Ni som fått cytotec....långt och lite äckligt...

För ett par tre veckor sedan var vi på vårt första ultraljud...där det konstaterades att ngt inte stämde...fick ny tid veckan efter där det då kunde klargöras att lilla pyret slutat leva i bebisvecka 5. Det har verkligen varit en känslomässig bergochdalbana. Läkaren gav min kropp en vecka på sig att sköta utstötningen själv annars skulle jag måsta skrapas. På måndagen efter började jag blöda...men det var bara ngr droppar och slutade lika snabbt som det började. Ringde in och fick en tid på tisdagmorgon för koll.

Då gav läkaren mig cytotec för att livmodern skulle öppnas och det skulle stötas ut. Det var det värsta jag någonsin varit med om, jag var inte beredd på den smärtan och ingen värktablett eller ngt hade han skickat med mig hem. Jag låg hemma och skrek och kräktes och blödde ngt enormt. Vid två tillfällen kom det stora klumpar av blod ur mig och jag tänkte då att nu kan det inte finnas mer. På onsdagen var jag hemma och vilade och blödde lite som vanligt vid mens och hade inte ont alls. Hade tid för efterkoll igårmorse och fick då beskedet att jag inte skulle behöva skrapas.

Sedan när jag kom hem så började smärtan i livmodern att tillta ngt så hemskt...och än en gång fick jag gå igenom samma sak. Hade andra värktabletter hemma som jag tog och ringde in på specMVC. De sa att om smärtan inte avtog av tabletterna så skulle jag måsta åka in och skrapas. Som tur var kom min mamma och var med mig och hjälpte mig genom det hemska och än en gång stöttes två stora klumpar av blod ur mig. Sedan somnade jag av ren utmattning.

Ni som har fått cytotec, hur har det varit för er? Har ni måstat åka in och skrapa ändå? Har det återkommit som för mig? Hur mycket kan det egentligen finnas kvar?

Ska ringa in för att få en ny tid för koll idag...men är livrädd att måsta skrapas. Det känns som om det får räcka nu. Jag vill bara att det här ska vara över...

Jag kan inte sova och sitter därför här...hoppas det är ngn annan som är vaken också...