"Lycka är ingen station man kommer till. Utan ett sätt att färdas".
Hej på er allesammans!
Bor i södra Sverige har nu hunnit fylla 36 år. Jag och min sambo har försökt bli gravida sedan januari 2005 och eftersom jag har ledproblem, stora sådana sökte vi hjälp redan efter sommaren då det inte tagit sig. Jag hade ingen egen ÄL så det blev till att börja knapra Pergotime. Såhär drygt fem och ett halvt år senare har jag hunnit med tre omgångar pergotime, sex gonal-F stimuleringar och sju fulla IVF:er samt två FET har olyckligtvis även "berikats" med två missfall och det enda positiva i det är väl att se det som att jag kan i alla fall bli gravid...
Det ser mörkt ut på fronten att lyckas får bioligiska barn. Och har börjat tänka om, vi har gått den obligatoriska utbildningen för adoption och är just i full gång med hemutredningen (hösten 2009) och går allt väl får vi ett medgivande och vi får bli lyckliga föräldrar till ett barn som finns ute i världen...
Länge, mycket länge sedan jag var här :-) jag har hunnit fylla 38 år och är den lyckligaste personen i hela världen jag har blivit mamma till tvillingar och det är absolut det bästa som hänt mig! Jag startade för snart ett år sedan en blogg och fortsatte där att berätta om min och min mans resa. Ni är så välkomna att ta del av den www.varstoradrom.blogspot.se.
Till dem som inte vet vad vi gårtt genom...
www.tearsandhope.com/emptyarms_video.html
Först kuren Pergo gick inte så lysande
15 nov (-05) mensen dök upp, blä
Andra kuren pergo (tab dag 5-9)
29 nov tar ovitrelle sprutan
30 nov positivt på ÄL-testet
BIM 14-16 dec.
Den eviga väntan...måtte inte mensen dyka upp!
11 dec den hatade mensen dök upp
Tredje kuren pergo (tab dag 5-9)
26 dec tar ovitrelle sprutan
27 dec pos ÄL-test
8-10 jan (-06) BIM
9 jan, mens igen...
10 jan samtal till gyn skall börja med hormonsprutor.
11 jan besök gyn får förklarat hur det funkar med gonal-f
12 jan första sprutan 75 enheter
Efter två UL så är det idag den 23 jan dags att ta ovitrelle sprutan.
Idag på UL hade jag två äggblåsor en på 18 och en på 20
Nästa vecka blodprov för att kolla så det fanns ägg i blåsorna.
5 feb mens igen...
Påbörja nästa kur gonal-F 75 enheter den 7 feb.
Vid UL den17/2 hade jag två äggblåsor en på 19 och en på 20. Måtte det bli nått denna gång...
2 mars mens igen...
Har nu klarat av sex omgångar med hormonsprutor som tyvärr gav nada...
IVF nr1:
Den 17 juli 2006 började jag spraya och ska genonomgå ett privat IVF försök i väntan på att komma fram i Landstingskön.
Mår skit rent ut sagt av sprayen, svettas som en gris, sover dåligt om nätterna och ångest mest hela tiden för att sambon skall göra slut på grund av att jag gråter mest hela tiden och är orolig, vilket jag aldrig är annars.
************************************************** ***********
"Känns som om jag går omkring med ett regnmoln över huvudet. Vart tog solen i mitt liv vägen???"
(Utlandsk svensk)
************************************************** ***********
Nu är ÄP och insättning gjort det blev totalt fem ägg och fyra blev befruktade tre var bra kvalite, ett till mig och två till frysen.(2 sep -06)
Hoppas, hoppas, hoppas att det vill stanna i nio månader i min mage.
Just nu är inte hoppet på topp, dag 10 på ruvningen och en blödning har visat sig...
Vågar knappt skriva detta men den 17 september visadet det ett plus på stickan, är sååå lycklig, nu är det bara att hoppas att det lilla "hoppet" vill stanna i min mage i nio månader.
Då var det slut på lyckan, "hoppet" ville inte stanna i magen har börjat blöda ordentligt och så ont i magen, känns som tårarna inte vill ta slut... (25/9)
************************************************** **********
FET nr1:
Dags att ta nya tag nästa cykel skall jag göra FET och jag längtar som tusan vill bara att tiden skall gå. 27/10-06
Blev lite komplikationer på vägen ingen mens efter MF, fick äta primolut nor en månad för att få igång mensen, den kom på dag fem efter avslutad kur, puh...
Nu äter jag progynon för att förhoppningsvis kunna genomföra ett FET innan jul, bara våra små eskimåer klarar sig...
