Alla ni som upplevt 70- och 80-talet

Är född -72 så jag minns lite från 70-talet, men mest från 80-talet.
Saknar ofta den tiden. Mycket är nostalgi, man ser det lite som i ett skimmer. Om jag ska nämna en film som sammanfattar känslan för 80-talet för mig så är det E.T.
Jag tror det är mer stress nu för tiden. Var mer avslappnat då. Tror det var bra att vi inte hade mobiler. Man var ute och härjade hela dagarna och satt inte och glodde på en skärm.
80-tals modet var ju lite pinsamt, men kul nu i efterhand. Man tyckte tjejerna var SÅ snygga i sina uppsprejade stora frisyrer.

Följer.

Tycker du ska kolla på Dom kallar oss mods och Ett anständigt liv så får du se hur jävla lyckliga vissa ungdomar var på den tiden. Dom du tänker på var medelklass eller trygg arbetarklass i kärnfamilj utan missbruk.

En massa barn och ungdomar for illa som in i helvete under 70 och 80-talet. Barnavårdsnämnden kunde ta barn från ensamstående mammor med lägre inkomst, kvinnor som blev misshandlade hade ingenstans att gå och det fanns inte psykologer att prata med eller nätforum för dom som mådde psykiskt dåligt.

Fråga dom som blev misshandlade och vanvårdade i fosterhem hur jävla roligt det var.

Eller alla som var barn i Kristiania när föräldrarna vägrade vara vuxna föräldrar och bara tog LSD hela dagarna och inte hade koll på var barnen var eller vem som utnyttjade dom.

Dom som var inlåsta på institutioner eller mentalsjukhus blev i princip torterade och hade ingen chans att komma därifrån.

Ljuva 80-tal youtu.be/

Fantastiska 60-tal med det fina sociala skyddsnätet

Wow, vilket gehör tråden fick! Lovely

Naturligtvis finns det bra och dåliga saker med alla tidsåldrar. Hos vissa triggar vissa årtal och årtionden negativa känslor medan det för andra triggar igång positiva känslor. Jag tar såklart del av allas upplevelser. Ju fler olika sätt att se på samhället på den tiden desto större blir perspektivet och helhetsbilden.

70-talet kändes lite mer inskränkt och jantelagen var som en stödkrage för de flesta i villakvarteret. Det fanns klara gränser för vad som var möjligt. Sverige var en liten homogen industri och exportnation.

Samtidigt upplevde jag mitt 70-tal som barn som befriande skönt på många sätt. Sommarlovet var så galet långt och vi hade avklippta jeans, t-shirt med texten Ät mera gröt tillsammans med en svensk flagga. På fötterna hade vi trätofflor. Vi lyssnade på ABBA, Baccara, medan äldre syskon som var lyssnade på Wiehe, Peps och Grus i dojjan samt Aston Reymers Rivaler.

Det kändes som att sommaren tillbringades på cykeln mellan badsjön och fotbollsplanen. GB var konservativa men släppte nyheter såsom glassen Skate som var som en Nogger med kola istället för mörk choklad. Malaco hade egna bilar målade med märkets logga över det hela för stilfull leverans av lakritsrullar och annat smågodis till landsbygdens småkiosker.

På vintern tillbringades den mesta tiden i byns idrottshall som var byggd tidigt 70-tal. Man umgicks kring idrotten och nakenhet var verkligen inte så känsligt.

Jag själv, som är född -73 och uppväxt under 70- och 80-talet uppskattar hur tryggare man var som barn ute i samhället och hur mycket friare man kunde röra sig.

Jag gick själv till lekis (dåvarande motsvarighet till 6-årsverksamhet) och skola under alla år exempelvis, vilket de flesta gjorde då.

Många barn fick egen nyckel hem i 7-10 års ålder och kunde gå hem själva efter skolan, innan föräldrarna kommit hem från jobbet.

Själv gick jag aldrig på dagis, utan hos dagmamma fram tills jag började skolan.

Lekis, eller lekskola som det egentligen hette, var en slags förskoleverksamhet med viss pedagogisk inriktning, som i stort set alla 6-åringar gick på under några timmar varje dag.

Jag gick på lekis två år i rad, eftersom mina föräldrar ville försöka få in mig i skolan ett år tidigare. Det första lekiset låg bara 5 min promenad hemmifrån och låg i samma lokaler som dagis och fritids.