Hej!
Jag har jobbat inom förskola i ca 4 år, både privat och kommunala förskolor. Fick en ide att ni kan ställa frågor till mig, om ni t ex är nya föräldrar som har frågor om starten eller föräldrar som vart med ett tag men undrar grejer som inte känns lämpligt/lätt att fråga om in person.
Så bara att fråga, så ska jag försöka svara så bra jag kan :)
1. Kan barnet skolas in när som helst på året eller går man terminer på förskola precis som k vanliga skolan? Alltså kan barnet skolas in i typ november eller mars?
2. Vad är skillnad i arbetsuppgift mellan en förskolelärare och en förskolepedagog?
3. Hur mycket administrativt arbete är det varje dag? Sitter förskolepersonalen vid en dator varje dag?
1. Vi har varje vecka planering i full personagrupp samt 2-2 olika dagar då vi såklart planerar vad vi ska göra samt om det är något som ej funkat eller något vi måste bättra eller se över. Vi dokumenterar även nästan allt samt har reflektioner.
2. Den är bra. Den har även blivit mycker bättre, enklare att tolka samr inkluderande.
3. Nej, händer väldigt sällan.
4. Jag går på timlön och ej utbildad så tjänar inte som man "ska". Citerar mig själv "Självlärd från mycket observerande, självstuderande, praktiserande samt ett brinnade intresse för yrket."
Jag har 130:-/timmen.
Utge dig inte för att vara förskolepedagog när du är outbildad vikarie som gillar barn.
Mina söner kommer vara 2,5 år, 1,5 år och 1,5 år när de börjar förskolan. Har du några tips?
Räcker det att jag är med eller måste min man också vara det?
Mitt barns kusin har börjat i 6-års nyligen. Han har fortfarande stora problem med att hinna till toaletten i tid. Oavsett om de är inne eller ute. Han kissar ner sig rejält dagligen på sexårs, både inne och ute. Som tur är har hans kompisar inte sagt något men det kommer väl snart. När fröknarna frågar om han vill byta kläder säger han nej, jag har inte kissat på mig, och fortsätter leka med nerkissade kläder. De andra barnen börjar ju undra. När han kissar ner sig ute kan han gå runt med det i timmar.
Hur hanterar ni barn som uppenbarligen har kissat ner sig som inte vill byta och hur ska man hantera denna situation? Han vill inte byta kläder ensam heller.
Utge dig inte för att vara förskolepedagog när du är outbildad vikarie som gillar barn.
Mina söner kommer vara 2,5 år, 1,5 år och 1,5 år när de börjar förskolan. Har du några tips?
Räcker det att jag är med eller måste min man också vara det?
Mitt barns kusin har börjat i 6-års nyligen. Han har fortfarande stora problem med att hinna till toaletten i tid. Oavsett om de är inne eller ute. Han kissar ner sig rejält dagligen på sexårs, både inne och ute. Som tur är har hans kompisar inte sagt något men det kommer väl snart. När fröknarna frågar om han vill byta kläder säger han nej, jag har inte kissat på mig, och fortsätter leka med nerkissade kläder. De andra barnen börjar ju undra. När han kissar ner sig ute kan han gå runt med det i timmar.
Hur hanterar ni barn som uppenbarligen har kissat ner sig som inte vill byta och hur ska man hantera denna situation? Han vill inte byta kläder ensam heller.
1. Det kan man absolut känna. Barnen som går från öppning till stängning alla dagar förskolan har öppet. Ibland har de inte ens semester utan får fortsätta på sommarförskola. De spenderar ju mer tid borta från sitt hem än hemma, och har längre dagar än sina föräldrar då barnen, såklart, blir lämnad först och sedan hämtad efter föräldrarna har slutat då. Det är tufft för de små. Sen skulle jag aldrig klandra föräldrarna, så länge jag vet att de gör allt för att deras barn ska få vara mer hemma med sina föräldrar så gott det går, och att man lite kan "se" att de skyndat sig för att komma och hämta och inte sitter kvar i bilen 5-10 minuter och pratar i telefonen. Men många skulle jag inte säga det är, oftast bara ett fåtal barn på varje förskola jag jobbat på som haft det så. Som pedagog ser man till att slutet av dagen då man oftast blir själv med barnet blir lite extra speciell och mysig. Tror inte att barnet lider något "fruktansvärt" utan mer tråkigt över all tid de förlorar tillsammans som de aldrig kommer få tillbaka.