Våra små eskimåer klarade sig så nu ruvar jag för fullt och hoppas att de vill stanna och bo i min lilla mage i nio månader denna gång. 5/12-06
Positivt test den 18/12-06 så lycklig jag var, den 9/1-07 VUL fick se en liten böna på 5mm och ett pickande hjärta, ännu lyckligare.
En av de små ville stanna så länge som nio veckor denna gången, den 20 jan konstaterades ett MA, hinnsäcken var tom. Just nu har världen rasat samman, jag bara gråter, gråter och gråter.
"Du var lätt som en fjäder att bära,
men tung som bly att förlora"
Har hämtat mig fast ett ärr på hjärtat kommer det nog alltid förbli kommer aldrig glömma bilden från ul-skärmen den 20 jan...tomt...
IVF nr2:
Har nu börjat på mina lanstingsfinansierade försök, Cura i Malmö. Börjat äta p-piller den 20 feb. Känner mig nervös inför sprayningen då jag mådde så dåligt sist, men jag hoppas det ska gå bra.
Känner av p-pillerna är nedstämd och gråter mycket, har slutat och börjat med P-piller sedan jag var 16 år har aldrig tålt dem...
Påbörjat sprayen än så länge går det bra...efter att ha sprayat en vecka nu så känns det fortfarande oförskämt bra, inte alls som förra gången.
Sprayperioden avlöpte smärtfritt nu tagit sprutor en längre tid och snart dax för ÄP och förhoppningsvis ET skit nervös för att de inte ska befruktas...
ÄP (10/4-07) gick bra, blev sövd på Cura facktiskt riktigt skönt, 9 ägg blev det och samtliga blev befruktade men 7 ägg blev fyrcelliga så ett litet fint ägg till mig och 6 hela till frysen, är så glad idag, nu börjar bara den eviga väntan, hoppas hoppas hoppas att den lilla vill stanna...
Ruvardag 10 och mensen har dykt upp...vet inte va jag ska säga känns så hopplöst
Mensen har kommit igen på dag 31, hann bli lite orolig där att den inte skulle komma alls innan sommaren så det var kört för hinna en gång till innan sommaren, men där hade jag fel, skönt!
IVF nr3:
Den 26 maj började jag med sprutorna ska köra den korta varianten denna månaden eftersom jag inte tål spray och p-piller. Så nu blir det som att börja om på nytt med en ny behandlingsmetod. Kommer jag få några äggblåsor, komma jag få tillräckligt många, kommer det vara några ägg i, kommer dom befruktas som dem ska, kommer dem dela sig som dem ska, ja oron är oändlig känns det som och ändå är det bara början på resan som förhoppningsvis vara livet ut
Oron befogad var på VUL idag på dag 10 av gonal-f injektionerna och han såg bara fyra äggblåsor som var mellan 13-16, är så orolig att nått ska gå fel...
Dags för äggplock imorgon och oron är större än någonsin har inte någongång kännt så här, det är ju trots allt inget man kan påverka. Men oron gnager i mig och tänk om alla fyra äggblåsorna är tomma eller omogna eller inte befruktas eller inte delar sig som de ska det finns så många fallgropar på vägen känns som jag håller på att bli tokig...
...alla mina farhågor besannades ett ägg fick dem ut vid äggplock så nu kan man säga att det är ett extremt nervöst dygn till att börja med...
...detta börjar kännas som en rysare. Natten var lugn kunde trots allt sova men så fort jag slog upp ögonen kl 05.30 fanns det där igen, har det befruktats? De nästkommande 3,5 timmen kändes som en hel vecka. Klockan 09.00 ringde jag och efter en kvart i telefonkö var det min tur. Jag berättade mitt ärende men istället för att säga hur det gått så pratade hon om annat hur det kändes i magen och så vidare, var så nervös att jag skakade och kände hur saliven försvann i munnen, så tillslut säger hon det. Ägget har befruktats men mer än så vet vi inte allt kan hända till i morgon. Först kände jag en otrolig lättnad och ett stort leende bredde ut sig i mitt ansikte men så kom nästa oros moment hur ser det ut i morgon? Så fortsättning följer...
Anlände till Kliniken kl 10.30 mycket hoppfulla, så kommer läkaren och säger att ägget är två celligt och vi kommer att sätta tillbaka det förutom att ägget bara har två celler ser det bra ut. Jag känner att luften går ur mig säger ingenting, blir bara helt tyst. Ägget sätts tillbaka och nu ruvar jag på ett tvåcelligt ägg ett litet "skuttis" som jag ber och hoppas vill fortsätta dela sig och tillslut övergå till foster för att sedan komma ut som vår älskade lill* "skruttis"...
