"Sambon vill ha barn. Inte jag" – Parterapeutens svar

Att ha olika föreställningar om framtiden är en stor prövning. Längtar man efter att bli förälder men lever tillsammans med en partner som inte delar den drömmen blir förhållandet lätt infekterat.

Å ena sidan kan man känna sig lurad om partnern plötsligt deklarerar att barn inte ingår i framtidsplanerna. Å andra sidan blir den som inte vill ha barn lätt bli en syndabock som står i vägen för föräldradrömmen. Det kan vara lika pressande och ångestfyllt som att inte få utlopp för sin barnlängtan.

"Jag har alltid varit öppen med att jag inte vill ha barn"

En av medlemmarna på Familjeliv berättar om det slitsamma med återkommande barndiskussioner:
– Jag och min sambo är båda över 30 och har levt ihop länge. Jag har alltid varit öppen med att jag inte vill ha barn, men nu har vi kommit till ett stadium där vi ändå inte kan enas. Min sambo vill ha barn, inte jag. Han är rädd att vi kommer att ångra oss senare i livet, men jag vill faktiskt inte alls.

Parterapeuten: Hur viktig är relationen?

Gerd Elliot, leg. psykoterapeut och parterapeut anser att den som vill skaffa barn måste ställa sig en viktig grundfråga och utifrån svaret fatta ett tufft beslut: Är vår relation så pass viktig att jag kan tänka mig välja bort barn?

Visst kan det finnas en skillnad i om man är 25 eller 35 när frågan om barn kommer på tal. Träffas man som unga kan familjebildandet bli något som mognar fram. Är man däremot en bit över 30 och träffar någon som inte vill ha barn, måste man agera åt ena eller andra hållet.
– Skulle det vara så att ens partner säger att barn inte är förhandlingsbart, måste man välja: relationen eller barn. Jag tror inte att man ska hoppas att den andra ändrar sig, för vissa är det ett ställningstagande som man håller fast vid. Har man väldigt olika mål i livet kanske man inte passar ihop – ibland är sakfrågan så viktig att man avstår från relationen, säger Gerd Elliot.

För många är inte barn en självklarthet

För många är emellertid inte barnfrågan självklar. Det handlar snarare om en känsla av att man inte känner sig sugen och därför skjuter beslutet på framtiden. För Madelene, 31, var det många år av väntan på sambon som ständigt kom med nya undanflykter till varför det inte passade att skaffa barn just nu. Under tiden hann vänner och bekanta bli gravida och få barn.

Hon kände sig missunnsam och avundsjuk och fick be kollegan att hejda sig med barnsnacket.

Hon orkade helt enkelt inte med att lyssna på andras babylycka och barnplanering. Till slut tröttnade Madelene på sambons velande och fattade beslutet åt honom. Först då kunde han öppet berätta om sin rädsla för att bli pappa.

Att inte vilja ha barn kan bli slitsamt för par som vill olika

En annan medlem på Familjeliv, som numer är mamma, känner igen sig i att olustkänslorna kan vara förlamande för beslutsförmågan. Hon och sambon bråkade länge om att skaffa barn. Ibland önskade hon att han skulle lämna henne och träffa någon som verkligen ville ha barn. Men han stod på sig. Så här i efterhand har hon insett att hennes ovilja handlade om en svår förlossningsskräck och en rädsla för att upprepa sin knepiga relation till mamman om hon själv blev förälder.

– Det kan vara bra att gå och prata med någon för att reda ut vad det hela bottnar i innan man slutgiltigt bestämmer sig för att inte skaffa barn. Bara för att man själv har haft en kärlekslös och otrygg barndom ska man inte behöva vara utan den här fantastiska upplevelsen, skriver hon.

Koppla till rädsla för ansvar

Gerd Elliot tycker också att det är bra att fundera över varifrån motviljan kommer och vad den står för.
– Det kan vara kopplat till en rädsla för att ta ansvar och en osäkerhet om man mäktar med ett barn. Men om man förstår vad känslorna handlar om blir det lättare att bestämma sig för att man tillsammans med sin partner ändå kommer att fixa det.

Däremot tror hon inte på övertalningskampanjer när man väl har bestämt sig.

– Fattar man ett gemensamt beslut är det viktigt att båda känner viljan och motivationen. Om man säger ja trots att man inte vill är det lätt att man känner sig överkörd. Det kan slå tillbaka i andra diskussioner och är inte hållbart i längden. Oavsett var man landar - skaffa barn tillsammans, fortsätta relationen utan barn eller separera - tycker hon att det är viktigt att man tänker på samtalsklimatet och fokuserar på hur det kan bli bra för bägge parter vilket beslut det än blir. Känns det oöverkomligt kan samtalshjälp vara bra för att komma vidare.

– Det är oerhört viktigt att lyssna på varandra och den andres argument. Försök att ha en bra dialog och att vara öppen för att ta intryck av det som sägs, säger Gerd Elliot.