Medlemskrönika: "Hjälp mitt barn har fått skäggstubb"

Ja var helt oförberedd på att det kunde kännas SÅ mycket. Att det bar med sig så många olika känslor. Glädje, lycka, stolthet, men så också en stilla liten sorg, eller snarare vemod, en insikt om tidens obönhörliga gång. Men också något av en chock. En kris rentav.

Den utspelar sig mest på det osynliga planet. Jag döljer den inom mig, jag delar inte med mig utav den till alla. Utom nu.

För jag vill faktiskt försöka beskriva hur det känns. Hur det kan kännas för ett pappahjärta när hans älskade unge plötsligt har blivit stor.
Plötsligt, undrar du kanske, vadå plötsligt, du har väll haft 14 år på dig att vänja dig? Men nej, så känns det inte för mig. Jag känner mig faktiskt inte alls så införstådd att det skulle gå så snabbt! Kännas så himla underligt.

Mitt allra första barn, min alldeles nyss rosiga gulliga bebis har bytt gestalt. Jag brukar bläddra i album och försöka komma ihåg hur hans hår doftade och hur hans knubbiga armar kramade om min hals när han var liten, jag försöker komma ihåg alla sagor vi läst, alla pussar jag fått och alla gånger jag fick krama honom, trösta honom, vara den viktigaste personen i hans liv.

Bli medlemskrönikör på Familjeliv.seSkriv en krönika och skicka den till oss så har du chans att bli publicerad på Familjeliv.seSkriv om ett ämne som rör dig. Stort som smått och mejla den till [email protected]. Texten får max vara 2500 tecken inklusive blanksteg. Mejla gärna in en bild på dig själv. Med det är inget måste. Inget arvode utdelas. Lycka till!

Jag vet att jag fortfarande är viktig för honom men måste inse att han håller på att gå vidare nu, in i vuxenlivet. Andreas är fortfarande ett barn som jag fortfarande får lukta på men tiden kommer då jag även sitter och går igenom album efter album och försöka komma ihåg hur hans hår luktade och hur hans knubbiga armar kändes runt min hals och hur jag fick trösta honom och vara den viktigaste personen i hans liv.

Ja nu sitter jag här med en alldeles ny bebis hemma. Där lukten av hennes hår fortfarande finns kvar och där bilderna av henne just håller på att fylla album efter album, som jag om 14-15 år kommer att gå igenom bild efter bild och försöka minnas hur hennes hår luktade och hur hennes knubbiga armar kramade min hals.
Dags att byta blöja.