Ni får gärna ladda upp bilder på er själva iförda trosorna. Skönt att runka till.

Läs gärna mina kommentarer i denna tråd.https://www.familjeliv.se/forum/thread/83125345-ar-han-oserios-eller-inte

Det skulle absolut leda till något mer. Du skulle nämligen åka på en rejäl hurring så du stöp ner på marken och låg där och kved. Ett gott råd: Rör inte kvinnor.

Ska försöka att inte "fastna" med gamla vänner. Håller med dig i allt du skriver. Klokt och bra skrivet från dig. Tack . Jag kommer dock att vara väldigt försiktig med nya kontakter framöver. Kommer att vara och är redan mycket mer återhållsam och försiktig.  Tycker om att lyssna och finnas där för människor, men även jag förtjänar att bli lyssnad på. Vänskap, såväl som kärlek, måste alltid gå åt båda håll. Det ska inte bara vara en som är drivande i att vilja ta en kaffe, promenad eller vad det nu än är. Båda måste vilja.  Ja. Det är verkligen lättare sagt än gjort. På så många sätt och vis. Håller med dig helt i att en del människor verkligen är svåra att bara släppa hur som helst, och att det gör ont. Väldigt ont. Vissa dagar mer än andra kanske?  Önskar dig allt gott lite anonym och framförallt att livet ska kännas bra och gott. Inte vara smärtsamt. (Till en viss del är det okej. Livet är inte bara glatt, det rymmer ju även sorg och smärta, men vill att livet ska vara mer glatt och harmoniskt. För oss båda. Om du förstår hur jag menar)  Ha en fin dag och tack igen du anonyma för att du svarade så klokt och vänligt till mig ❤️🙏 Självklart ska båda lyssna på varandra, annars är det en annan relation än vänskapsrelation, eller kärleksrelation heller för den delen.  Du verkar om jag tolkar dina inlägg rätt både ha nära till och ha en stor förståelse för känslor av olika slag - och mycket empati. Vet själv att det då kan krocka lite, då inte alla har den förmågan, på samma plan, och då blir det lätt att den ena lyssnar mest och den andra "utnyttjar".  Man blir en "amatörterapeut-vän". Följt dina inlägg/kommentarer en tid och förstått det som att det ligger lite mer bakom, än bara det.  Har själv skrivit om lite olika personer här genom åren. En var en slags "sk vän". Men mycket vill jag inte outa här i tråden. Jag har lite ohälsa, så jag kan vara en person som i perioder hör av mig dåligt, när hälsan är sämre.  Men om du skulle vilja ha en slags "syster" att bolla lite tankar och så om situationen med din tjejkompis, kanske utbyta erfarenheter, utanför den här tråden, så skulle jag kunna tänka mig det. :)  Baserat på dina och mina inlägg här så känner jag mig säker på att du och jag inte har några kopplingar till varandra.  Däremot tror jag att vi har lite saker gemensamt.  Jag skickar ett meddelande till dig. Så får du svara om du skulle vilja ha kontakt med mig, för att bolla tankar kring dessa ämnen om du vill. Hej lite anonym!  Så glad jag blev över ditt fina svar. Tack 🙏 vill gärna ha varandra som "systrar" för att utbyta tankar och erfarenheter med. Så oerhört fint. Jag ska sj svara på ditt meddelande :)  Ha en fin dag nu! Önskar samma även till alla andra som läser här i tråden

Är du samma man som dejtar okända killar och sen råkar illa ut? Det låter som att du är den killen. 

