Jag är född och uppväxt i Skellefteå, vi har inte samer i släkten men vänner som är samer. Vi har alltid haft tavlor, redskap (knivar), smycken mm som är samiska hemma. Nu har jag flyttat söderut men jag har ju med mig saker och tycker att det finns så mycket vackra smycken, sjalar mm... Men är det kulturell appropriering? Eller är det ok?
Jag tycker att den samiska kulturen har en hög status.
Jag tycker hela approprieringsbegreppet är fruktansvärt ologiskt, och förstår inte hur en del personer starkt engagerande i identitetspolitik får ihop sin världsbild. Så, för mig är det helt okej.
Hur långt söderut? Här i småland bryr dig ingen om samer direkt så det gör väl varken till eller från.
Hur långt söderut? Här i småland bryr dig ingen om samer direkt så det gör väl varken till eller från.
Jag tycker att den samiska kulturen har en hög status.
Men snälla nån, saker man har fått eller köpt av vänner kan man väl inte tvingas göra av med heller?
Och ska jag anses skyldig till kulturell appropriering då för att jag gillar brittiska antikviteter t.ex?
Nej, det blir lite för konstigt för mig.
Men jag håller med om att inte vita ska stå på stan med dreadlocks och kalla varandra nigga, typ...
Tycker inte det är nåt problem att äga såna saker. Jag förstår syftet med kulturell appropriering men ibland går det alldeles för långt. Vad spelar det för roll för någon vilka tavlor du har hemma på väggarna?
Jag fattar verkligen inte grejen med kulturell appropriering. Får man inte uppskatta och ta del av andras kulturer längre? Är inte DET rasistiskt i så fall?