Ni som tagit emot "donerat"
Ni som tar emot ägg eller spermier från en okänd person, när ni är i ett förhållande.
HUR ska er partner kunna känna sig som förälder till någon annans barn, som det faktiskt är...
Det är min raka fråga.svara!
-
-
Svar på tråden Ni som tagit emot "donerat"
-
#11MIN dotter har tillkommit genom äggdonation. Dvs jag har burit henne, jag har känt henne sparka i min mage, vi har delat blodkärl, jag har ammat henne i 1 år och jag är den hon nu vid 4 års ålder alltid ropar på först om hon vill något. Orkar inte ens bemöda mig med att skriva det jag egentligen anser om en sådan empatilös och idiotisk åsikt. Men ändå nyfiken, vad i det jag beskriver ovan är det som enligt ditt resonemang inte gör mig till "riktig" mamma? Vad innebär det att vara "riktig" förälder?Anonym (bibbi) skrev 2017-09-16 23:35:44 följande:
Det kan jag förstå och respektera.
MEN, faktum kvarstår... det är inte ert "riktiga" barn.
Gener SPELAR roll, de gör de. Kanske inte för er som inte hade något val, men hade du varit problemfri så hade du nog sett hur jag menar.
Gener har med allt att göra. Donatorbarn är att likställa med adoptivbarn. Antingen är man släkt eller så 'är man inte.
Enligt mig är det att det att finnas där dagligen, ta hand om sitt barn och inte att vara en okänd människa som donerat en enda cell. -
#12Fast "på riktigt" är hon inte din dotter.Anonym (Os mamma) skrev 2017-09-17 00:04:58 följande:MIN dotter har tillkommit genom äggdonation. Dvs jag har burit henne, jag har känt henne sparka i min mage, vi har delat blodkärl, jag har ammat henne i 1 år och jag är den hon nu vid 4 års ålder alltid ropar på först om hon vill något. Orkar inte ens bemöda mig med att skriva det jag egentligen anser om en sådan empatilös och idiotisk åsikt. Men ändå nyfiken, vad i det jag beskriver ovan är det som enligt ditt resonemang inte gör mig till "riktig" mamma? Vad innebär det att vara "riktig" förälder?
Enligt mig är det att det att finnas där dagligen, ta hand om sitt barn och inte att vara en okänd människa som donerat en enda cell.
Jag är skeptiskt till alla nymodigheter att få barn. Det kostar massor av pengar. Skattekronor.
Även om du inte orkar bemöta mig... så har jag rätt. DNA och gener du vet.
Vad som inte gör dig till "en riktig mamma"? Tja, att du inte ens är släkt med ditt barn? Duger det som åsikt? -
#13Hade du varit problemfri ...?! Ursäkta men tycker du är ute och cyklar så det dammar om det. Verkar mer som om du ser barn som ägodelar. Precis som de ovan säger så är det dem som har rätt att kalla sig mamma och pappa de som funnits där för barnet oavsett vem som bidragit med generna. De som tröstat, kramat, matat, nattat, läst sagor, läxor, stöttat mm är de som har rätt att kalla sig riktiga föräldrar. Du lägger nog alldeles för stor vikt vid gener. Vadå riktigt barn ?! I min värld finns det inga oriktiga barn . Och du, jag är en av dem som är " problemfri" men din arrogans mot en del föräldrar kommer slå tillbaka på dig i form av karma.Anonym (bibbi) skrev 2017-09-16 23:35:44 följande:
Det kan jag förstå och respektera.
MEN, faktum kvarstår... det är inte ert "riktiga" barn.
Gener SPELAR roll, de gör de. Kanske inte för er som inte hade något val, men hade du varit problemfri så hade du nog sett hur jag menar.
Gener har med allt att göra. Donatorbarn är att likställa med adoptivbarn. Antingen är man släkt eller så 'är man inte.
-
#14
Såna som du kommer aldrig kunna förstå i alla fall, så det är nog ingen idé att någon svarar. Låt tråden självdö.