Tillbaka, 2 kilo svamp rikare. Jag har aldrig tänkt på framtida barnbarn, är inte den djupt barnkära typen så hade det inte blivit några så hade jag inte blivit ledsen.Nu är jag såklart glad för mig sons skull och jag älskar mina barnbarn. Men, det var inget jag räknade med att få.Det som ev skulle bli jobbigt om en av mina barn träffade en partner med barn sedan innan är väl mest att känna sig mer eller mindre tvingad till ett engagemang man inte har eller ens vill ha.Kan faktiskt tänka mig att det är det som spökar.För oss är det mer komplicerat än så, vill inte säga för mycket så att någon känner igen mig men en sak kan jag säga och det är att jag är den äldsta av oss och att det är ett "big nono" för hans mor. Gammal och gammaldags, min mamma brydde sig inte för fem öre. Tvärtom så skrattade hon och gratulerade! Sen när hon (som tur var) fick träffa honom så såg hon, det är vi  OCh det kommer det alltid att vara.Nej  men nu spejsar jag iväg igen, sorry för lite ot. Se det som att det kan bli superfint i framtiden oavsett. Hans föräldrar behöver inte veta!Bor dessa nära er, tänker kan de en dag stå och ringa på dörren när du är hos honom?Vet hur jag fantiserade, i början, om att fira jul hemma hos honom med hans mamma med. När jag tänker på det blir jag faktiskt lite ledsen för jag vet att det aldrig kommer att hända.Han mamma är gammal, närmare 90, och människan brukar inte blir mycket äldre än så.Min älskade var med på min mammas begravning, prästen titulerade honom som svärson i talet... och nu gråter jag till minnet. Fast av lycka. Jag fick ändå ha min mamma i nästan 60 år.Vad fasen, nu spårar jag ur igen!Säg till mig om det blir för mycket ot.

Har du missat att det är mansöverskott i Sverige?

Sluta trakassera. Jag har sagt allt som finns att säga i ämnet.

Ja, det är jättetråkigt att det blivit så 😔 Tack för tipset, ska kolla in den gruppen!  Tror det var någon bit som satt hårt, så de kanske ville skicka iväg den utifall att. Jag var hos IVF-kliniken igår för undersökning med ultraljud. Jag passade på och fråga om svaret. Läkaren var snäll och kollade. Det hade kommit svar och var inget farligt. Så det känns skönt. Däremot kunde hon inte se hela livmodern vid ultraljudsundersökningen, så ska dit på måndag igen.  Ja, det hjälper mycket för mig att gå till kurator. ❤️ Jag känner att jag behöver få prata om mina känslor kring allt, det hjälper. Har öppnat brevet idag tillsammans med min sambo. Vi ska åka till minneslunden idag. Det är jättetufft, men känner att det behövs. Kommer nog vara bra för mig att ta mig dit en första gång. Då kommer det nog vara lättare att åka dit fler gånger sen. Skönt att ha en plats att kunna åka till och sörja.Jag förstår att det är jobbigt att inte veta vart barnet är❤️ Förstår vad du menar. Känner också att det är svårt att förstå att det verkligen hänt. Känns så overkligt. Tycker det känns bra att prata om det ibland. Går du till någon kurator?  Det är ju en väldigt sorglig sak vi varit med 😔 Ja, man behöver få bearbeta det.Härligt! Då antar jag att du börjat nu! 😍 

Inte alls mer än att den trettioåriga dottern hade varit specifik eller önskat presentkort på lämplig affär. Ska man göra ett setup med sminkspegel där budgeten är max 1000 är det med belysning, ingen frågar om tips med de där små speglarna som går att hitta billigt överallt.

Har ett tidigt digitalt som jag ska ta på måndag morgon (sambo ej hemma då) hoppas hoppas de e positivt ju, vi fick missfall nu i september så är la inte så stor chans men hoppet finns ju ändå 

NejKan du stämma en gitarr?

Betalvägg på artikeln, tyvärr.

Kan du snabbt och enkelt dra reglerna för när skolan ska orosanmäla?

Nollräntor och gröna lån – med Christian Sandström Vilka incitament finns det för politiker och företag att fortsätta investera i gröna projekt trots bristande resultat? Vilken roll spelar subventioner och bidrag i skapandet av gröna bubblor? Företag får stora ekonomiska bidrag för gröna initiativ utan tillräcklig utvärdering av effekterna eller genomförbarheten och utan att behöva ta ansvar för konsekvenserna, menar denna veckas gäst Christian Sandström, biträdande professor i företagsekonomi.https://youtu.be/1FIGjlMC8e4?si=vtgv9qU4C4mQt5TH

Nej Kanelbullar? 