2. Utgår nu ifrån hur de agerar när vi ses på förskolan? Rätta mig om du menar generellt :) Skulle säga att det är när de inte hör av sig när de blir sena, det gör inget och det händer ibland, men vi behöver veta. Eller när de blir irriterad över grejer som smutsiga kläder efter en dag på förskolan t ex eller andra tokiga grejer.
3. Samma sak här, utgår från förskolan. Den bästa föräldern dömer inte pedagogerna för allting, förstår att deras barn är barn och förstår att allt som händer hemma med deras barn med allt vad det innebär, utbrott, gör sig illa osv sker på förskolan med. Skillnaden är att för oss händer det med 20-30 barn samtidigt. Är såklart även trevlig och har en trevlig och normal ton med pedagogerna samt kommer i tid och för en god dialog med oss.
Såklart så strävar man efter att alltid komma i tid. men om det händer nån enstaka gång att man upptäcker att barnet bajsat precis när man ska iväg eller får ett megautbrott, så att man blir lite sen... Har du samma förståelse då som du vill att föräldrar visar er över era tillkortakommanden?
Sedan är det långt ifrån alla barn som får utbrott på förskolan! Många uppför sig mkt bra där men får många utbrott hemma i sin trygga miljö, vilket är helt normalt!
Såklart så strävar man efter att alltid komma i tid. men om det händer nån enstaka gång att man upptäcker att barnet bajsat precis när man ska iväg eller får ett megautbrott, så att man blir lite sen... Har du samma förståelse då som du vill att föräldrar visar er över era tillkortakommanden?
Sedan är det långt ifrån alla barn som får utbrott på förskolan! Många uppför sig mkt bra där men får många utbrott hemma i sin trygga miljö, vilket är helt normalt!
1. Det spelar ingen större roll för mig. Jag själv gjorde det i början tills det bara blev mer naturligt att sägs förskola men jag kan ibland säga dagis med. Många av barnen gör det med, jag tycker det låter gulligt.
2. Nej det har jag ej, så kan inte svara så bra på den frågan :) Tror inte jag skulle tycka det var jobbigt.
3. Ja du, om man ska säga konstigt så är det väl over all om personen eller personerna är lite udda, som man skulle tycka om vad som helst. Kan även tycka det är lite konstigt när föräldrarna inte hejar eller försöker bekanta sig lite i alla fall, vi delar ju (på sätt och vis) på en väldigt viktig del av deras liv.
4. Den frågan är svår. Jag tycker alls får bestämma själv, jag lägger mig inte i så mycker. Själv, om jag kan, när jag får barn skulle hemskt gärna vara hemma med mitt barn på heltid tills skolan börjar. Det viktigaste i mitt liv är mitt och min barns relation och tid tillsammans. Känner att det mitt barn kan få utav att vara hemma med mig väger upp vad förskolan har att komma med, även om vi förskolor rockar ;) Konstigt kanske, men det är jag.
5. Egentligen samma där som förra frågan, nu när det är 15h så tycker jag att det är väl bra att alla får bestämma själva. Men när jag själv är av åsikten att jag skulle gärna vara hemma med alla mina barn tills de börjar skolan så skulle jag ju säga att det är "onödigt" på sätt och vis, men alla är ju inte som jag heller så då är det ju bra att alternativen finns. Nu när det finns tycker jag 15h är väldigt lagom. Tycker nog också att det är en superlösning egentligennom barner får ett småsyskon i 3/4års-ålder och har gått på förskola sen de var 1 år så är det ju onödigt att slita bort en stor del av deras liv.
6. Skulle nog säga inte tidigare än 1 1/5 och inte senare än 2 faktiskt. Då är de inte så pyttesmå som 1-åringarna men samtidigt lite mer "formbara" och präglas lite lättare på alla pedagoger än en 3-åring exempelvis.
7. Har ingen utbildning, självlärd från mycket observerande, självstuderande, praktiserande samt ett brinnade intresse för yrket.
8. Om det endast gäller personlighetsmässigt så skulle jag säga att det bara är att bita i det sura äpplet. På många förskolor pågår det en del skitsnack, men det är ju folk som troligtvis är likadana privat. Men jag känner att på jobbet är man professionell, är det för jobbigt sök vidare. Så länge man inte känner sig kränkt eller mår fruktansvärt dåligt för det såklart.
9. Skulle säga att jag är mer präglad på de barnen som har vart med mig sedan start, samma de på mig så man har ett starkt band liksom.