Oktober - 04 Det mesta av det bästa!

Hej flickor!

En snabb fråga: Inte kan väl en klinisk depression komma från ingenstans? Jag menar det är väl knappast ett galopperande förlopp utan snarare en stillsam promenad ner i djupen?

Jag undrar självklart (ego!) eftersom jag de senaste två dagarna varit i verkligt dålig form. Men visst är det troligare att det bara handlar om vanlig utmattning? Jag menar jag har ju trots allt inte sovit mer än två timmar i sträck på närmare 8 månader.

Säg att jag inte håller på att bli sjuk utan bara behöver sova. Jag har inte tid att bli sjuk, jag har verkligen inte det.

Och såklart: Godmorgon, kramar till Braxan, kramar till Missix onda rygg, kramar till Max och hans oroliga föräldrar och en stor kram till alla andra som behöver en.

Jag hör er. Tack, ni är så snälla.

Jag ska försöka tvinga mig att ta ledigt. Kanske kan E ta båda barnen när han kommer hem så kan jag få egentid på riktigt.

Svårt det där, att sluta vara Superwoman.

P.S Skickar en kloningsmaskin till Miar. Fy för fyrabarns-chocken. D.S

Jomen Ylle, kom över till vår sida, kom kooooooooooooooooooom över till tvåbarnssidan. Här är allt harmoniskt och rosenskimrande.

Eller varför inte till Vannas trebarnssida. (!!)Det verkar ju rosenskimrande på riktigt.

Vanna:
Vi kan komma och hälsa på dig när du ligger på hospitalet.
Jag tar med vindruvor och choklad!

Ylle: Det är klart.
Fast det är faktiskt väldigt, väldigt roligt stundtals.

Vanna: Jag väntar till nästa höst. Och tycker att DET känns ganska galet.
Tycker dock att det ska bli väldigt spännande att försöka skaffa en unge mera planerat sådär, att man vet vad man gör.
Känns väldigt fint.

Just det, Aros skogsberättelse fick mig att tänka på en sak. Jag är hemskt nervös när det ska pratas med våra dagisfröknar, det kommer liksom inte naturligt för mig att prata med så... tjejiga tjejer? Äh, jag vet inte hur jag ska beskriva det.
I vilket fall: De hade också varit ute i skogen och då berättade jag att vi försöker gå på skogspromenad ganska ofta. Då svarar lilla pedagogen
- Inte trodde jag att du var en sådan skogsmulle.
Lena: - Jo, vi försöker mulla så ofta vi bara kan!

Alltså ärligt, det lät inte särskilt bra.
Jag FATTAR inte var det ordet kom ifrån. Lägg på lite skånska på det så blir det helt jävla skitjobbigt. Den väldigt stockholmska pedagogen såg obekväm ut.

Vi MULLAR så ofta vi bara kan? Jotack.

Nu är ju inte jag så fiffig som Ozzan utan bara måste få upprepa allt en gång till!

1) Det är femtio procents chans att gissa rätt på vilket kön barnet blir = väldigt bra odds.

2) Det är bra jävla många FLER procents chans att en man kommer att följa med dig och springa efter en läkare, jag menar, ni ska ju föda barn på ett sjukhus? Och du har en kille?
På sjukhus finns det läkare och sambos som följer med sina barnafödande tjejer har en tendens att vara lite stressade och vilja ha tag i läkare .

Det kommer gå bra, du kan inte tro på det där, det blir ju (som alla redan sagt) en självuppfyllande profetia.

Puss på dig!

Di:

Annars då? Nya bilder i galleriet serru. Jomenvisst.

Ignorerar trådens rumpor och skickar ett stort grattis till LUNA!

Fick veta idag att Nils inte har något namn. Hur skräpigt känns inte det och varför i helvete har de inte skickat ut någon påminnelse?
Tydligen har vår anmälan kommit bort och Nils heter alltså bara
-
Nu ska de i alla fall skicka ut ett nytt papper. Kändes sådär när han kallades för sitt efternamn på BVC...

Underbart väder ute, men vi sitter inne allihopa och kurerar våra tre olika sjukor. Nu sover de två och jag njuter mest. Och struntar i att städa.