Så kan det gå om man svarar på tråden innan man hunnit läsa till slutet. ;)ts, om det gör dig nöjd så är det väl bra då. *Personligen hade jag nog tappat all respekt för en man som bara svansade för mig. Sett honom som ospännande och oattraktiv. Är du inte rädd att det ska hända? Men, men det viktigaste är ju att du är nöjd i situationen.

Nej Har du fastat?

Måste vara hon som är rädd att någon kille kan sitta och runka till det du skrev. 

Nätstrumpor 

Jag har börjat i terapi på grund av att jag fortfarande kämpar med PTSD. I mitt fall beror det på att jag blev misshandlad av pappan till mitt barn (han har inget umgänge) och att han har fortsatt stalka och trakassera mig och barnet i åratal. Jag lämnade honom tidigt, det var aldrig ett alternativ att stanna för mig, men han fortsätter att göra vårt liv till en mardröm. Vi har polisanmält många gånger och han är dömd för brott mot oss båda. Han har fått kontaktförbud i perioder men så fort det upphör börjar han om.  Jag har hela tiden försökt skapa en normal tillvaro för barnet och, så långt det är möjligt, för mig själv. Jag vägrar låta honom förstöra allt för oss. I perioder har jag dejtat och nu när jag går i terapi så inser jag hur mycket den här situationen har påverkat mig utan att jag insett det själv.  När jag har träffat en man så har jag alltid haft  svårt att be om hjälp, eller snarare så jag aldrig gjort det. Jag har även fått kritik för det av mannen. Jag fixar till exempel allt praktiskt själv och håller problemen med exet utanför relationen. Det sista tycker jag iofs är rätt men en man blev upprörd över att jag hade varit i tingsrätten (en av otaliga gånger) utan att berätta det för honom. Han hade velat vara ett stöd för mig då. Jag tror att jag inte vågar vara sårbar inför  en man och det stör mig att exet har förstört även detta för mig. Jag jobbar ju på det nu men det är många förlorade år.  Jag kan också plötsligt stänga av, som om jag inte har några känslor för mannen fast det antagligen inte stämmer. Jag misstänker att det är något som har triggat mig utan att jag förstår det själv. Jag hade en relation med en man för några år sedan och det var något med honom som skrämde mig. Han var inte alls hotfull eller våldsam men manipulativ, intensiv och dominant.  Han försökte forma mig som han ville ha mig och såg mitt barn som en konkurrent.  Jag avslutade förstås relationen. Det hade nog många kvinnor gjort men jag har inte vågat dejta sedan dess och det har alltså gått år. Jag har inte varit i närheten av en man sedan dess.  Jag skulle vilja träffa en man att dela tillvaron med. Mitt barn har vuxit upp och det kommer att bli så tomt när h*n flyttar hemifrån. Fast jag hittar bara på ursäkter för att inte försöka. Jag antar att det är ett klassiskt undvikande beteende. Jag är över 50 nu så det kanske är för sent ändå.  Jag skulle vilja läsa om andras erfarenheter av att ha eller ha haft PTSD och försöka ha en relation. Min terapi handlar inte så mycket om det även om jag får insikter kopplat till det.  Har du kunnat ha relationer och hur har det varit? Känner du igen det jag beskriver ovan? Har du kunnat bryta vissa beteenden? Tacksam för svar! Jag tror att det kan hjälpa mig att komma till insikt genom att ta del av andras erfarenheter. 

Jag har bakat kanelbullar idag Vad har du?Jennifer99: krya på dig❤️  

Håller med ts här, men vill bara påpeka, yttrandefrihet gäller att staten inte får tysta medborgare, familjeliv däremot, de får ha vilka regler de vill

Den tar inte bort alla sidospår min hjärna har. Har haft läkare som sagt att det är svårare med add att medicinera tydligen

Samma kille som larmar om 5g?

Så WT att vare sig röka eller Vejpa. Skulle inte röra sådana med tång ens.

Fast tex sossarna har gjort en massa dumheter också och väljarna flyr inte partiet ändå. Vart ska man i så fall fly? Alla partier gör bort sig emellanåt.Det är heller inte rimligt att fly en generell åskådning bara för att det finns individer som gör bort sig, det är mer likt den sk cancelkulturen. Om man gör ett misstag så förpassas man till skräpkorgen. Det synsättet kommer innebära att man tillslut har kancellerat i princip alla och dom som är kvar är bara jävligt bra på att dölja sina misstag.

