Är jag en total bitch?
Ihop i 16 år, gifta i 10 år o 2 spralliga ungar. Utåt sett har vi det medta; gott ställt pga makens höginkomst jobb o jag en halvtidstjänst så hinner med barn o hus . Jag från en ganska trasig uppväxt som ändå gett mig skin på näsan men unviker konflikter om jag kan.
Han är det enda barnet, fortfarande DYRKAD av sina föräldrar som överöser pengar och support på oss. Det enda som inte går är att säga nej till besök, eller att de vill göra om vår trädgård, stryka tvätten eller bad det nu kan vara. Då blir svärmor ledsen o lite arg och jag blir tillsagt att minsan vara tacksam o inte så sur. Men ändå vi har barnvakt när vi vill och maken gillar också trevliga hotel gettaways o betalar så länge jag föreslår och ordnar m allt.
So far so good.
Men så händer livet lite ibland; man bryter något, förlossnings depression, utredning av reumatism ( jag) och då låtsas maken om att det inte finns/händer..... sedan ett par månader har jag återigen drabbats en slags depression/kris ( i samband m arbetslöshet, flytt o dödsfall) och återigen liksom ? försvinner? han. När det inte blivit något 6 på ett par veckor o så blir han jätteledsen. Säger att han bara vill att allt skall vara som vanligt...Förstår inte att jag liksom kunde behöva stöd istället för ett ? nu får du ställa up för vi har inte gjort det på länge?
Har försökt prata om detta men han säger att han inte tycker det finns nått att prata om.
Vi har tid på FR fast första mötet fick jag gå på själv.
Men senaste veckorna känner jag ? nej jag vill faktiskt inte mer? han är en bra pappa och har många bra sidor. Men inte det jag vill ha i en livspartner. Tänker nu separation. O smygsurfar på lägenheter, funderar på singelresor m o bara jag o kidsen ( på mina veckor, givetvis vårdnad cv)
Men jag kan ju inte släppa bomben innan jul! Tänker på barnen!
O i o med att jag bestämt mig vill jag inte att han rör mig o känner mig taskig när jag håller med om planering av resor etc nästa år.
Borde jag säga nu? Så han fattar att jag inte bara är ?sur o pms IG ( i 4 veckor!!!) o då riskera riktig dålig stämning över jul o kidsens födelsedagar ( de fyller båda två veckan innan jul)
Är jag en total bitch som inte försöker IGEN att prata om var mitt huvud är?