Ruvardag 1 går mot sitt slut det har varit en jätte varm dag med 32 grader i skuggan badat och solat hela dagen jätte skönt, varit med min syster och hennes barn vilket gjort att jag inte hunnit tänka så mycket på ruvandet över huvudtaget men då och då dyker "skruttis" upp i mina tankar och jag hoppas och hoppas...
Ruvardag 2 inte kännt något speciellt i magen, inget nytt att rapportera.
Ruvardag 3 har kännt lite lite lite difus molvärk i tjejmagen precis som jag brukar göra mellen ÄL och mens och jag blir lurad varje månad...
Ruvardag 4 har varit lik dag tre inte känt något speciellt har inte ens några spök symtom av vagitorer eller ägglossningsprutan...
Ruvardag 5 usch känner mig lite nere idag det känns fortfarande ingenting nu är även den mycket diffusa molvärken borta som troligen bara var inbillad i och för sig. Men det sägs ju att hoppet är det sista som överger människan så vi får väl tro på det...
Ruvardag 6 inga symtom denna dag heller känner inte ens några spök symtom av vaggisarna...
Ruvardag 7 inga symtom idag heller, kan bara inte tro att detta gått, det känns näst intill deprimerande. Mina tankar går till att vi har haft vår chans via IVF då vi lyckats bli gravida två gånger och det var det. Känner mig orolig och vet inte hur vi ska gå vidare...
Ruvardag 8 enda positiva idag är väl en yrsel atack på en tiondels sekund. Annars ingenting. Men hoppet att "skruttis" finns kvar lever i alla fall...
Ruvardag 9 känner mig helt nerslagen svettats i natt och på morgonen mina tydligaste mens tecken brukar ta en till tre dagar så är mensen på plats känner mig otroligt låg idag. Mina leder känns också sämre även det ett säkert tecken på att mensen är på väg...
Ruvardag 10 har varit jätte varm inatt också plus mensvärk imorse så det känns som jag bara går och väntar på mensen. Men en strimma hopp lyckas helatiden slinka igenom hade en mini mini yrsel atack imorse igen...hoppet är det sista som sviker...
Ruvardag 11 börjar nå sitt slut och nu är jag mer säker än någonsin att mensen är på väg, troligen bara "vaggisarna" som gör att den inte orkar tränga sig fram. Har haft mensvärk lite hela dagen känns det som, så toa besöken är täta. Men någonstans vägra det där envisa hoppet inte ge sig och därför kommer slaget kännas hårt när jag får mens eller minus på stickan, människokroppen är allt bra konstig...
Ruvardag 12 mitt på dagen kom mensen fast jag visste så är det så oerhört jobbit gråtit sedan lunch och känner inte alls för att fira midsommar i morgon...Blir det någonsin vår tur igen...
************************************************** ***********
Ja ha då var det september 2007 och ännu ett minus på stickan efter ett avslutat FET på Cura i Malmö. Nu är det även tomt i frysen då vi valde att tina alla sex för att odla dessa vidare och förhoppningsvis få sätta tillbaka en blastocyst...men så gick det inte, fick tillbaka två stycken som var på förstadiet till blastocyst men inte nått så långt man önskat på femte odlingsdagen. Hoppet fanns tyvärr inte där under ruvningsperioden då läkaren trodde så lite på dem att vi fick försöket gratis. Ja va ska man säga, nu i efterhand funderar man ju på varför dem sattes tillbaka överhuvudtaget...
Fem ruvningar har man nu hunnit med på ett år inte dåligt jobbat därav två pluss men dessvärre även ett mf och ett ma, känns otroligt tungt, men som väl är har nu båda bf passerat och jag känner mig lustigt nog starkare än på länge.
IVF nr:4
Idag 17 september kom mensen och gissa den var facktiskt efterlängtad. Första p-pillret intaget hur sjukt det än låter i den värld jag befinner mig i nu, viljan över att få barn och så stoppa i sig p-piller....21 dagars knaprande sedan får sprayen ta över, hoppas hoppas hoppas det går bättre denna gången, hela ja hela långa processen....
Sparayat i nio dagar idag 11/10-07, och då kom sprayblödningen, skönt verkar funkar normalt så långt
Sprayar fortfarande och den 19/10 tog jag blodprov på gyn för att kolla att jag var nedreglerad och det var jag, skönt än så länge fortsätter det att flyta på bara hoppas det fortsätter såhär...På onsdag den 24/10 är det sprutdax 225ie Gonal-f.
På sprutdag 10 hade slemhitta på 8mm och en stor follikel som dem kallade cysta den var på 32mm sedan en på 20 och två på 13mm och en på 6mm, såg inte bra ut alls. Dock planerat ÄP onsdag.