Som jag skrev tidigare är personen självständig, inga assistenter osv utan klara sig själv. Personen kan ta hand om ett barn. Personen har även arbeta 50% men det finns skäl till att det inte fungerat och nu inte har någon inkomst alls på den delen. Inga bidrag (som fuskats till) eller arbete.50% sjukbidrag har personen haft hela livet pga sin funktionsnedsättning.Ser man till storleken på Handikappersättningen (som är den lägsta) kan man också se att det kanske inte rör sig om något gravt funktionshinder då det förmodligen hade varit en högre ersättning då.Hur funktionsnedsättningen ser ut eller andra saker kring det hör inte hit.Ingenting handlar om bidragsfusk utan allt är en fråga OM man kan få Föräldrapenning trots Sjukbidrag och HUR i så fall, inte hur man fuskar sig till det. Även hur man kan få så bra ekonomi som möjligt är ju så klart av intresse då den totala ekonomin inte är så stor. Det borde ju alla önska och förstå oavsett. Kan ni släppa det nu och istället bidra till vad tråden handlar om så vore jag tacksam. 

11 år är en lång tid! Tror att det finns en risk att man skaffar sig vanor med åren som gör det svårare att bli sambo igen. Tycker mig iaf se det när det gäller medelålders kvinnor runtom mig. Själv bodde jag bara ensam i 1 år men så snabbt behöver det ju absolut inte gå. 

Åh, håller verkligen tummarna. Minns när vi gick över ett års försök med första utan en graviditet som stannat. Det var riktigt tufft. För oss blev det verkligen tredje gången gillt så hoppas det blir samma för er.

Mittemellan. Ganska normal.

I ditt fall så hade jag backat. Jag hade inte hjälpt dem med det ekonomiska.De är vuxna människor som borde kunna ta ansvar för sina egna liv.Och kanske är det bästa sättet att få dem att förstå,att du slutar hjälpa dem på det sättet.Däremot så verkar de ju behöva hjälp på andra sätt.Och då menar jag professionell hjälp.

Njae - jag kan inte säga att jag ville debattera det (där borde ju f.ö. inte ens finnas nåt att debattera ...); min enda avsikt var att rätta till ett misförstånd, men i stället för att bara svara nåt i stil med "aha - då fattar jag!" så valde du att svara med ett kryptiskt och ganska irrelevant uttalande om att du hade burit Adidas på ett bosniskt bröllop. Men skit samma - höna av en fjäder 😊

Vad kan det bero på isåfall, speciellt såhär från ingenstans? Om du har någon aning ^^När man googlar på hormonobalans / hormonrubbningar så får man någon snarlik symtom ja men också mycket kring vikt verkar det som? Vilket inte är något jag upplever. 

Beskrev min situation. Skrev att jag har 3st barn på heltid, heltidsjobb och hus. Hus skrev jag för att det tar en hel del av min fritid med att renovera och arbeta på det. Inte att jag lägger någon värdering i att bo hus eller lägenhet. Fattar inte ens hur du kunde göra den tolkning du gjorde?Ungarna kommer och väcker mig om det är något. Inte så att jag hör allt. Jag är ju ute också när de är inne på dagarna. När jag går ut brukar jag säga det. De går ju också ut på tomten och leker. Inte så att jag vaktar dem då. De vet vad de får göra. Är mer problem om de har några kompisar över faktiskt. Många av dem saknar uppfattning om gränser, och vad som är okej eller inte. Deras morsa springer efter och försöker detaljstyra allt medans de skiter i vad mamman säger till 90%.Det blir mycket vad du gör det till. Vänjer du ungen vid att bli torkad i rumpan tills de är vuxna. Då förväntar de sig det också.

Har inte den här tråden gått helt off topic nu? Den skulle handla om "samernas förtryck" (dvs förtryck av samerna), inte om att inte äta kött och avskaffa alla kött-tamdjur.