Rädsla att föda stort barn

Hej ! Jag ör förstföderska.. jag har nu lyckats efter lite om och men få ett till tul, fanns inga tider så jag skall åka till akuten och sätta mig å vänta tills dom får tid. Inte superkul men är ändå glad att jag får göra ett till.. hur stor va hon nör hon valde att kika ut ? :)

Lyssna på podcasten vattnet går avsnitt 37. En kvinna som var livrädd innan och som sprack mycket. Men det är verkligen en positiv berättelse. Det är inte farligt att spricka. Det är inget man känner och sjukvården är faktiskt väldigt bra trots allt som står i tidningarna.

Jag kan säga att jag kände när jag sprack! Jag skrek rakt ut å frågade om de klippte mig. Men de va de inte. Nu e de troligen så att jag fick en del förlossningsskadir som de inte skrev om. Ska till speciallist för att kolla hur de ligger till. Dock kom dessa skadorna av mitt minsta barn. Så att de behöver ibte alltid bli mer skador för att barnet e stort. Ett litet barn hjälper till sämre plus att jag har haft störtförlossningar med alla.

Vill inte skrämma dig ts men att säga att man inte känner de kan man inte göra för vissa gör de. De e dock ovanligt.

Detta visste jag faktiskt inte, det sägs ju att allt skall vara färdigutvecklat efter 37+0, sen att resten utvecklas vidare på utsidan ex tarmar m.m. Tänker då att det inkluderar hjärnan men så kanske inte ör fallet ? Oavsett vill jag ju givetvis inte ha ut bebis nu på direkten, men jag har varit väldigt tydlig med min bm att jag vill helst inte gå över tiden. Jag tänkte mer att jag kan föda från v 39, då har bebis lite extra tid på sig i magen efter att den är färdig och sen kanske inte behöver bli så mycket större om det nu är ett stort barn. Fick som tur ett extra tul så får se vad det visar imorgon

Har för mig att den tidigare gränsen för vad som räknas som för tidigt född var allt före 38+0 men att man flyttat det en vecka, kanske för att barn födda i 37+ normalt inte behöver kuvös etc.

Det är flera som skriver om att spricka och få skador mm. Det är vanligare att få svåra skador om man är bedövad för då känner man inte ifall något är på väg att brista. Du har bättre kontroll över kroppen också obedövad. Själv körde jag bara lustgas och det gick bra, fick en light grad 2-skada för att barnet inte roterade som det skulle (modekakan var i vägen) men det var läkt på en månad. När jag kände att det började spricka sade jag åt bm att göra det där greppet vad-det-nu-heter sedan vågade jag ta i på riktigt. Smärtan var det sista jag tänkte på, fokus låg på att få ut ungen välbehållen. Dessutom är man så pumpad på adrenalin och andra naturliga smärtstillande hormoner. Jag var förvånad över att det inte gjorde mer ont faktiskt. Gick en profylaxkurs innan som var till stor hjälp.

Jag hade all bedövning som gick att få med båda mina och sprack ingenting.

Ja det är det många som har men tyvärr har inte alla den turen.

Jag hade samma oro när jag väntade mitt andra barn. Jag kände tidigt att barnet var stort, vet inte riktigt hur men graviditeten kändes så annorlunda jämfört med min första. Min bm tog inte min oro på allvar eftersom sf-måttet hela tiden låg mitt på mittenkurvan. Jag fick ingen extra undersökning alls utan hon ansåg att det bara satt i mitt huvud. Jag var livrädd för att gå över tiden och för att spricka vid förlossningen. I v 38+1 bröt jag ihop hos min bm för jag var så säker på att barnet var stort och att jag inte skulle klara förlossningen men inte ens då tog hon min oro på allvar. Tre dagar senare gick vattnet och 6 timmar senare var sonen född. Han vägde 4,6 kg, hade ett stort huvud och jag fick en total sfinkterruptur grad 4. Jag är rätt liten och bm som förlöste mig sa att varken hon eller jag hade kunnat förhindra den skadan. Han var helt enkelt för stor för mig. Hon sa även att ett tul hade visat att han var stor och då hade jag med största sannolikhet fått planerat snitt eller blivit igångsatt tidigare. Jag vill inte skrämma dig, alla som föder stora barn får inte stora förlossningsskador, men att föda ett stort barn är en riskfaktor för att få det. Om jag var du skulle jag stå på mig för att få ett nytt tul och efter det fundera på hur du vill gå vidare. Jag skulle även fundera på att byta bm (eller iaf boka tid hos en annan bara för ett besök) för att se om hen skulle säga samma sak som din ordinarie bm. Jag ångrar att jag inte gjorde det!

Nu är jag gravid med vårt tredje barn och är i v 29. Jag har fått göra glukosbelastning och kommer göra ett första tul i v 33. Jag har även fått remiss till spec mödravården för att göra en förlossningsplan. Det jag vet hittills är att jag inte kommer behöva gå över tiden och att jag får ks om jag vill. Jag vill dock helst föda vaginalt men inte om det visar sig att barnet är stort. Den bm jag har nu är väldigt förstående och är ett stort stöd. Hon har fått mig att känna ett lugn i den här graviditeten som från början startade med en stor oro inför förlossningen redan när jag plussade.

Jag hoppas du får den hjälp och stöd du behöver och önskar dig lycka till!

Lita inte på tul. Jag gjorde två tul med 10 veckors mellanrum där båda sa att bebis skulle väga 3,6kg vid födsel. Det sista tul gjordes i vecka 41. Bebis föddes med akut snitt och vägde 5,2kg och var 56cm. Blev igångsatt i 56h innan beslut om snitt togs. Inte mening att skrämmas, men så ser min sanning ut!