Jag har letat ett tag efter en tråd om bf i september och inte hittat någon så tänker jag att jag skapar en!
Här kan vi samlas, välkomna!
Lite om mig: 24åring som bor med min sambo i Stockholm, väntar första barnet efter ha försökt i 25 månader och ett missfall. Plussade rejält tidigt redan äl+7 på kvällen och har bf 2 september :D
Alltså tack för din kommentar. Jag har så dåligt samvete för att jag inte äter någon fisk alls... Jag avskyr fisk vanligtvis och sedan jag blev gravid har det blivit värre. Har verkligen försökt tvinga i mig fisk, för vår lilla e's skull... Men mår så illa och får sådan ångest över det. Har nu bestämt mig för att strunta i det, även om folk har åsikter. Äter skaldjur i alla fall. Ska jag ta omega 3 kapslar? Måste man det?
Hur har er kropp förändrats hittills och vilken vecka är ni i?
Jag gick in i v 17 nu i helgen och har inte ännu gått upp nåt i vikt men nu börjar magen synas lite grann. När jag ligger ner kan jag också känna "bebismagen", när jag står upp är magen fortfarande svullen också, inte bara bebismage alltså.
Jag känner rörelser nästan varje dag nu.
Mina boobisar har blivit 1-2 storlekar större redan. Vet att jag gick från A till DD när jag var gravid senast! Galet att det kan ändras så mkt!! haha
Känner mig ännu rätt pigg faktiskt. Fram till v 12-13 mådde jag så illa hela tiden men sedan försvann det och nu mår jag som sagt rätt bra. Lite ont i fogarna i korsbenet. Var sjukskriven från v 23-24 tidigare graviditeter men nu hoppas jag innerligt att jag slipper det. Känner mest av det om jag suttit konstigt eller om jag sprungit.
Så än så länge, peppar peppar, går det rätt bra när ca hälften av graviditeten gått!
Ni andra?
Hur har er kropp förändrats hittills och vilken vecka är ni i?
Jag gick in i v 17 nu i helgen och har inte ännu gått upp nåt i vikt men nu börjar magen synas lite grann. När jag ligger ner kan jag också känna "bebismagen", när jag står upp är magen fortfarande svullen också, inte bara bebismage alltså.
Jag känner rörelser nästan varje dag nu.
Mina boobisar har blivit 1-2 storlekar större redan. Vet att jag gick från A till DD när jag var gravid senast! Galet att det kan ändras så mkt!! haha
Känner mig ännu rätt pigg faktiskt. Fram till v 12-13 mådde jag så illa hela tiden men sedan försvann det och nu mår jag som sagt rätt bra. Lite ont i fogarna i korsbenet. Var sjukskriven från v 23-24 tidigare graviditeter men nu hoppas jag innerligt att jag slipper det. Känner mest av det om jag suttit konstigt eller om jag sprungit.
Så än så länge, peppar peppar, går det rätt bra när ca hälften av graviditeten gått!
Ni andra?
Minns inte att det blev nån större skillnad förra gången, så det var en glad överraskning. Mådde illa v 7-13 ungefär, men nu är det i stort sett borta. Blivit förstoppad och har en del humörsvängningar.
Alltså tack för din kommentar. Jag har så dåligt samvete för att jag inte äter någon fisk alls... Jag avskyr fisk vanligtvis och sedan jag blev gravid har det blivit värre. Har verkligen försökt tvinga i mig fisk, för vår lilla e's skull... Men mår så illa och får sådan ångest över det. Har nu bestämt mig för att strunta i det, även om folk har åsikter. Äter skaldjur i alla fall. Ska jag ta omega 3 kapslar? Måste man det?
Hur har er kropp förändrats hittills och vilken vecka är ni i?
Jag gick in i v 17 nu i helgen och har inte ännu gått upp nåt i vikt men nu börjar magen synas lite grann. När jag ligger ner kan jag också känna "bebismagen", när jag står upp är magen fortfarande svullen också, inte bara bebismage alltså.
Jag känner rörelser nästan varje dag nu.
Mina boobisar har blivit 1-2 storlekar större redan. Vet att jag gick från A till DD när jag var gravid senast! Galet att det kan ändras så mkt!! haha
Känner mig ännu rätt pigg faktiskt. Fram till v 12-13 mådde jag så illa hela tiden men sedan försvann det och nu mår jag som sagt rätt bra. Lite ont i fogarna i korsbenet. Var sjukskriven från v 23-24 tidigare graviditeter men nu hoppas jag innerligt att jag slipper det. Känner mest av det om jag suttit konstigt eller om jag sprungit.
Så än så länge, peppar peppar, går det rätt bra när ca hälften av graviditeten gått!
Ni andra?
Hej alla gravida!
Jag har läst i tråden ett tag men detta blir mitt första inlägg här :)
Jag är gravid i vecka 15, har bf 26 september och ska få en flicka.
