Inlägg från: Linastrumpan |Visa alla inlägg
  • Linastrumpan

    Adopterad från Sverige???

    Undrar bara om det finns någon mer? Det skrivs ganska mycket om adoptivbarn från andra länder, men det finns ju många adoptivbarn från Sverige. Detta var vanligare förr. Idag sker det ca 10 adoptioner per år med Svenska barn (ej närståendeadoptioner inräknat)
    Själv är jag adopterad på 70-talet. Blev lämnad på BB av min "mamma", hamnade i fotsterhem och kom till mina föräldrar när jag var 3mån och blev senare adopterad av dem.
    Att vara adopterad utan att det "syns på utsidan" medför andra problem (eller vad man ska kalla det). Ingen pratade om min adoption när jag var liten, de enda kommentarerna jag fick av de som inte visste var att jag inte alls var lik mina föräldrar.....
    På lekis hade jag en kompis som var adopterad från Sri Lanka. Hon fick ofta frågan var hon kom ifrån, det var liksom självklart att hon inte bodde i sitt hemland med sina biologiska föräldrar. En dag sa jag till de andra på lekis att jag inte heller bodde hos mina "riktiga" föräldrar. Resulatet blev att fröken kallade min mamma på samtal för att berätta om mina vilda fantasier......Det var ju bara det att det faktiskt var helt sant!
    I gymnasiet gjorde jag ett specialarbete om Svenska adoptivbarn och insåg då hur lite litteratur det finns i ämnet och hur få studer som gjorts.
    I alla fall skulle det vara kul att höra om det finns fler där ute som vill dela med sig av sina erfarenheter!

  • Svar på tråden Adopterad från Sverige???
  • Linastrumpan

    Det var ju som sagt vanligare fram till 50-talet, efter det blev det färre barn som lämnas till adotion. Finns det ingen adopterad på 70- eller 80-talet?????

  • Linastrumpan

    Tjofsen: Kul att det finns nån mera! Jag har också vetat att jag var adopterad från början men inte haft någon kontakt med mina biologiska föräldrar. Jag tog kontakt med min bio.mor när jag var 17år och träffar henne nu ibland.
    Visst förekommer det adoptioner även idag men de är väldigt ovanliga. Familjen jag bodde i som var ett akuthem tar fortfarande emot barn och senast för två år sedan hade de en liten bebispojke boende hos sig som senare fick en adoptivfailj.

  • Linastrumpan

    Neelah: tråkigt att du inte kan träffa dina biologiska föräldrar. Jag vill heller inte ha någon annan familj men måste erkänna att det var ganska skön känsla första gången jag fick kommentaren -Det måste vara din dotter, ni är så lika, en dag när jag var med min biologiska mamma. För första gången var jag "hemma" på något sätt, även om hon aldrig kommer att vara min mamma så är jag ju alltid hennes dotter....

  • Linastrumpan

    Heobaldia: Välkommen till gänget
    Vad tråkigt med din syster
    Tycker personligen att det är hemskt att en del föräldrar hemlighåller sitt barns ursprung under uppväxten. Jag tror att ju äldre man är desto svårare blir sanningen. Då blir det ju ett svek från föräldrarnas sida och jag vet inte hur jag skulle ha reagerat men jag tror att det kan medföra en del svårigheter att kunna lita på andra. Eller har jag fel?
    Sanningen brukar ju så småningom komma fram, förr eller senare.

  • Linastrumpan

    Oj det var ett tag sedan jag hade tid att kika in. Va kul med så många!
    Min historia är som många andra inte särsklilt rolig...
    Min bio.mamma var på en fest och blev neddrogad. Vaknade ensam i en främmande lägenhet 12 timmar senare! Hon var livrädd för vad hennes mamma skulle säga och "glömde" ta reda på vart hon var och bara försökte ta sig hem. Visste inte vad som hänt förrän hon 7mån senare sökte skolsköterskan för att hon inte mådde bra. Fick då konstaterat att hon var gravid trots att hon aldrig haft sex....(hon hade med andra ord blivit sexuellt utnyttjad den där natten) 6dagar efter att hon fyllt 16år föddes jag. Min fader är okänd för alla och händelsen blev polisanmäld men det fanns ju ingen misstänkt. Min bio.mormor hade tre mån tidigare född en son och gjorde klart för min bio.mamma att hon inte tänkte ta hand om mig också!
    Jag har träffat stora delar av min biologiska släkt och under en period hade vi regelbunden kontakt. Dock var min bio.mamma bitter på livet och kunde inte glädjas åt vår kontakt så vi slutade träffas.
    När jag fick min dotter i år så återupptog jag kontakten och nu träffas vi ibland och det funkar mycket bättre nu.

  • Linastrumpan

    Jag är övertygad om att jag aldrig kunnat få det så bra som jag har haft. Skulle inte vilja byta ut min familj mot något!!
    Heobaldia: Om jag vore du skulle jag fråga, en dag är det för sent och då kan du aldrig få svar.

Svar på tråden Adopterad från Sverige???