Har fått ägglossningsslemmet idag på dag 11 så lite glad är jag för det i alla fall
Imorgon onsdag den 7/11-07 ÄP är så grymt nervös att mina tre stackars blåsor skall vara tomma eller tillbakabildats, eller omogna. Men hoppet det sista som överger mig!
Äp gick över förväntan fick ut sex ägg så idag är jag världens lyckligast men med verkligheten snabb galloperande i bakhuvudet att det än är mycket som kan gå fel... men utan ägg hade vi ju inte kommit längre så idag är jag GLAD
Ringt kliniken och idag (dagen efter Äp) är fyra av sex befruktade så nu är det först och främst oron över att dem fyra inte ska se bra ut i morgon som gnager, men tro det eller ej, men jag är fantastiskt glad idag med fyra av sex är ju mer hälften, jippi!
Varit på ET idag 9/11-07 fick ett fyrcelligt tillbaka betyg 11 av 12 möjliga, är nöjd men ändå något som gnager i mig. Bad att få tillbaka det andra fyrcelliga som inte var tillräckligt bra att frysas då en cell av de fyra var mindre än de övriga, men icke så nicke hon menade att det skulle störa det andra embryot, vet inte om jag tror på det...så det kastades istället...
RD21 ett fett minus på stickan (28/11-07)gråten vill inte ta slut har inte sovit inatt fick sjukskriva mig från jobbet idag.
Det är nu slutet på april 2008, gud va tiden går och det skulle få vara dax för mig att göra ett nytt IVF efter mycket kämpande att få ner mitt höga TNF alfa värde. Men nu verkar det bli nya käppar i hjulen. Har haft mellan blödningar vid ägglossningstider i två månader i streck. Dem pågår i tre dagar sedan borta igen. Få se vad Dr säger nästa vecka. Jag vill ju inte vänta till efter sommaren, tänk om mitt TNF alfa värde stigit igen då
IVF nr:5
Det blev tillslut fyra ägg men bara två som blev fyrcelliga, dem var som tur väl var perfekta, jämna celler, ingen fragmentering och fyrcelliga på dag två.
mensen kom...
Sommaren 2008 är här och ännu ett IVF "avklarat" det blev minus även denna gång trots två underverk till embryo som kliniken uttryckte det dem var perfekta. Mina värden var okej och jag medicinerade även med Fragmin denna gång men inte hjälpte det, känns så grymt hopplöst. Kommer det någonsin funka igen eller har jag redan förbrukat min chans med dem två plussen som jag fått uppleva i mitt liv?
IVF nr:6 hösten 2008
Fyra ägg blev det även denna gång men endast ett som var PERFEKT på dag två, fyrcelligt och vackert, Jag tror det är guldägget
Det var inte guldägget denna gången heller den 28/11-08 testade jag minus igen...blir vi någonsin riktigt lyckliga igen...
Tagit om TNF alfa provet och det visar sig att humiran inte längre fungerar provet var nu 157....hur länge orkar man?
IVF nr:7 hösten 2009
Oktober 2009 börjat spraya igen...tredje gången gillt brukar man väl säga, men jag får nog försöka med sjunde gången gillt om man ska räkna in våren 2009 då jag sprayade fyra veckor utan att bli nedreglerad så vi fick avbryta. Kanske är detta sista gången och det gör mig förfärad....Älskar min man så och önskar av hela mitt hjärta av vi kunde få bli föräldrar.
Den 11 november 2009 plockades jag på fem ägg och två av dessa fick bästa poäng enligt läkaren och återfördes fredagen den 13 november. Nu börjar bara den långa och läskiga väntan. Snälla gode gud låt detta gå vägen! På äggen gjordes även assisted hatching, men inte ens det hjälpte...
Det gick inte vägen denna gången heller. Testdag var fredagen den 27 november men jag började blöda rejält redan på torsdagen...Varför,varför,varför... händer detta oss...
Att vara stark är inte att aldrig falla,
att alltid veta eller att alltid kunna.
Att vara stark är inte att alltid orka skratta,
att hoppa högst eller att vilja mest.
Att vara stark är inte att lyfta tyngst,
att komma längst eller att alltid lyckas.
Att vara stark är att se livet som det är,
att acceptera dess kraft och ta del av den.
Att falla till botten,
slå sig hårt men alltid komma igen.
Att vara stark är att våga hoppas
när ens tro är som svagast.
Att vara stark är att se ett ljus i mörkret
och alltid kämpa för att nå dit..
♥ = alt + 3
• = alt + 7
↓ = alt + 25
○ = alt + 9
♣ = alt + 5
♠ =alt + 6
♂ = alt + 11
♀ = alt + 12
www.tearsandhope.com/emptyarms_video.html
Hej på er allesammans!
