Barnuppfostran handlar om mer än vardagsregler och rutiner. Enligt 1177 är föräldrarnas sätt att bemöta barn avgörande för barnets trygghet, självkänsla och känslomässiga utveckling. Genom vardagliga situationer lär sig barnet hur relationer fungerar och hur känslor kan hanteras. Hur vuxna sätter gränser, visar omsorg och bemöter barnets behov påverkar hur barnet utvecklar sin syn på sig själv och andra.
Olika uppfostringsstilar är vanligt
Skillnaderna i tankar om uppfostran kan handla om allt från hur strikt man ska vara, till hur konflikter ska lösas eller hur mycket barnet ska få bestämma själv. Ofta grundar sig skillnaderna i hur man själv blev uppfostrad – eller så är det helt tvärtom.
Trygghet genom förutsägbarhet
Specialpedagogiska skolmyndigheten, SPSM, lyfter att de allra flesta barn mår bra av förutsägbarhet, tydlighet och struktur. Barn behöver också känna sig sedda, trygga och omhändertagna under sin uppväxt. En otrygg barndom kan öka risken för psykisk ohälsa när man blir vuxen, skriver Folkhälsomyndigheten.
Kommunikation mellan föräldrar är avgörande
Enligt Rädda Barnen är samtal mellan föräldrar en nyckel till att hantera olika syn på uppfostran. Att prata om varför man tycker som man gör kan minska konflikter och hjälpa föräldrar att hitta gemensamma lösningar.
Det handlar inte om att alltid vara överens, utan om att visa respekt för varandras perspektiv och framför allt att veta att man som föräldrar har ansvar gemensamt – och det är viktigt att sätta barnets bästa främst. Det lyfter Rädda Barnen i sin handbok "Tryggt föräldraskap".
Psykologens tips till föräldrar som är oense om barnuppfostran
Familjeliv har pratat med psykologen David Waskuri, leg. psykolog, specialist inom psykologisk behandling och psykoterapi hos Sveapsykologerna, som menar att det är vanligt att föräldrar har olika syn på barnuppfostran, och att det blir ett problem när det spiller över på barnets trygghet.
Han betonar även att man som föräldrapar inte behöver vara lika i allt, men att samma värderingar kring respekt, trygghet och gränser. Det är inte läge att motarbeta varandra öppet.
Om man som föräldrar har olika syn på hur det gemensamma barnet ska uppfostras, då rekommenderar Waskuri följande ageranden:
- Skilj på olikhet och konflikt
- Ha vuxna samtal – utan barnet
- Enas om grundprinciper – inte detaljer
- Prata aldrig illa om den andra föräldern inför barnet
- Sök hjälp i tid om konflikten fastnar
Han lyfter även det faktum att söka hjälp inte är ett misslyckande, utan att ta ansvar.
