Du ska inte ta åt det, det beror ju inte på dig! Hon måste ha varit väldigt omedveten om vad hon själv vill i alla dessa år. Och det är något som har grundats/orsakats långt innan hon träffade dig. Jag menar att det kan vara något som orsakats i barndomen. Kanske är hennes familj sån som anpassar sig mycket till rådande normer och hon har lärt sig att inte känna efter vad hon själv känner. Personligheten bidrar också. Däremot kan jag inte tänka mig att du skulle ha bidragit. Inte så att du hade kunnat styra det i alla fall. Jag menar, det kan ju ha bidragit också att ni blev ihop som ganska unga (antar jag), men det kan man ju inte förutse.
En annan sak: Om du tänker att det är konstigt, sårande t.o.m. att hon hade sex med dig i alla dessa år och sedan kommer på att hon inte är attraherad av män överhuvudtaget - någonstans är det ju ändå så att man inte vet om man inte har något att jämnföra med. Så jag tror att hon var ärlig där, hon visste helt enkelt inte bättre för att hon inte hade något att jämnföra med.
Jag förstår att det är jättetungt för dig, men det är verkligen något som är någons fel - möjligtvis hennes föräldrars om hon har haft en konstig uppväxt. Det kommer att ta lite tid, men så småningom kommer du över det och får chansen att börja om, hitta en ny partner. Såna erfarenheter är jobbiga, men senare är man glad för det, eftersom man mognar av dem. Och ni kan säkert ha ett bra samarbete runt barnen så småningom. Se till att inte bo så långt ifrån varandra. I början vill ni kanske inte ha så mycket kontakt med varandra, men det går ju att bara ta det viktiga runt barnen.