Bor i södra Sverige har nu hunnit fylla 36 år. Jag och min sambo har försökt bli gravida sedan januari 2005 och eftersom jag har ledproblem, stora sådana sökte vi hjälp redan efter sommaren då det inte tagit sig. Jag hade ingen egen ÄL så det blev till att börja knapra Pergotime. Såhär drygt fem och ett halvt år senare har jag hunnit med tre omgångar pergotime, sex gonal-F stimuleringar och sju fulla IVF:er samt två FET har olyckligtvis även "berikats" med två missfall och det enda positiva i det är väl att se det som att jag kan i alla fall bli gravid...
Det ser mörkt ut på fronten att lyckas får bioligiska barn. Och har börjat tänka om, vi har gått den obligatoriska utbildningen för adoption och är just i full gång med hemutredningen (hösten 2009) och går allt väl får vi ett medgivande och vi får bli lyckliga föräldrar till ett barn som finns ute i världen...
Länge, mycket länge sedan jag var här :-) jag har hunnit fylla 38 år och är den lyckligaste personen i hela världen jag har blivit mamma till tvillingar och det är absolut det bästa som hänt mig! Jag startade för snart ett år sedan en blogg och fortsatte där att berätta om min och min mans resa. Ni är så välkomna att ta del av den www.varstoradrom.blogspot.se.
Till dem som inte vet vad vi gårtt genom...
www.tearsandhope.com/emptyarms_video.html
Först kuren Pergo gick inte så lysande
15 nov (-05) mensen dök upp, blä
Andra kuren pergo (tab dag 5-9)
29 nov tar ovitrelle sprutan
30 nov positivt på ÄL-testet
BIM 14-16 dec.
Den eviga väntan...måtte inte mensen dyka upp!
11 dec den hatade mensen dök upp
Tredje kuren pergo (tab dag 5-9)
26 dec tar ovitrelle sprutan
27 dec pos ÄL-test
8-10 jan (-06) BIM
9 jan, mens igen...
10 jan samtal till gyn skall börja med hormonsprutor.
11 jan besök gyn får förklarat hur det funkar med gonal-f
12 jan första sprutan 75 enheter
Efter två UL så är det idag den 23 jan dags att ta ovitrelle sprutan.
Idag på UL hade jag två äggblåsor en på 18 och en på 20
Nästa vecka blodprov för att kolla så det fanns ägg i blåsorna.
5 feb mens igen...
Påbörja nästa kur gonal-F 75 enheter den 7 feb.
Vid UL den17/2 hade jag två äggblåsor en på 19 och en på 20. Måtte det bli nått denna gång...
2 mars mens igen...
Har nu klarat av sex omgångar med hormonsprutor som tyvärr gav nada...
IVF nr1:
Den 17 juli 2006 började jag spraya och ska genonomgå ett privat IVF försök i väntan på att komma fram i Landstingskön.
Mår skit rent ut sagt av sprayen, svettas som en gris, sover dåligt om nätterna och ångest mest hela tiden för att sambon skall göra slut på grund av att jag gråter mest hela tiden och är orolig, vilket jag aldrig är annars.
************************************************** ***********
"Känns som om jag går omkring med ett regnmoln över huvudet. Vart tog solen i mitt liv vägen???"
(Utlandsk svensk)
************************************************** ***********
Nu är ÄP och insättning gjort det blev totalt fem ägg och fyra blev befruktade tre var bra kvalite, ett till mig och två till frysen.(2 sep -06)
Hoppas, hoppas, hoppas att det vill stanna i nio månader i min mage.
Just nu är inte hoppet på topp, dag 10 på ruvningen och en blödning har visat sig...
Vågar knappt skriva detta men den 17 september visadet det ett plus på stickan, är sååå lycklig, nu är det bara att hoppas att det lilla "hoppet" vill stanna i min mage i nio månader.
Då var det slut på lyckan, "hoppet" ville inte stanna i magen har börjat blöda ordentligt och så ont i magen, känns som tårarna inte vill ta slut... (25/9)
************************************************** **********
FET nr1:
Dags att ta nya tag nästa cykel skall jag göra FET och jag längtar som tusan vill bara att tiden skall gå. 27/10-06
Blev lite komplikationer på vägen ingen mens efter MF, fick äta primolut nor en månad för att få igång mensen, den kom på dag fem efter avslutad kur, puh...
Nu äter jag progynon för att förhoppningsvis kunna genomföra ett FET innan jul, bara våra små eskimåer klarar sig...
Våra små eskimåer klarade sig så nu ruvar jag för fullt och hoppas att de vill stanna och bo i min lilla mage i nio månader denna gång. 5/12-06
Positivt test den 18/12-06 så lycklig jag var, den 9/1-07 VUL fick se en liten böna på 5mm och ett pickande hjärta, ännu lyckligare.
