Rädsla att föda stort barn

Går runt med samma rädsla, jag vägde 4440 gram när jag föddes på BF dagen och kvinnor i min släkt föder ganska stora barn.

Jag själv födde min första dotter på bf+6 med en vikt på 3716 gram och 51cm vilket ju är helt normalt men dom säger att barn nummer 2 brukar bli större så jag är livrädd att få klämma ut en tjock och lång denna gång.. tänker på det hela tiden och är bara i vecka 14

Ja jag hade samma rädsla med första barnet, min barnmorska lyssnade på vad jag sa och under ett besök när vi skulle känna om huvudet låg nedåt så passade hon på att klämma lite på magen för att känna bebisen och sa att det kändes som ett helt normalstort barn vilket lugnade mig en hel del.

Men kan säga att dom dagarna jag gick över tiden var rent ut sagt panik då jag fick för mig att hon la på sig jätte mycket i vikt där inne

Ja jag hade samma rädsla med första barnet, min barnmorska lyssnade på vad jag sa och under ett besök när vi skulle känna om huvudet låg nedåt så passade hon på att klämma lite på magen för att känna bebisen och sa att det kändes som ett helt normalstort barn vilket lugnade mig en hel del.

Men kan säga att dom dagarna jag gick över tiden var rent ut sagt panik då jag fick för mig att hon la på sig jätte mycket i vikt där inne

Jag går med densamma rädsla. Har pratat mycket med såväl partner och barnmorska som vänner och mamma. Försökt samla på mig information som inte talar för att barnet är stort eller som hjälper mig att hantera om det ändå är så (ex att det inte behöver finnas samband mellan SF och vikt, info om att ett större barn hjälper till mer och underlättar arbetet ut, bett bm uppskatta storlek genom att känna, skrivit in rädslan i förlossningsbrevet). Jag fick mitt första barn 15 dagar tidigt, en flicka större än medel. Därifrån kommer min oro. Jag väntar nu andra barnet, en pojke, och har gått fyra dagar över tiden.

Kan du få komma på typ aurorasamtal om du inte redan varit på sådant? Kan du få göra nytt tillväxtultraljud. Att de inte utför handlingar som kan sätta igång en förlossning tycker jag inte är något konstigt. Skulle man däremot göra ett TUL och bedöma en risk för dig och/eller barnet tänker jag att det är en annan femma och då skulle de tänka annorlunda.

Ja jag hade samma rädsla med första barnet, min barnmorska lyssnade på vad jag sa och under ett besök när vi skulle känna om huvudet låg nedåt så passade hon på att klämma lite på magen för att känna bebisen och sa att det kändes som ett helt normalstort barn vilket lugnade mig en hel del.

Men kan säga att dom dagarna jag gick över tiden var rent ut sagt panik då jag fick för mig att hon la på sig jätte mycket i vikt där inne

Jag går med densamma rädsla. Har pratat mycket med såväl partner och barnmorska som vänner och mamma. Försökt samla på mig information som inte talar för att barnet är stort eller som hjälper mig att hantera om det ändå är så (ex att det inte behöver finnas samband mellan SF och vikt, info om att ett större barn hjälper till mer och underlättar arbetet ut, bett bm uppskatta storlek genom att känna, skrivit in rädslan i förlossningsbrevet). Jag fick mitt första barn 15 dagar tidigt, en flicka större än medel. Därifrån kommer min oro. Jag väntar nu andra barnet, en pojke, och har gått fyra dagar över tiden.

Kan du få komma på typ aurorasamtal om du inte redan varit på sådant? Kan du få göra nytt tillväxtultraljud. Att de inte utför handlingar som kan sätta igång en förlossning tycker jag inte är något konstigt. Skulle man däremot göra ett TUL och bedöma en risk för dig och/eller barnet tänker jag att det är en annan femma och då skulle de tänka annorlunda.

Har du inte blivit kallad till ännu ett tul? Jag hade börjat där. Krävt ett tul till å sett vad de visar. E du första gångs föderska?

Min tre va plus 28% i v.34. Fick smått panik, de sa då att vi skulle göra ett nytt tul längre fram då hon låg över 15%. V.28+4 va hon plus 15% så blev skickad till special för då blev de oroliga att hon har sjunkit så mycket. Fick hinnsvepning från v38+4 å va då öppen 4 cm redan (inget ovanligt för en omföderska)

Lillan tittade ut dagen innan bf så de hade ingen effekt. Han få 3 stycken. Hade hon ibte konmit innan bf hade jag fått en igångsättning på bf va planen.

Hoppas de löser sig för dig!

Vad mer konkret är du rädd för när det gäller att föda ett stort barn? Det är lättare att bearbeta en rädsla om man vet mer exakt VAD man är rädd för tänker jag

Min förstfödda vägde 4,7 kg och hade stort huvud. Det var ingen rolig förlossning, men det hade inget med hans storlek att göra (jag fick tvillingvärkar och det tog över ett dygn innan det var dags att krysta). Han var väldigt smidig att krysta ut, tog inte många minuter. Större barn har ofta mycket egen kraft och hjälper själva till mer under själva utdrivningen. Jag sprack heller ingenting. Ham var 37 % större än normalt för tiden.

