Varför kritiseras man jämt ?

Bzanna: Det menar inte jag. Det är den logiska gränsen.

jag läger mig i lite ts sluta försvara dig det behöver du inte göra du gjorde det som du tyckte var rätt jag är generellt sett emot abort men tycker att valet är upp till var och en men jag har större förstålse för dom som väljer att ta bort ett svårt skadat barn då jag inte anser det vara ett värdigt liv att bara existera utan att kunna kommunisera med omvärlden och behöva vård 24 timmar om dygnet kanske behöva sond matas och äta massa mediciner.... jag har dock noll förståelse för dom som väljer att ta bort ett fullt friskt barn för att man helt enkelt inte har lust att bli förälder och senare skyller på allt möjligt som ekonomi ålder eller annat sånt löser sig alltid.... vill man inte ha barn så ser man till att skydda sig... jag skickar med några styrkekramar till dig och önskar dig all lycka i framtiden du gjorde vad du tyckte var bäst för dina bebisar...

kramiz
Eva-Lena Stolt Mamma
Till Ängel Michaela
Och 3 Jordbarn

Om man inte gör allt man kan för att ens barn ska överleva, får man finna sig i att bli ifrågasatt. Därmed inte sagt att man ska kritiseras. Det har jag tagit upp i en etik-tråd redan, vad jag anser om det.

Ja, jag vill inte dra detta i långbänk, men jag förstår absolut varför detta ifrågasätts.

MansonDust: Jag förstår dina tankar precis angående att ge liv till ett så skadat barn... Jag har själv varit i en sits där man var nästan säker på att det barn jag bär på nu skulle vara gravt skadat, men via prover fick vi reda på att barnet var friskt! *puh* Men om mitt barn hade varit så skadat så skulle jag också valt att abortera det.

Jag ger dig en ordentlig "styrkekram" för att du tagit dig igenom något så smärtsamt två gånger. Stå på dig!

Jag förstår dig helt.
Folk aborterar friska barn hej vilt och jag tycker inte du gjort något fel. Tror de felsta skulle gjort som du men det är lätt att vara kritisk när man inte befunnit sig där...
Jag vet inte säkert hur jag skulle gjort, förhoppningsvis behöver jag aldrig få veta heller, men förmodligen skulle jag gjort som du.

Klart att folk tycker olika om abort, men för det behöver man inte kritisera en person som redan gått igenom en del & tagit rätt beslut för sitt barn & redan existerande barn utanför magen, samt familj. Vad får folk ut av att kritisera ett redan taget val ?

Det är 25% risk att det sker igen, och JA - samma val kommer att tas om det sker igen. Inget jag önskar dock.

MansonDust: Jag har läst inlägg du har skrivit om dina missbildade barn tidigare, och om det spelar någon roll kan jag säga att jag inte alls ifrågasätter det. Din kropp, ditt barn, ditt beslut.

Jag undrar snarare vad det är för människor som får för sig att de kan döma någon som tagit ett sådant beslut? Har de ens en rättighet att ha en åsikt? Jag kan aldrig veta vad som rör sig i en annan människas huvud.

Absolut får man sörja en abort. Jag förstår inte alls varför man inte skulle få göra det.

Kramar till MansonDust. Jag förstår precis hur du tänker. Min pojkvän har en sjukdom som gör att han kommer att bli dement när han närmar sig 40, och det finns en 50% risk att hans barn får den. Så när jag blev gravid tog dem dna från moderkakan för att se om barnet var sjukt eller ej och jag skulle gjort abort om barnet haft sjukdomen. Men som tur var hade han inte det, så nu har vi en liten kille här hos oss.
Fick mycket kritik från folk som tyckte att jag inte kunde välja bort ett barn som skulle få ett friskt liv tills han blev ungefär 30-35 år. Då kan man fråga sig hur dem hade gjort själva? Tänk att behöva berätta för sitt barn att han/hon kommer att bli max 60 år och inte kunna ta hand om sig själv dem 20 sista åren av sitt liv, och tänk er att som mamma behöva se sitt barn tyna bort och dö. Inte en chans!