En av de små ville stanna så länge som nio veckor denna gången, den 20 jan konstaterades ett MA, hinnsäcken var tom. Just nu har världen rasat samman, jag bara gråter, gråter och gråter.
"Du var lätt som en fjäder att bära,
men tung som bly att förlora"
Har hämtat mig fast ett ärr på hjärtat kommer det nog alltid förbli kommer aldrig glömma bilden från ul-skärmen den 20 jan...tomt...
IVF nr2:
Har nu börjat på mina lanstingsfinansierade försök, Cura i Malmö. Börjat äta p-piller den 20 feb. Känner mig nervös inför sprayningen då jag mådde så dåligt sist, men jag hoppas det ska gå bra.
Känner av p-pillerna är nedstämd och gråter mycket, har slutat och börjat med P-piller sedan jag var 16 år har aldrig tålt dem...
Påbörjat sprayen än så länge går det bra...efter att ha sprayat en vecka nu så känns det fortfarande oförskämt bra, inte alls som förra gången.
Sprayperioden avlöpte smärtfritt nu tagit sprutor en längre tid och snart dax för ÄP och förhoppningsvis ET skit nervös för att de inte ska befruktas...
ÄP (10/4-07) gick bra, blev sövd på Cura facktiskt riktigt skönt, 9 ägg blev det och samtliga blev befruktade men 7 ägg blev fyrcelliga så ett litet fint ägg till mig och 6 hela till frysen, är så glad idag, nu börjar bara den eviga väntan, hoppas hoppas hoppas att den lilla vill stanna...
Ruvardag 10 och mensen har dykt upp...vet inte va jag ska säga känns så hopplöst
Mensen har kommit igen på dag 31, hann bli lite orolig där att den inte skulle komma alls innan sommaren så det var kört för hinna en gång till innan sommaren, men där hade jag fel, skönt!
IVF nr3:
Den 26 maj började jag med sprutorna ska köra den korta varianten denna månaden eftersom jag inte tål spray och p-piller. Så nu blir det som att börja om på nytt med en ny behandlingsmetod. Kommer jag få några äggblåsor, komma jag få tillräckligt många, kommer det vara några ägg i, kommer dom befruktas som dem ska, kommer dem dela sig som dem ska, ja oron är oändlig känns det som och ändå är det bara början på resan som förhoppningsvis vara livet ut
Oron befogad var på VUL idag på dag 10 av gonal-f injektionerna och han såg bara fyra äggblåsor som var mellan 13-16, är så orolig att nått ska gå fel...
Dags för äggplock imorgon och oron är större än någonsin har inte någongång kännt så här, det är ju trots allt inget man kan påverka. Men oron gnager i mig och tänk om alla fyra äggblåsorna är tomma eller omogna eller inte befruktas eller inte delar sig som de ska det finns så många fallgropar på vägen känns som jag håller på att bli tokig...
...alla mina farhågor besannades ett ägg fick dem ut vid äggplock så nu kan man säga att det är ett extremt nervöst dygn till att börja med...
...detta börjar kännas som en rysare. Natten var lugn kunde trots allt sova men så fort jag slog upp ögonen kl 05.30 fanns det där igen, har det befruktats? De nästkommande 3,5 timmen kändes som en hel vecka. Klockan 09.00 ringde jag och efter en kvart i telefonkö var det min tur. Jag berättade mitt ärende men istället för att säga hur det gått så pratade hon om annat hur det kändes i magen och så vidare, var så nervös att jag skakade och kände hur saliven försvann i munnen, så tillslut säger hon det. Ägget har befruktats men mer än så vet vi inte allt kan hända till i morgon. Först kände jag en otrolig lättnad och ett stort leende bredde ut sig i mitt ansikte men så kom nästa oros moment hur ser det ut i morgon? Så fortsättning följer...
Anlände till Kliniken kl 10.30 mycket hoppfulla, så kommer läkaren och säger att ägget är två celligt och vi kommer att sätta tillbaka det förutom att ägget bara har två celler ser det bra ut. Jag känner att luften går ur mig säger ingenting, blir bara helt tyst. Ägget sätts tillbaka och nu ruvar jag på ett tvåcelligt ägg ett litet "skuttis" som jag ber och hoppas vill fortsätta dela sig och tillslut övergå till foster för att sedan komma ut som vår älskade lill* "skruttis"...
Ruvardag 1 går mot sitt slut det har varit en jätte varm dag med 32 grader i skuggan badat och solat hela dagen jätte skönt, varit med min syster och hennes barn vilket gjort att jag inte hunnit tänka så mycket på ruvandet över huvudtaget men då och då dyker "skruttis" upp i mina tankar och jag hoppas och hoppas...
