Deprimerad sjuåring?
Min son har de senaste månaderna börjat bli allt mer ?dramatisk? eller vad man ska kalla det i sina reaktioner. Har han haft jättekul i flera timmar men slår sig på tån är hela dagen förstörd. Han kan bryta ihop och snyfta att han aldrig kommer att ha en bra dag för det händer alltid dåliga saker. Om vi blir osams så är jag alltid så dum mot honom och förstör allting för honom. Minsta lilla blåmärke eller skrapa på huden är förmodligen benbrott. Igår gick mitt hjärta sönder lite för då hörde jag honom prata om framtiden med sin storebror och då säger han att han inte kommer att få ett bra liv. För det har varit så dåligt fram till nu.
Samtidigt är han nästan alltid glad. När han inte är ledsen är jag världens bästa mamma, när han inte bråkar med storebror har han världens bästa brorsa. Han har några riktigt bra vänner som han hållit ihop med i flera år. Kusiner som han älskar att leka med osv.
Hur ska man hantera det här bottensvarta som han ger uttryck för? Jag har viftat bort det mycket och tänkt att han är en drama queen och att det gå över. Men att vid sju år, utan att vara i affekt, säga till sin bror att man inte kommer ha ett bra liv...
Borde jag göra något och i så fall vad????