Det blir mitt andra barn, har en son som är 7 år.
Så det var ju längesen sedan sist och man kommer knappt ihåg hur det känns.
Har mått bra hela graviditeten tack och lov, emellanåt så glömmer jag nästan av att det bor en liten krabat i mig. Har nog inte landat helt och hållet i det här än hehe.
Lider verkligen med er andra som är illamående och fortfarande spyr osv, vet hur det känns. Gick igenom det eländet med sonen.
Förlossningen var rent ut sagt hemsk, lång och utdragen, det blev kritiskt i slutfasen och det var panik i rummet. Ut kom en liten pojke som inte skrek och de fick ruska och ruska i honom.
Det är underbart att vara gravid men känner en sådan förlossningsrädsla att man inte riktigt kan glädjas åt det fullt ut.
Är så rädd att det ska bli så igen.
Nån mer än jag???
Jag överväger att få bli snittad istället men hur lätt/svårt är det att få igenom det?
Jag tog upp detta med min BM och hon sa att man kan gå på Aurora-santal för sådan rädsla.
Jag tror dock inte att det kommer hjälpa mig(som jag känner nu) nån som har erfarenheter av aurora?
Hej alla gravida!
Jag har läst i tråden ett tag men detta blir mitt första inlägg här :)
Jag är gravid i vecka 15, har bf 26 september och ska få en flicka.
Det blir mitt andra barn, har en son som är 7 år.
Så det var ju längesen sedan sist och man kommer knappt ihåg hur det känns.
Har mått bra hela graviditeten tack och lov, emellanåt så glömmer jag nästan av att det bor en liten krabat i mig. Har nog inte landat helt och hållet i det här än hehe.
Lider verkligen med er andra som är illamående och fortfarande spyr osv, vet hur det känns. Gick igenom det eländet med sonen.
Förlossningen var rent ut sagt hemsk, lång och utdragen, det blev kritiskt i slutfasen och det var panik i rummet. Ut kom en liten pojke som inte skrek och de fick ruska och ruska i honom.
Det är underbart att vara gravid men känner en sådan förlossningsrädsla att man inte riktigt kan glädjas åt det fullt ut.
Är så rädd att det ska bli så igen.
Nån mer än jag???
Jag överväger att få bli snittad istället men hur lätt/svårt är det att få igenom det?
Jag tog upp detta med min BM och hon sa att man kan gå på Aurora-santal för sådan rädsla.
Jag tror dock inte att det kommer hjälpa mig(som jag känner nu) nån som har erfarenheter av aurora?
Jag gick i Aurora med mitt första barn men det är 13 år sedan!! Jag var så rädd så för mig hjälpte det inte ett dugg men jag har kompisar som gått som sedan kunnat föda "normalt".
Jag tycker det är bra att testa i alla fall!
Angående att få igenom ks så tror jag det är väldigt olika från olika landsting. I mitt fall gick det ganska lätt men blev tyvärr inte beviljad förrän i v 36 så jag var rätt orolig hela graviditeten. Hade önskat att jag hade fått beviljat tidigare.
Jag gick i Aurora med mitt första barn men det är 13 år sedan!! Jag var så rädd så för mig hjälpte det inte ett dugg men jag har kompisar som gått som sedan kunnat föda "normalt".
Jag tycker det är bra att testa i alla fall!
Angående att få igenom ks så tror jag det är väldigt olika från olika landsting. I mitt fall gick det ganska lätt men blev tyvärr inte beviljad förrän i v 36 så jag var rätt orolig hela graviditeten. Hade önskat att jag hade fått beviljat tidigare.
Hej alla gravida!
Jag har läst i tråden ett tag men detta blir mitt första inlägg här :)
Jag är gravid i vecka 15, har bf 26 september och ska få en flicka.
Det blir mitt andra barn, har en son som är 7 år.
Så det var ju längesen sedan sist och man kommer knappt ihåg hur det känns.
Har mått bra hela graviditeten tack och lov, emellanåt så glömmer jag nästan av att det bor en liten krabat i mig. Har nog inte landat helt och hållet i det här än hehe.
Lider verkligen med er andra som är illamående och fortfarande spyr osv, vet hur det känns. Gick igenom det eländet med sonen.
Förlossningen var rent ut sagt hemsk, lång och utdragen, det blev kritiskt i slutfasen och det var panik i rummet. Ut kom en liten pojke som inte skrek och de fick ruska och ruska i honom.
Det är underbart att vara gravid men känner en sådan förlossningsrädsla att man inte riktigt kan glädjas åt det fullt ut.
Är så rädd att det ska bli så igen.
Nån mer än jag???
Jag överväger att få bli snittad istället men hur lätt/svårt är det att få igenom det?
Jag tog upp detta med min BM och hon sa att man kan gå på Aurora-santal för sådan rädsla.
Jag tror dock inte att det kommer hjälpa mig(som jag känner nu) nån som har erfarenheter av aurora?