Det kom som en blixt från en klar himmel, nu vill jag bli mamma!
Efter att hela tiden ha tänkt "någon gång i framtiden när jag känner mig redo" så kändes det helt plötsligt hur rätt som helst. Sagt och gjort, sista p-pillret var svalt. Jag och sambon (sedan fem år) bestämde oss för att försöka skaffa barn. Tålamod är inte min starka sida så det här med att vänta, vänta och åter vänta är inte min grej... Hoppas på + helst igår!
I övrigt kretsar mitt liv kring mina älskade, underbaraste, finaste katter.
Andra saker som jag tycker om att göra och som är viktigt för mig är så klart att umgås med min sambo och familj, styrketräning och löpning, ridning, mode och inredning, matlagning och att läsa.
Jaha ja... Det visade sig inte vara så lätt det här med att bli förälder. Efter många månaders väntan och inget som händer sökte vi hjälp. Det första beskedet var att jag hade underfunktion i sköldkörteln. Även fast det är ett jättevanligt "problem" hos kvinnor, och lätt åtgärdat genom att äta Levaxin, så bröt jag ihop. Fast det var ingenting mot nästa besked som kom som en total chock. Sambons spermaprov visade noll spermier!!! Var tvungen att på något sätt ta mig hem från jobbet, kände mig helt bedrövad. Hur gör vi nu??
Efter några dagars heltidsgooglande vet jag lite mer om vad som väntar oss. Först och främst väntan på ny utredning hos andrologen, sedan (om blodproverna inte visar på kromosomfel eller liknande) gå vidare med testikelbiopsi. Tänk om de inte hittar spermier då heller?? Då är våra chanser att bli biologiska föräldrar som bortblåsta. Orkar inte ens tänka den tanken...
Efter att hela tiden ha tänkt "någon gång i framtiden när jag känner mig redo" så kändes det helt plötsligt hur rätt som helst. Sagt och gjort, sista p-pillret var svalt. Jag och sambon (sedan fem år) bestämde oss för att försöka skaffa barn. Tålamod är inte min starka sida så det här med att vänta, vänta och åter vänta är inte min grej... Hoppas på + helst igår!
I övrigt kretsar mitt liv kring mina älskade, underbaraste, finaste katter.
Andra saker som jag tycker om att göra och som är viktigt för mig är så klart att umgås med min sambo och familj, styrketräning och löpning, ridning, mode och inredning, matlagning och att läsa.
Jaha ja... Det visade sig inte vara så lätt det här med att bli förälder. Efter många månaders väntan och inget som händer sökte vi hjälp. Det första beskedet var att jag hade underfunktion i sköldkörteln. Även fast det är ett jättevanligt "problem" hos kvinnor, och lätt åtgärdat genom att äta Levaxin, så bröt jag ihop. Fast det var ingenting mot nästa besked som kom som en total chock. Sambons spermaprov visade noll spermier!!! Var tvungen att på något sätt ta mig hem från jobbet, kände mig helt bedrövad. Hur gör vi nu??
Efter några dagars heltidsgooglande vet jag lite mer om vad som väntar oss. Först och främst väntan på ny utredning hos andrologen, sedan (om blodproverna inte visar på kromosomfel eller liknande) gå vidare med testikelbiopsi. Tänk om de inte hittar spermier då heller?? Då är våra chanser att bli biologiska föräldrar som bortblåsta. Orkar inte ens tänka den tanken...
Ålder
43 år
Civilstatus
Gift
Personlighet
Ambitiös
Fåfäng
Kontrollfreak
Morgonmänniska
Pedantisk
Snäll
Stressad
Tänkare
Intressen
Djur
Heminredning
Matlagning/Bakning
Resor
Shopping
Skönhet/Mode
Trädgård
Träning
Musik
Allätare
Pop
RnB
Soul
Husdjur
Häst
Katt