Ruvardag 2 inte kännt något speciellt i magen, inget nytt att rapportera.
Ruvardag 3 har kännt lite lite lite difus molvärk i tjejmagen precis som jag brukar göra mellen ÄL och mens och jag blir lurad varje månad...
Ruvardag 4 har varit lik dag tre inte känt något speciellt har inte ens några spök symtom av vagitorer eller ägglossningsprutan...
Ruvardag 5 usch känner mig lite nere idag det känns fortfarande ingenting nu är även den mycket diffusa molvärken borta som troligen bara var inbillad i och för sig. Men det sägs ju att hoppet är det sista som överger människan så vi får väl tro på det...
Ruvardag 6 inga symtom denna dag heller känner inte ens några spök symtom av vaggisarna...
Ruvardag 7 inga symtom idag heller, kan bara inte tro att detta gått, det känns näst intill deprimerande. Mina tankar går till att vi har haft vår chans via IVF då vi lyckats bli gravida två gånger och det var det. Känner mig orolig och vet inte hur vi ska gå vidare...
Ruvardag 8 enda positiva idag är väl en yrsel atack på en tiondels sekund. Annars ingenting. Men hoppet att "skruttis" finns kvar lever i alla fall...
Ruvardag 9 känner mig helt nerslagen svettats i natt och på morgonen mina tydligaste mens tecken brukar ta en till tre dagar så är mensen på plats känner mig otroligt låg idag. Mina leder känns också sämre även det ett säkert tecken på att mensen är på väg...
Ruvardag 10 har varit jätte varm inatt också plus mensvärk imorse så det känns som jag bara går och väntar på mensen. Men en strimma hopp lyckas helatiden slinka igenom hade en mini mini yrsel atack imorse igen...hoppet är det sista som sviker...
Ruvardag 11 börjar nå sitt slut och nu är jag mer säker än någonsin att mensen är på väg, troligen bara "vaggisarna" som gör att den inte orkar tränga sig fram. Har haft mensvärk lite hela dagen känns det som, så toa besöken är täta. Men någonstans vägra det där envisa hoppet inte ge sig och därför kommer slaget kännas hårt när jag får mens eller minus på stickan, människokroppen är allt bra konstig...
Ruvardag 12 mitt på dagen kom mensen fast jag visste så är det så oerhört jobbit gråtit sedan lunch och känner inte alls för att fira midsommar i morgon...Blir det någonsin vår tur igen...
************************************************** ***********
Ja ha då var det september 2007 och ännu ett minus på stickan efter ett avslutat FET på Cura i Malmö. Nu är det även tomt i frysen då vi valde att tina alla sex för att odla dessa vidare och förhoppningsvis få sätta tillbaka en blastocyst...men så gick det inte, fick tillbaka två stycken som var på förstadiet till blastocyst men inte nått så långt man önskat på femte odlingsdagen. Hoppet fanns tyvärr inte där under ruvningsperioden då läkaren trodde så lite på dem att vi fick försöket gratis. Ja va ska man säga, nu i efterhand funderar man ju på varför dem sattes tillbaka överhuvudtaget...
Fem ruvningar har man nu hunnit med på ett år inte dåligt jobbat därav två pluss men dessvärre även ett mf och ett ma, känns otroligt tungt, men som väl är har nu båda bf passerat och jag känner mig lustigt nog starkare än på länge.
IVF nr:4
Idag 17 september kom mensen och gissa den var facktiskt efterlängtad. Första p-pillret intaget hur sjukt det än låter i den värld jag befinner mig i nu, viljan över att få barn och så stoppa i sig p-piller....21 dagars knaprande sedan får sprayen ta över, hoppas hoppas hoppas det går bättre denna gången, hela ja hela långa processen....
Sparayat i nio dagar idag 11/10-07, och då kom sprayblödningen, skönt verkar funkar normalt så långt
Sprayar fortfarande och den 19/10 tog jag blodprov på gyn för att kolla att jag var nedreglerad och det var jag, skönt än så länge fortsätter det att flyta på bara hoppas det fortsätter såhär...På onsdag den 24/10 är det sprutdax 225ie Gonal-f.
På sprutdag 10 hade slemhitta på 8mm och en stor follikel som dem kallade cysta den var på 32mm sedan en på 20 och två på 13mm och en på 6mm, såg inte bra ut alls. Dock planerat ÄP onsdag.
Har fått ägglossningsslemmet idag på dag 11 så lite glad är jag för det i alla fall
Imorgon onsdag den 7/11-07 ÄP är så grymt nervös att mina tre stackars blåsor skall vara tomma eller tillbakabildats, eller omogna. Men hoppet det sista som överger mig!
