Kan inte hitta en partner - fråga mig vad ni vill

Haha, jag är din kärleksguru :)Jag skulle säga att det är naturligt att vara rädd i dessa situationer - det är nog väldigt många. Man är rädd att bli sårad, sviken, förlöjligad. Man tar ju även en risk. Precis som när man startar ett företag.Men det gäller ju att hitta sätt att våga ta steget. Kasta sig ut i det okända, tvinga munnen att uttala orden så det blir gjort.Själv tycker jag det är lättare om jag på förhand utmålar en plan i mitt huvud. Jag har bestämt mig hemma på kammaren att om tillfället ges, så ska jag ta initiativet och fråga. När det gäller t.ex. telefonnummer eller fika är det extra viktigt att man tar steget och frågar för annars får man ju kanske ingen andra chans alls och båda försvinner hem till sitt. Sedan finns det ju andra alternativ. Om samtalet börjar handla om att båda gillar att spela badminton, så är det förstås givet att man frågar om man inte kan spela badminton tillsammans. Om någon är intresserad av att dreja frågar man om denne kan visa hur man gör någon gång...Det riktigt svåra är att t.ex. gå fram till någon okänd person och be om tel.nr. eller liknande, men det är väl lite som att hoppa från högsta trampolinen (i mina ögon märk väl, det finns säkert andra som inte tycker det är något märkvärdigt). Men det häftiga med att ha nått dit är att man har höjt sin ribba för vad man vågar, och då blir andra saker som att be om tel.nr. av någon man träffat på en fest, betydligt lättare i jämförelse...Jag tycker det låter som en jättebra idé att överföra din drivkraft kring entreprenörskap till detta. Kan du uppbåda samma glöd på att träffa tjejer som i företagandet, så tror jag att du är något på spåret. Jag tror inte heller att du ska hålla tillbaka ditt intresse och engagemang kring entreprenörskap i mötet med kvinnor. Det är ju uppenbarligen en del av dig, och eftersom det signalerar både makt och pengar (lite krasst, men är ändå vetenskapligt bevisat en faktor i sådana sammanhang) så finns det inget att hålla tillbaka på där. Dessutom är det alltid sexigt med någon som brinner för något.Eftersom jag nu är din guru, kan jag inte stanna här. :)Kan du lova mig, att du inom en 3-månaders period kommer att fråga en kvinna om ett möte av något slag? (Fast inget jobbmöte, förstås...) En fika eller något sådant. Det behöver inte vara en person som du ser som din blivande livspartner, utan det räcker med någon som du gillar, och det behöver inte utmynna i något särskilt. Jag tänker att målet för dig skulle vara just att du vågar fråga - att du bryter spärren du har inom dig på just det området. Om kvinnan i fråga säger nej, så har det absolut ingen betydelse, för du har lyckats i vilket fall!Om du frågar TS, så är ju det också ett steg i rätt riktning för er båda :)

Hahah vet inte om jag vågar avge ett löfte med skall helt klart försöka. Sen vill jag att en tjej skall se mig för den jag är och inte pga hur mitt bankkonto ser ut

Du låter iallafall som en klok person

I din trådstart skriver du att du träffade en man (38) på gymet men det blev inget?

P g a åldersskillnaden? Hur mkt äldre kan du tänka dig? Hur vill du att en man tar kontakt/visar intresse?

Ja pga åldersskillnaden. Vi hade bara kemi men är bra på att låta förnuftet bestämma snarare än känslan för går jag på känsla riskerar jag att bli sårad (alltid risk men den är lägre när jag funderar igenom vad det är för person som visar intresse).

Jag föredrar att mannen visar intresse för mig och inte bara min kropp. Förstått att många män har problem med vänskapsfacket men jag klarar inte av män som går för fort fram men vill så klart känna mig uppskattad. Läste ni kolumnen i Metro idag? Har varit på såå många dejter där mannen bara pratar om sig själv. Så pigg glad och intresserad, svårare än så behöver det inte vara :) men inte massa raggningsrepliker, fika eller trams haha ;) fråga görna mer om jag var otydlig

Hej igen!

