Anonym (okej) skrev 2019-01-09 15:31:30 följande:
Nu är ju frågan otrohet - förlåta eller inte. Otroheten har redan skett. Öppenheten verkar inte ha funnits innan det skedde. Så hur går man vidare? Och det är här jag tänker att man som par kan fundera några varv tillsammans innan man kastar ut den otrogne. Att lösningen kanske inte alltid är den första som dyker upp när man är som mest upprörd.
Japp, och det är liksom det som är min poäng otroheten har redan skett, dvs käftsmällen är redan utdelad och utgångsläget är alltså inte speciellt bra för samtal. Samtalat skulle TS partner gjort INNAN otroheten.
Fundera gör alla, ingen går utan att tänka något alls. Men i brist på erfarenhet så vet man inte vad som väntar och det är antagligen anledningen till TS tråd. Att få andras tankar och erfarenheter kring sin situation. Och min erfarenhet precis som ka skrivit är att det är väldigt väldigt svårt att få ett normalt förhållande efter en otrohet. De allra flesta jag känner som varit med om det har gjort försök att försonas, främst pga barnen men de allra flesta har förr eller senare gått isär och av de som ff är kvar tillsammans är det ingen som är speciellt lycklig utan gjorde helt enkelt valet att vara kvar i ett trasigt förhållande för barnens skull. De som lämnade och började om är i regel betydligt lyckligare.
Så att lämna är inte enbart något man gör i blint raseri, det är oftast pga av att en otrohet förstör för mycket i ett förhållande för att det ska vara möjligt att fortsätta vara lyckliga tillsammans även om man velat det. Att "förlåta" en otrohet är ingen som helst garanti för att man ska kunna fortsätta tillsammans.
Jag får känslan av att du ser på en otrohet som vilket misstag som helst, riktigt så enkelt är det inte. Det går mycket djupare än så. Vissa "misstag" gör att man helt ändrar uppfattning om sin partner vilket i sin tur kommer påverka vad man känner för personen. Ett svek kan ganska lätt ta död på kärlek. Det handlar alltså inte bara om ilska.