Äp gick över förväntan fick ut sex ägg så idag är jag världens lyckligast men med verkligheten snabb galloperande i bakhuvudet att det än är mycket som kan gå fel... men utan ägg hade vi ju inte kommit längre så idag är jag GLAD
Ringt kliniken och idag (dagen efter Äp) är fyra av sex befruktade så nu är det först och främst oron över att dem fyra inte ska se bra ut i morgon som gnager, men tro det eller ej, men jag är fantastiskt glad idag med fyra av sex är ju mer hälften, jippi!
Varit på ET idag 9/11-07 fick ett fyrcelligt tillbaka betyg 11 av 12 möjliga, är nöjd men ändå något som gnager i mig. Bad att få tillbaka det andra fyrcelliga som inte var tillräckligt bra att frysas då en cell av de fyra var mindre än de övriga, men icke så nicke hon menade att det skulle störa det andra embryot, vet inte om jag tror på det...så det kastades istället...
RD21 ett fett minus på stickan (28/11-07)gråten vill inte ta slut har inte sovit inatt fick sjukskriva mig från jobbet idag.
Det är nu slutet på april 2008, gud va tiden går och det skulle få vara dax för mig att göra ett nytt IVF efter mycket kämpande att få ner mitt höga TNF alfa värde. Men nu verkar det bli nya käppar i hjulen. Har haft mellan blödningar vid ägglossningstider i två månader i streck. Dem pågår i tre dagar sedan borta igen. Få se vad Dr säger nästa vecka. Jag vill ju inte vänta till efter sommaren, tänk om mitt TNF alfa värde stigit igen då
IVF nr:5
Det blev tillslut fyra ägg men bara två som blev fyrcelliga, dem var som tur väl var perfekta, jämna celler, ingen fragmentering och fyrcelliga på dag två.
mensen kom...
Sommaren 2008 är här och ännu ett IVF "avklarat" det blev minus även denna gång trots två underverk till embryo som kliniken uttryckte det dem var perfekta. Mina värden var okej och jag medicinerade även med Fragmin denna gång men inte hjälpte det, känns så grymt hopplöst. Kommer det någonsin funka igen eller har jag redan förbrukat min chans med dem två plussen som jag fått uppleva i mitt liv?
IVF nr:6 hösten 2008
Fyra ägg blev det även denna gång men endast ett som var PERFEKT på dag två, fyrcelligt och vackert, Jag tror det är guldägget
Det var inte guldägget denna gången heller den 28/11-08 testade jag minus igen...blir vi någonsin riktigt lyckliga igen...
Tagit om TNF alfa provet och det visar sig att humiran inte längre fungerar provet var nu 157....hur länge orkar man?
IVF nr:7 hösten 2009
Oktober 2009 börjat spraya igen...tredje gången gillt brukar man väl säga, men jag får nog försöka med sjunde gången gillt om man ska räkna in våren 2009 då jag sprayade fyra veckor utan att bli nedreglerad så vi fick avbryta. Kanske är detta sista gången och det gör mig förfärad....Älskar min man så och önskar av hela mitt hjärta av vi kunde få bli föräldrar.
Den 11 november 2009 plockades jag på fem ägg och två av dessa fick bästa poäng enligt läkaren och återfördes fredagen den 13 november. Nu börjar bara den långa och läskiga väntan. Snälla gode gud låt detta gå vägen! På äggen gjordes även assisted hatching, men inte ens det hjälpte...
Det gick inte vägen denna gången heller. Testdag var fredagen den 27 november men jag började blöda rejält redan på torsdagen...Varför,varför,varför... händer detta oss...
Att vara stark är inte att aldrig falla,
att alltid veta eller att alltid kunna.
Att vara stark är inte att alltid orka skratta,
att hoppa högst eller att vilja mest.
Att vara stark är inte att lyfta tyngst,
att komma längst eller att alltid lyckas.
Att vara stark är att se livet som det är,
att acceptera dess kraft och ta del av den.
Att falla till botten,
slå sig hårt men alltid komma igen.
Att vara stark är att våga hoppas
när ens tro är som svagast.
Att vara stark är att se ett ljus i mörkret
och alltid kämpa för att nå dit..
♥ = alt + 3
• = alt + 7
↓ = alt + 25
○ = alt + 9
♣ = alt + 5
♠ =alt + 6
♂ = alt + 11
♀ = alt + 12
www.tearsandhope.com/emptyarms_video.html
Ålder
50 år
Civilstatus
Gift
Föräldratyp
Tvillingförälder
Personlighet
Kontrollfreak
Omtänksam
Trygg
Tänkare
Intressen
Barn
Djur
Film/TV
Heminredning
Matlagning/Bakning
Resor
Skönhet/Mode
Musik
Allätare
Husdjur
Hund