Att vara i en relation och ingå i ett äktenskap är inte alltid en dans på rosor. En kärleksrelation kan kräva en hel del arbete för att den ska fungera, och om man varit i en relation under en längre tid är det inte helt ovanligt att man genomgått både toppar och dalar med sin partner. Om man dessutom har barn och familj ihop, som i sig kräver mycket tid och engagemang, kan ekvationen kännas snudd på omöjlig.
Så hur ska man ta sig upp från de djupa dalarna, och är det ens möjligt att göra det? Bör man göra allt man kan för att arbeta upp sin relation till en bättre plats, eller bör man lämna och gå vidare? Är den en god idé att stanna i en relation enbart för sina barns skull? Och hur tar man upp ämnet "det skaver i relationen" utan att diskussionen leder till tjafs?
Familjeliv har pratat med Li Åslund, psykolog på Mindler och forskare vid Karolinska Institutet, för att nysta i hur man kan gå tillväga om man lever i en relation som man upplever skaver.
Känner mig nära skilsmässa – vad gör jag nu?
Om man känner att ens kärleksrelation är på en dålig plats – vad är det första steget man bör göra?
– Ofta handlar det om att först försöka förstå vad som faktiskt är problemet. Är det brist på närhet, mycket stress runt omkring, eller återkommande konflikter som aldrig löses? Det kan vara hjälpsamt att sätta ord på detta för sig själv innan man pratar med sin partner. Många upplever att det blir lättare att sortera tankarna om man skriver ner dem. Det gör samtalet mindre spretigt och mer begripligt för båda, menar psykologen Li Åslund.
Psykologens råd: "Välj en lugn stund"
Hur kan man prata med sin partner om att man upplever problem i relationen och att man kanske till och med funderar på skilsmässa, utan att samtalet riskerar att sluta i ännu ett tjafs?
– Tidpunkt och ton är avgörande. Att ta upp något så känsligt sent på kvällen när båda är trötta slutar sällan bra. Välj hellre en lugn stund när det finns tid att lyssna. Ett annat tips är att utgå från sina egna känslor i stället för att peka på vad partnern gör "fel". Att säga "jag känner mig ensam" väcker ofta mindre försvar än "du bryr dig aldrig om mig". Om samtalet blir för laddat kan det vara klokt att ta en paus och återkomma senare, hellre än att hamna i ett nytt gräl.
"Att hålla ihop för barnens skull kan ge motsatt effekt"
Bör man försöka lappa ihop en relation för sina barns skull, eller bör man skilja sig om det är det som egentligen känns som rätt väg att gå?
– Barn påverkas mycket av stämningen hemma. De märker om föräldrar lever i en relation med kyla eller ständiga konflikter. Att "hålla ihop för barnens skull" kan därför ibland ge motsatt effekt och skapa mer otrygghet. Samtidigt vet vi att många relationer kan bli bättre om man får hjälp i tid. Därför tycker jag att det alltid är värt att försöka arbeta med problemen först, gärna med professionellt stöd. Om man efter det fortfarande upplever att separation är den bästa lösningen kan det vara det som på sikt gynnar både barn och föräldrar mest, säger Li Åslund, psykolog hos Mindler.