Andra barnet följdes med tillväxtultraljud, hon föddes i 37+0 på 3,5 kg. Tror det klassades som ca 33 % större än normalt för tiden. Utdrivningen med henne var betydligt smärtsammare och tog längre tid än när jag födde hennes bror.

Pappan är 173cm, jag 165cm och dottern var 52cm och vägde 4500g.

Han vägde 3700g, jag 3900g när vi föddes. Jag ska göra TUL i vecka 39. På förlossningen sa de att man gärna ska göra det så sent som möjligt för att få ett så sanningsenligt resultat som möjligt. Kan du få ett till TUL? 

Med dottern blev jag igångsatt 42+0 men min kropp var tydligen inte riktigt redo då. Drabbades av värksvaghet och det stannade av vid 9cm, akut snittad efter sammanlagt 24h.

 

Denna gången vägrar jag igångsättning och det bli snitt om förlossningen inte startat spontant innan 41+5. (Dottern vägde 4500g, dock i vecka 42)

Denna gången blir det en pojke och han lär ju inte väga så mycket mindre än sin syster. Skulle TUL visa på att han är ca +20% så behöver jag inte vänta tills 41+5 utan får ett tidigarelagt KS.

De ville inte bevilja snitt vid BF på direkten för då kunde vi lika gärna boka in ett planerat kejsarsnitt eftersom jag gick över hela tiden med storasyster och då lär jag gå över tiden nu också. Och helst vill jag nog föda vaginalt då det verkligen inte var roligt efter kejsarsnittet. 

Hjärnan fortsätter att växa så länge barnet är i magen. Mao ju tidigare barnet föds desto mindre utvecklad hjärna. Det har visat sig att adhd är vanligare bland tidigt födda och man har också upptäckt att adhd beror på att vissa områden i hjärnan inte är fullt utvecklade. Ju senare barnet föds desto mer utvecklad hjärna. Har för mig att Einstein föddes i v.42.

Om jag var du skulle jag gå till v.40 och ser man då att barnet är för stort i förhållande till din kropp borde du kunna begära att få snitt. Men gå minst till v.38+0 i alla fall. Känner en som är född v.37+0 och en 37+ och båda har add..

Det är till visso stor del genetiskt vilken vecka man föder i men har läst någonstans att omega 3 kan bidra till att ungen stannar kvar längre och vice versa. Och var inte rädd, det gör inte så ont som alla säger, en rotfyllning är värre (och då var jag ändå bedövad).

Jag hade samma oro när jag väntade mitt andra barn. Jag kände tidigt att barnet var stort, vet inte riktigt hur men graviditeten kändes så annorlunda jämfört med min första. Min bm tog inte min oro på allvar eftersom sf-måttet hela tiden låg mitt på mittenkurvan. Jag fick ingen extra undersökning alls utan hon ansåg att det bara satt i mitt huvud. Jag var livrädd för att gå över tiden och för att spricka vid förlossningen. I v 38+1 bröt jag ihop hos min bm för jag var så säker på att barnet var stort och att jag inte skulle klara förlossningen men inte ens då tog hon min oro på allvar. Tre dagar senare gick vattnet och 6 timmar senare var sonen född. Han vägde 4,6 kg, hade ett stort huvud och jag fick en total sfinkterruptur grad 4. Jag är rätt liten och bm som förlöste mig sa att varken hon eller jag hade kunnat förhindra den skadan. Han var helt enkelt för stor för mig. Hon sa även att ett tul hade visat att han var stor och då hade jag med största sannolikhet fått planerat snitt eller blivit igångsatt tidigare. Jag vill inte skrämma dig, alla som föder stora barn får inte stora förlossningsskador, men att föda ett stort barn är en riskfaktor för att få det. Om jag var du skulle jag stå på mig för att få ett nytt tul och efter det fundera på hur du vill gå vidare. Jag skulle även fundera på att byta bm (eller iaf boka tid hos en annan bara för ett besök) för att se om hen skulle säga samma sak som din ordinarie bm. Jag ångrar att jag inte gjorde det!

Nu är jag gravid med vårt tredje barn och är i v 29. Jag har fått göra glukosbelastning och kommer göra ett första tul i v 33. Jag har även fått remiss till spec mödravården för att göra en förlossningsplan. Det jag vet hittills är att jag inte kommer behöva gå över tiden och att jag får ks om jag vill. Jag vill dock helst föda vaginalt men inte om det visar sig att barnet är stort. Den bm jag har nu är väldigt förstående och är ett stort stöd. Hon har fått mig att känna ett lugn i den här graviditeten som från början startade med en stor oro inför förlossningen redan när jag plussade.

Jag hoppas du får den hjälp och stöd du behöver och önskar dig lycka till!