Har du funderat på vad den här rädslan för närhet står för? Har det med din föräldrar eller din uppväxt att göra? Eller är det helt och hållet för att du har blivit sviken i tidigare relationer? Känner du dig lite bränd, s.a.s. I så fall undrar jag vilka typer av svek du har varit med om, och om du bearbetat klart de här sveken, eller om de fortfarande sitter i? Har du blivit bränd i dina relationer kanske du behöver landa och bearbeta dina upplevelser, innan du går vidare och söker en partner.

Jag har blivit sviken av min papp och, nära vänner. Blev utfryst på högstadiet och gymnasiet pga avundsjuka och svartsjuka som gjort att jag lättare är självständig. Trivs mer med att vara själv än att vara låst med andra, risken att bli sårad, inte medräknad eller inte få vara med är ju större då. Har inte blivit så bränd i tidigare förhållanden eftersom jag dragit mig ur i tid, förnuft före känsla alltid.

"Det är också så att jag lätt tappar intresse när någon visar intresse för jag känner mig trängd och blir rädd. Hur övar man ens på sånt?" 

Om din rädsla för närhet sitter djupt inom dig (och har följt dig hela livet), skulle jag föreslå att gå i terapi. Du kan givetvis också själv göra vissa saker, men det är möjligt att det är svårt att komma tillrätta med det på egen hand.

Om du skulle vilja försöka på egen hand, så tänker jag att du behöver arbeta mot din rädsla för närhet. Du behöver då försöka skilja mellan rädslan och andra t.ex. logiska argument till varför du inte vill se en person igen. Jag tänker att du kanske kan tänka efter en extra gång när du funderar på att bryta en kontakt, att inte ringa tillbaka till någon, eller liknande. Är det rädslan som får dig att göra så, eller tar du beslutet på förnuftsmässiga grunder. 

Du behöver kanske vänja dig vid att inte trycka på stoppknappen vid varje relation. Du kan överösa dig med positiva tankar innan, under och efter ett möte. Du kan tänka saker som: "Vad är det värsta som kan hända?", "Jag kan alltid bryta den här kontakten senare, även om jag går vidare en bit till", "Den här personen har de här fina egenskaperna - det är ganska vackert." 

Men jag ser egenskaper hos killarna som jag inte uppskattar - ex om killen säger att han "gillar lyx och är uppvuxen med rika kompisar tillskillnad från brorsan som är betongjpbbare och därmed annorlunda" är en människosyn som inte passar mig. Jag är uppvuxen i en förort och har haft mycket pengar och lite pengar trots att jag ibland kan se elegant ut är jag i grunden väldigt enkel men det visar jag inte för då får folk (alltså de jag inte dejtar) se en äkta sida av mig som jag inte vill visa för om de intr tycker om den så blir jag lämnad för den jag är och drt känns svårt

Det är ju i mycket ett förhållningssätt hur man ser på sin omvärld och personerna i det. Jag försöker lära mig att se det vackra i andra människor. Jag skulle ju lika gärna kunna plocka fram det dåliga, men vad vinner jag med det? Jag väljer en livssyn att människor är vackra och jobbar på utifrån de förutsättningar de har, även om jag är medveten om att det finns mörka sidor hos alla.

 

Om du tillräckligt många gånger lyckas överkomma din impuls att trycka på stoppknappen (enbart för att du är rädd för närhet, ibland behöver du ju trycka på stoppknappen av legitima skäl) tänker jag att du får lättare och lättare att acceptera närhet och har du tur blir det inte lika mycket ett problem.

Hur ska det gå till?

En sak som jag tycker är vanlig, som gör att det ringer en varningsklocka för mig är vad du sade här:

"Tyvärr är folk nog lite osäkra och räds för att komma fram men de är jag ju ändå inte intresserad av" 

Det finns en risk att du "uppfinner" skäl till varför du inte är intresserad av folk, eftersom det gör det enklare för dig att undvika närhet. Är det t.ex. säkert att de som inte vågar komma fram till dig, inte är bestämda? Och hur säker är du på att den du söker behöver vara bestämd? Min inställning till det här: är att man ska söka efter en person som har alla de egenskaper du ännu inte vet om att man vill ha. Samtidigt är det förstås viktigt att du inte kastar bort tiden hos en person som har egenskaper som inte kommer funka. Men mitt råd här är att du är försiktig att dra slutsatser om ditt urval, som kan bero på din rädsla för närhet. Tänk igenom lite extra och försök vara så ärlig mot dig själv som du kan.

