Det är lätt att hitta tips om hur man stärker flickor. Men många föräldrar till pojkar beskriver att de saknar lika tydliga "verktyg" för att hjälpa söner att bli trygga, empatiska och jämställda människor. The Everymom menar att det finns en tydlig röd tråd som går ut på att börja tidigt, gör jämställdhet konkret i vardagen och våga prata om det som känns obekvämt.
– Även om vi har haft modet att uppfostra våra döttrar mer som våra söner, har vi sällan haft modet att uppfostra våra söner mer som våra döttrar, säger Gloria Steinem i The Everymom.
Här är The Everymoms 7 tips på hur du kan tänka när du uppfostrar dina söner till att bli mer feministiska.
1. Lär ut samtycke tidigt
Grunden i samtycke är kroppslig integritet och att barnet får öva på att både sätta gränser och respektera andras. Rädda Barnens material Stopp min kropp är framtaget just för att prata med barn om kroppen, gränser och samtycke på barns nivå.
The Everymom beskriver hur man kan börja i det lilla hemma och använda en enkel princip:
– Din kropp ditt val.
Poängen i vardagen blir då inte att barnet ska “bestämma allt”, utan att barnet får lära sig att nej betyder nej och att man frågar innan man kramas, kittlas eller tar på någon. Det är samma tänk som återkommer i Stopp min kropp där barn får verktyg för gränser och för att säga till en trygg vuxen om något känns fel.
2. Handla över "könsgränsen"
The Everymom lyfter något många känner igen: mycket i butiker och marknadsföring är starkt könskodat, vilket gör att vissa färger, plagg och stilar “förväntas” passa ett kön bättre än ett annat.
Pojkar gillar rosa och lila, glitterstjärnor och regnbågar lika mycket som nästa barn, men på grund av de könsstereotyper som är så utbredda i varor får vi inte ofta erbjuda dem dessa saker.
Praktiskt kan det betyda att låta barnet välja kläder och färger efter smak och funktion, inte efter “vad andra tycker att pojkar ska ha”.
3. Lär dem känna alla känslor
Ett av The Everymoms tydligaste budskap är att pojkar ofta möter normer som säger att de ska vara tuffa och inte gråta. Här blir vuxnas språk och reaktioner avgörande, barn som får hjälp att sätta ord på känslor får också bättre verktyg att hantera dem.
Anknytning och trygghet byggs när barnet känner sig skyddat och får stöd i relationen med en vuxen. Och på 1177:s sidor om känslor lyfts att känslor är en del av livet och att det ofta hjälper att prata med någon när känslorna är jobbiga.
Gloria Steinem ger förslag på hur man kan formulera sig så att barn känner sig sedda och att alla känslor är okej att känna. Det är ett bra exempel på “trygg vuxen”-strategin: bekräfta känslan, visa att du finns kvar, hjälp barnet lugna kroppen.
– Åh herregud, du är så ledsen. Det är okej att gråta. Jag finns här för dig när du är redo, säger hon i The Everymom.
4. Visa kroppspositivitet
Barn snappar upp hur vuxna pratar om kroppar, träning och utseende. The Everymom betonar att fokus gärna får ligga på vad kroppen klarar och mår bra av, inte på att “förändra” kroppen för att duga.
För större barn och tonåringar är det också relevant att prata om kroppsideal. UMO skriver att det inte finns ett “rätt” sätt att se ut och att sociala medier ofta visar ett urval av hur människor vill framstå. Bris har också information om kroppsideal och hur bilder i media kan påverka hur man ser på sig själv.
Kommentera kroppar mindre, och prata mer om styrka, ork, återhämtning och hur kroppen känns.
5. Var medveten kring leksaker
The Everymom lyfter att leksaker ofta marknadsförs på ett sätt som förstärker stereotyper, till exempel att dockor är "för flickor" och att bilar är "för pojkar".
Skolverket menar att barn inte ska begränsas av kön i sin lek och utveckling. Det betyder inte att man måste “förbjuda” vissa leksaker, utan att man breddar: dockor och kök, bilar och bygg, pyssel och sport, allt kan vara för alla.
6. Var uppmärksam på omgivningens kommentarer
När barn blir äldre får de många fler “lärare” än sina föräldrar: kompisar, skola, sociala medier, idrott, släkt. Och normer kan smyga sig in om vuxna backar från samtalen.
Skolverket beskriver jämställdhetsarbetet som en del av skolans värdegrund. Hemma kan man stödja samma riktning genom att reagera när man hör “pojkar gråter inte” eller “det där är tjejigt” och ställa lugna följdfrågor: Vad menar du med det? Vad blir konsekvensen för någon som inte passar in?
7. Återta stereotyper
Sista tipset i The Everymom handlar om att vända på uttryck och stereotyper i stunden. Ett exempel i artikeln är en situation där en vuxen säger en laddad fras och barnet svarar på ett sätt som “tar tillbaka” uttrycket. Den dialogen återges i The Everymom lyder såhär:
”Morgan är riktigt bra, va? Hon kastar som en tjej.” Skribenten menar att hon var mest intresserad av hur sonen skulle reagera på påståendet. Och svaret gjorde henne stolt:
”Javisst, mamma”, svarade sonen och fortsatte: ”Tjejen har en arm.”
Poängen är inte att barnet ska leverera perfekta one-liners, utan att barn får med sig att ord spelar roll och att man kan stå upp för andra utan att göra en stor grej av det.
Det som gör störst skillnad
Om man ska koka ner hela listan blir det här ofta nyckeln: pojkar blir inte “feministiska” av en enda bok eller ett enda samtal, utan av tusen små tillfällen där vuxna visar att empati, gränser, känslor och jämställdhet är normalt.
Och när du behöver ett konkret stöd att luta dig mot är det här tre bra startpunkter:
- Stopp min kropp för kroppsliga gränser och samtycke
- Skolverkets stöd om jämställdhet i förskola och skola
- UMO och Bris om kroppsideal och självkänsla
