Jag hoppas innerligt att detta är en troll tråd!!
Jag är född i Sverige men har rötter i just en kultur som för någon generation sedan innebar ganska så förenklat: mannen försörjer, kvinnan sköter barn och hushåll. (Måste poängtera; inte muslim!).
Men att idag agera som TS man förbryllar mig! Jag KAN förstå att det inte faller naturligt för alla att ta hand om ett barn helt självständigt. Jag kan dock INTE förstå oviljan! Oviljan att vara med sitt barn, att inte vilja aktivera sitt barn, lära känna sitt barn!!! Oavsett kulturell bakgrund!!!
Går jag tillbaka till min farfar t ex som i allra högsta grad växte upp i; mannen försörjer, kvinnan fixar hushållet tankemönstret och inte levde i Sverige på den tiden heller så förstod han vikten av att avsätta tid till sina barn även om han var ute och jobbade merparten av dagen!
Ts man varken försörjer eller tar hand om familjen. Ska man skratta eller gråta!
Handen på hjärtat så är inte min man den man som tagit merparten av (eller ens hälften) föräldraledigt t ex osv. Det tog tid för honom att "lära" sig allt som krävs för att ta hand om ett barn. (Och vi hade dessutom en tuff start med vårt barn!) Går liksom inte att krama och pussa ett barn i all oändlighet som kompensation för blöjbyte, matning etc. Men VILJA fanns, och från dag ett gjorde han vad han kunde och kortade ner sin arbetstid för att vara hemma mer, för att se sitt barn växa upp! Fanns ingen tvekan när barnet skulle skolas in att vi båda två skulle vara med. Varit med till vartenda bvc besök utom två hittills. Alla läkarbesök etc. Han må inte ha en naturlig fallenhet för barnomsorg men han lär sig. Och VILL lära sig. Och skulle ALDRIG acceptera barnomsorg av samhället när han själv är hemma!
Så att sitta och skylla på kultur är för mig ren bullshit! Din man, ts, har inte någon VILJA och verkligen inte någon respekt för dig som kvinna heller. Du ska sen dessutom försörja hushållet OCH ombesörja barnet heltid utan hjälp från honom (förlåt han bär ju henne när du duschar...). Skämt!
Jag kan tycka att 15 h pp dagis är okej. För barnet behöver stimulans och uppenbarligen kan inte du ge det till barnet som ska studera och jobba. Och din man verkar ju totalt oförmögen till det han med. Och, jag hoppas ju även att förskolan kan agera en motpol till pappan så att barnet växer upp med sund inställning till livet och samhället!!
Undrar on pappan hade agerat samma om det var en pojke?
Måste vara en skämttråd!!