 Jag är van vid att killar tycker om jakten på mig men sen när jag visar intresse går de vidare. Eller egentligen nu ljög jag.. jag utgår från att det är vad kilar vill som träffar mig.. borde nog arbeta på självkänslan men att stå framför spegeln och säga bra saker till mig själv passar inte riktigt mig...

Kan det vara så att din rädsla för närhet, även får dig att tänka såhär, att killarna inte visar intresse och att de inte är intresserade av dig?

Ja en man var enligt hans vänner kär i mig men jag såg det aldrig för jag tänkte bara att han var falsk och jagade bekräftelse. Men det är ju ett sätt att skydda mig...

Vad duktig du var, som kom på dig själv och valde att vara ärlig mot dig själv! Jag tycker också du har tagit ett stort kliv nu, när du har frågat om råd i en tråd. Det innebär att du har formulerat problemet tydligt för dig själv, och jag tror att det helt rätt väg att gå! Så du har börjat din resa, så det är bara att fortsätta framåt! 

Hahah vet inte om jag vågar avge ett löfte med skall helt klart försöka. Sen vill jag att en tjej skall se mig för den jag är och inte pga hur mitt bankkonto ser ut

Du låter iallafall som en klok person

Jag tycker att du ska ge mig ett löfte. Jag tänker att om du ger mig ett löfte och inte håller det har du misslyckats. Det är inte så farligt att misslyckas, men det är viktigt (tycker jag) att man vågar erkänna att man har det. För då behöver man analysera och försöka igen på ett nytt sätt. Om du inte ge mig ett löfte kan du varken hålla det och lyckas, eller misslyckas och det vore synd.. (Men ge mig inget löfte bara för att...)

Sen vill jag att en tjej skall se mig för den jag är och inte pga hur mitt bankkonto ser ut 
Jojo, det klart att du vill. Men samtidigt klär du upp dig fint när du träffar en ny kund - för du vet att det förbättrar dina chanser. Du träffar inte den nya kunden i pyjamasbyxor. Att vara strategisk är inte fel, även om det känns främmande. Faktum är att när du väl har träffat den där tjejen är det inte längre så viktigt vad det var som gjorde att ni föll för varandra. Det viktiga är vad ni skapar och har skapat tillsammans. Jag menar inte att du ska skryta, men det är inte fel om hon får veta att du är entreprenör. Allt som ökar dina chanser är bra, för det ger dig större chans att lyckas få den tjej som du mest vill ha. 

Vanligt resonemang är: "Jag vill inte ha en person som...  för den personen är ändå inget för mig". Problemet är att det oftast är galet tänkt. I ekonomifallet är det för normala, trevliga, ödmjuka, fantastiska kvinnor omedvetet viktigt för dem att mannen kan försörja dem och sina barn. Det betyder inte att de är sämre på något sätt. 

Något mer jag skulle kunna lägga till, som också låter osmakligt men som har en ganska stor sanning i sig:
"Att attrahera tjejer är att manipulera."

Det låter hemskt för att manipulera är så negativt ord. Men om man säger:
"Att attrahera tjejer är att få dem att må bra, bli glada, känna in deras behov och få dem att känna sig åtrådda", låter det säkert bättre även om det är i princip samma sak.

"Du låter iallafall som en klok person"
Jag har ägnat en så stor del (alltför stor del) av mitt liv åt att lära mig sånt här, så jag har mina egna bestämda åsikter om det, men jag kan förstås ha fel oxå om en del.

Kom ihåg att du inte behöver följa ett jota av det jag säger, utan du kan söka efter din väg. Det här är bara input, från mig.

