Karls dotter vägde 735 gram

Idag är Fredrika, eller Freddie som hon kallas, drygt två år gammal. Två och ett halvt om man räknar icke korrigerat, som det heter. Hon pratar mycket och är framåt. Lillasyster som hon är kan hon ta för sig och vara stridig när det behövs.

- Jag är inte orolig längre, säger Karl. Jag har en kompetent och energisk dotter. Hon kommer att ha ett jättebra liv och hon kommer inte att hindras av att hon är prematur.

Men Karl har inte alltid varit lika säker.

Sammandragningar
Det började med att Karls fru Elin hade mycket sammandragningar. Paret gick till mödravårdscentralen, som avfärdade det hela som symptom på stress.

KARLS BLOGG

- Vi skulle åka till Kanarieöarna och fick okej på det. Men sammandragningarna bara ökade under semestern. På flyget hem var det ännu värre och fyra dager efter hemkomsten föddes Freddie.

Varför Freddie kom så tidigt vet man inte.

- Vi fick inga klara svar, säger Karl. Ofta vet man inte varför barnet föds för tidigt. Man tror att det berodde på en infektion i livmodern i vårt fall.

Orsaken är något de har funderat mycket på. Särskilt Karls fru som oroat sig över om hon gjort något fel. Men det fanns inga tecken på infektion och inga prover togs på mödravårdscentralen. Däremot kändes det annorlunda mot när Freddies storebror låg i magen.

735 gram
Freddie föddes den 27 december 2010, inte 12 april 2011 som det var beräknat. Hon föddes i vecka 24+5. Hon vägde 735 gram och var 33 centimeter lång.

- Hon rymdes i min handflata, minns Karl. Jag vande mig. Om jag såg en fullgången bebis tyckte jag att den var enorm.

Paret kände naturligtvis till att en del barn föds för tidigt, men att få ett prematurbarn var ändå en stor chock för båda. Karl och hans fru var inställda på mycket. De visste att en graviditet kan leda till missfall och en massa andra komplikationer. Men ett prematurbarn, det fanns inte i sinnevärden.

- Det var faktiskt inget vi fick information om på mödravården, säger Karl. Inget vi tänkte på. Efteråt har jag förstått att vi tyvärr inte var unika.

Prematurförbundet
Karl har valt att bearbeta det han varit med om genom att engagera sig ideellt. Han är vice ordförande i Riksförbundet Svenska Prematurförbundet. Där försöker man stötta prematurföräldrar och arbetar hårt för att öka informationen på mödravårdscentralerna.

- Det behövs bättre information till blivande föräldrar, menar Karl. Vart tionde barn i Sverige hamnar på neonatalvårdsavdelningen och 6,5 procent av alla barn föds för tidigt, innan vecka 36. Ofta går allt väldigt bra till slut, men för många blir det en chockartad upplevelse. Med mer information kan man minska oron hos alla blivande föräldrar både under och efter graviditeten. Det borde vara självklart.

Tiden på neonatal en minns Karl som extrem.

- Man lever timme för timme under en lång period. Man kapslar in sig. Man får kämpa med att våga knyta an.

Freddie föddes vaginalt och hade 0-0-1 i apgar-poäng, vilket är väldigt dåligt. Men hon hämtade sig bra. Allt gick allt enligt plan och hon placerades i kuvös och respirator. Efter tolv dagar i respirator fick hon andningsstöd i form av en CPAP.

Nervöst
Ett starkt minne för Karl är när de skulle ta bort andningsstödet, några veckor senare. Nu skulle Freddie få andas själv.

- Jag var så nervös, minns Karl. De tog bort hjälpmedlen och sedan tog de bort övervaket också. Sätt tillbaka övervaket, bad jag. Personalen menade att Freddie mådde fint. Men jag stod på mig och de satte tillbaka övervaket. Alla värden var helt perfekta. Det var som att hon föddes då. Mitt förlossningsögonblick. Jag hade haft svårt att känna babylycka bland alla sladdar och rör.

I april, när det beräknade förlossningsdatumet närmade sig, fick Freddie komma hem. På en efterkontroll visade det sig att hon hade haft två mindre blödningar i lillhjärnan, vilket lett till en lättare halvsidig cp-skada.

- Det kämpar vi med nu, berättar Karl. Vi tränar henne.

Och det går bra för Freddie. Hon började gå vid elva månader, började pratade vid 19 mån. Att ha storbror som förebild hjälper henne.

- Men som prematurförälder tar man inget för givet. Man väntar på varje utvecklingssteg och när det händer blir man så glad.

Prövning
Erfarenheten av att vara prematurpappa är inget som Karl vill vara utan.
- Kriser i livet gör ju att saker och tings betydelse blir större, det djupnar lite. Man får större perspektiv. Mitt barn fick leva tre månader av graviditen utanför magen. Hon utvecklades framför mina ögon.

Men den rika erfarenheten har så klart varit en prövning också.

- Det här är inget man går igenom lätt, säger Karl. Det sätter en på prov och det tar lång tid att komma tillbaka. Att få ett prematurbarn är inte något som går över, något som man blir frisk ifrån. Man står inför något stort och man vet inte hur det ska sluta. Det gäller att ta hjälp och låta det ta tid. Vi har världens bästa neonatalvård i Sverige, men många föräldrar borde få mer hjälp att förbereda sig mentalt.