Så ska jag natta om min dotter. Hon är uppe och pratar med sin icke-biologiska mamma som är och jobbar i USA. Ibland kommer saknaden mitt i natten. Däremot har hon inte idag frågat om sin biologiska pappa, som också är i USA och jobbar. Så det blir jag, icke-biologiska pappan, som får natta idag med. -
#15Jag håller inte med, tror inte heller på "karma". Karma är något vi brukar skämta om, tror du på tomten också`?Anonym (Men vad .....) skrev 2017-09-17 00:25:26 följande:Hade du varit problemfri ...?! Ursäkta men tycker du är ute och cyklar så det dammar om det. Verkar mer som om du ser barn som ägodelar. Precis som de ovan säger så är det dem som har rätt att kalla sig mamma och pappa de som funnits där för barnet oavsett vem som bidragit med generna. De som tröstat, kramat, matat, nattat, läst sagor, läxor, stöttat mm är de som har rätt att kalla sig riktiga föräldrar. Du lägger nog alldeles för stor vikt vid gener. Vadå riktigt barn ?! I min värld finns det inga oriktiga barn . Och du, jag är en av dem som är " problemfri" men din arrogans mot en del föräldrar kommer slå tillbaka på dig i form av karma.
-
#16Låter lite som en mänsklig Pytt i panna.Anonym (pappa) skrev 2017-09-17 00:30:34 följande:
Såna som du kommer aldrig kunna förstå i alla fall, så det är nog ingen idé att någon svarar. Låt tråden självdö.
Så ska jag natta om min dotter. Hon är uppe och pratar med sin icke-biologiska mamma som är och jobbar i USA. Ibland kommer saknaden mitt i natten. Däremot har hon inte idag frågat om sin biologiska pappa, som också är i USA och jobbar. Så det blir jag, icke-biologiska pappan, som får natta idag med.
-
#17Föräldraskap kommer i många former. Man brukar skilja på genetisk, biologisk, juridisk och social (förälder) förälder. Ibland är en och samma alla saker på en och samma gång. Andra gånger inte. Ja genetik är viktigt för många men kärlek, gemenskap och familjeband ser inte till sånt. Man kan älska precis vem som helst och man måste nästan ha ett hjärta av sten för att inte älska ett litet värnlöst barn som hamnat i ens hem, oavsett vem barnet är.Anonym (bibbi) skrev 2017-09-17 00:23:23 följande:
Fast "på riktigt" är hon inte din dotter.
Jag är skeptiskt till alla nymodigheter att få barn. Det kostar massor av pengar. Skattekronor.
Även om du inte orkar bemöta mig... så har jag rätt. DNA och gener du vet.
Vad som inte gör dig till "en riktig mamma"? Tja, att du inte ens är släkt med ditt barn? Duger det som åsikt?
-
#18Skulle du säga så även om det okända barnet låt på din farstutrapp?Anonym (nato) skrev 2017-09-17 00:37:48 följande:Föräldraskap kommer i många former. Man brukar skilja på genetisk, biologisk, juridisk och social (förälder) förälder. Ibland är en och samma alla saker på en och samma gång. Andra gånger inte. Ja genetik är viktigt för många men kärlek, gemenskap och familjeband ser inte till sånt. Man kan älska precis vem som helst och man måste nästan ha ett hjärta av sten för att inte älska ett litet värnlöst barn som hamnat i ens hem, oavsett vem barnet är.
-
#19Förresten, om man låter trådar självdö så svarar man väl inte i dem?Anonym (pappa) skrev 2017-09-17 00:30:34 följande:
Såna som du kommer aldrig kunna förstå i alla fall, så det är nog ingen idé att någon svarar. Låt tråden självdö.
Så ska jag natta om min dotter. Hon är uppe och pratar med sin icke-biologiska mamma som är och jobbar i USA. Ibland kommer saknaden mitt i natten. Däremot har hon inte idag frågat om sin biologiska pappa, som också är i USA och jobbar. Så det blir jag, icke-biologiska pappan, som får natta idag med.
-
#20
Nu har jag inte fått barn än men jag och min man ska skaffa barn med donerade spermier pga han är steril. Min man längtar ihjäl sig efter sitt ofödda barn. I mina ögon är han en riktig man som vill ha barn till varje pris och uttrycker sån längtan. Vad du än tycker så kommer det vara hans barn, vårt gemensamma då det utan vårt beslut inte skulle bli något barn. Gener är verkligen inte allt. Jag är så tacksam för möjligheten finns så jag och min man kan skaffa familj ihop.
Och till andra som skriver i tråden, det kommer alltid finnas folk som inte förstår det här... men vi som vet och är inne i det, vi vet.
//
En som längtar ihjäl sig efter SITT barn <3