Kära TS, du är singel på grund av att svenska män är fega kräk. Jag vet därför att jag själv har varit ett. De är oherört rädda för att bli avvisade. Titta bara på trådarna här inne på familjeforum. Jag kom nyss över en tråd där en kille övervägde att be om ursäkt till en tjej för att han hade ANTYTT att han var intresserad av henne! Män tror att det är sexuella trakasserier att visa tydligt intresse. De fattar inte att det är smickrande för en tjej att få veta att hon är eftersträvansvärd. De fattar inte att det är attraktivt att visa framförhållning. Istället för att vara rak på sak försöker många män smyga med sina intentioner. Har du någon manlig nära vän, som inte är homosexuell? Om så är fallet är jag 90% säker på att han vill hoppa i säng med dig omdelbart. Han tror dock att han kan vinna över dig genom en utdragen upvaktning.

Alla mina manliga polare kommer med samma historia gång på gång: De träffade en tjej på Tinder, de bestämde träff, de såg en film på bio, de pratade om alldagliga saker och de skiljdes åt. De misslyckas med att placera sig i en romantisk situation, hålla spännande samtal, inleda kroppskontakt, hålla ögonkontakt och framför allt att gå hem och ha sex. De blir störtförälskade och sedan djupt bestörta. De ser fram emot en 2:a, 3:e, 4:e och 5:e dejt, men istället får de ett sms 3 dagar efter: "Hej Kalle, du verkar vara en riktigt go kille, verkligen! Men jag tror tyvärr inte att vi liksom klickar bla bla bla... bla bla... Ha det bra! /Kajsa".

Om jag har förstått dig rätt vill du inte ha en av dessa handlingsförlamade pojkar, utan en socialt dominant man? Det är svårt för det finns så få.

Du skriver att du hoppas att en man skall inleda ett samtal på tunnelbanan. Av alla mina polare känner jag endast en (bortsett från mig själv) som skulle våga göra detta, och vi letade aktivt reda på varandra på internet av just denna anledning. Förmodligen finns det bara en handfull män i hela Stockholm som vågar starta en konverastion spontant på det viset, tyvärr.

Män är skitskraja för att bli avvisade. Om du kan ge dem en garanti för att inte bli offentligt utskämda kommer de kunna samla tillräckligt med mod. Du skall be en av dina vänninnor, (som helst är i ett förhållande), att gå fram till mannen du har spanat in och säga: "Hej, det är är väldigt random, men ser du den söta tjejen som sitter där borta? Hon är min vän och hon verkar intresserad av dig. Om du går fram och presenterar dig kommer hon bli väldigt glad!".

Män fattar helt enkelt inte de subtila signaler ni kvinnor ger ifrån er. Min 15-åriga syster har samma problem som du och frågade mig på deppigt vis: "när märkte du för första gången att en tjej var intresserad av dig?". Hon blev chockad när hon fick höra svaret: 22 år gammal var jag. Jag märkte helt enkelt inte att tjejer var intresserade av mig förrän jag på ett tydligt vis visade mitt intresse först. Tjejer är om ännu mer skraja för att bli avvisade. Tänk på hur svårt det är för män att läsa kroppsspråk, tonfall osv. Vi är inte lika begåvade som ni på den fronten. Var tydlig.

I hela mitt liv har jag fått höra, och jag är definitivt inte ensam om det: "Det finns någon där ute för dig, du behöver inte bekymmra dig. Bara vänta och se att det en vacker dag ordnar dig". FEL!!! Det finns ingen naturkraft som för samman singlar, inga kärleksgudar, inget öde. Det är upp till var och en av oss att ta tag i våra liv och ordna det på bästa möjliga sätt. Du verkar medveten om det här. Bra! Så skjut för allt i världen inte på problemet. Du blir bara mindre vacker med åren och mindre fertil. Svårigheterna blir bara större, men ingen anledning att panika för det.

Har du tänkt på att placera dig i situationer där det finns många killar? Någon kommer förmodligen att närma sig om kunkurrensen är stenhård. Jag tänker inte på nattklubben kl 04:45, utan kvällskurser, fritidsaktiviteter, föreningar osv. Var dock beredd på att lägga ner mycket tid på något som ändå inte leder någon vart. Men du lär dig å andra sidan något.

Svårt att rådge kvinnor när man är man. Särkilt när det är naturligare för män att vara initativtagande. Du skulle väl i princip kunna göra samma saker som jag gör, men jag tror inte att många människor har det självförtroendet och den järnviljan.

Lycka till! Jag önskar dig verkligen det.