på 7 år är lugnare, kan sitta i timmar och leka själv, lugnare temperament...

Dessutom är de också väldigt olika i utseende och kropp också...

MEN de leker bra ihop och är bästa vänner-oftast! Det är två killar.

Har 4 barn med samma man och de är alla helt olika till personligheten. Blev även så att två av dem är mörkblonda och två är mörkbruna i håret.

Har tre barn och alla är ganska olika till sättet. Alla tre är sociala men annars är de olika. Yngsta lärde sig cykla utan stödhjul vid 3år men pratar inte så bra. Medan äldsta kunde alla bokstäver vid 2,5år och pratade rent då men lärde sig cykla först när han var 7år. Båda pojkarna är väldigt aktiva men yngsta har bäst koll på sin kropp medan äldsta är mer intresserad av siffror och fakta. Mellantjejen är lugnare. Hon är ganska lat och föredrar att sitta med böcker och lugna aktiviteter.

Skulle nog säg att min äldsta tenderar till att vara lite mer lik pappan i temperament och lite i personlighet (pappan ska tydligen också vart ett ganska så svårt barn, men våran verkar vara en level över det ;) enligt farmorn iaf). Men min pappa (alltså barnets morfar) var tydligen också högt och låg som liten, han har dessutom adhd. Det finns andra i både min och pappans släkt med adhd så det skulle kunna vara ett arvsanlag som gått vidare till vårat barn.

Båda klarar sig bra i vardagen men de är bra på olika saker. Den lugna har alltid varit bra på språk och den livliga på allt grovmotoriskt.

Här är det tvärtom, grabben är en tänkare lugn som en filbunke, dottern aktiv, vaknar tidigt, låter konstant! Alla mina 3 har totalt olika personlighet, 2 av dem samma fader.

Inte ens mina enäggstvillingar är exakt lika i sin personlighet. Utseendet är de små kopior dock.

De är jätteolika! Den ena älskar sällskap och kroppskontakt/gos. Den andra vill vara i fred och leker gärna ensam. Den ena är lite nervös och blir lätt ledsen. Den andra blir mest skitförbannad. Jättefina och jätteolika.

Verkligen helt olika ???? den äldre lugn och fundersam medan den yngre full rulle och inte tänker efter så mycket innan handling :p

Vi har 7 barn. Äldsta är född 2006 och yngsta i juni i år. De är väldigt lika varandra till utseendet och vissa personlighetsdag också. Vad det gäller livligheten så har de blivit värre och värre. Barn nr 1 var väldigt lugn och stillsam medan nr 6 som nu är 1 år och 9 månader snart är mer vild än tam emellanåt. En teori som vi har är att ju fler äldre syskon man har desto mer är man tvungen att ta för sig i gruppen. Ju fler andra finns det att hävda sig emot. Det positiva är att vi får ofta höra från dagis och förskoleklassen att våra barn är väldigt verbala och har väldigt lätt att vara i en grupp med andra. Det är nog ett gemensamt drag som jag också tror kommer sig av att de befinner sig i en större syskongrupp.

Mina två barn är som natt och dag.

En 12-årig kille som är lugn, tyst och omtänksam. Han för inte mycket väsen av sig och tar aldrig för sig på gott och ont.

Den andra är en 9-årig tjej. Framåt, sprallig och högljudd. Tar alltid för sig och siktar mot stjärnorna.