Varför kritiseras man jämt ?

Ts:
Jag ska försöka uttrycka mig så att jag inte låter hård eller dömande.

Jag tror att det otrevliga bemötande du fått beror på att för många är detta ett precis lika laddat ämne som för dig-fast sett från motsatt håll. Nämligen för alla de som lever med en anhörig med handikapp som trots handikappen har ett lyckligt och värdigt liv. För dem blir det ju fruktansvärt att höra att hade du varit mor till deras barn/sambo/syskon så hade de inte levt idag.

Sen tycker jag visserligen att de borde ha vett att hålla tyst ändå, för självklart kan du sörja dina barn, det kan ju bara du säga. Men i din sorg och saknad är det ändå viktigt att minnas att det finns många som lever med andra beslut än det du fattat, som av (för mig iaf) förklarliga skäl har svårt att känna sympati med dig.

Hoppas att jag inte framstår som värsta okänsliga idioten nu, men det här är mina tankar. Jag önskar dig och din familj all lycka i framtiden, ts!

Det är himla lätt att veta hur man skall/skulle välja om man själv inte behöver leva med konsekvenserna av valet. De som står inför beslutet att avbryta sin graviditet måste välja den ena av två "omöjliga" saker. Så vad skall man göra? Ta livet av sig eller välja så gott man kan trots att inget av alternativen egentligen "går att leva med"? Jag tror ärligt talat att det är alldeles omöjligt att till fullo sätta sig in i den situationen om man inte varit där själv. Så jag tycker nog att alla som inte varit där bör vara lite försiktiga med hur de dömer och uttrycker sig om andras beslut.

Rusty: Jag håller helt med dig. Men det finns ju de som varit i samma sits som ts men tänkt och agerat helt tvärtom. Och då kan jag tycka att även om de borde visa respekt för ts beslut kan jag ändå ha en förståelse för det de känner.

Då måste jag tillägga, att man inte kan värna om ett barns liv när man inte låter det leva. Logiskt.

förstår MansonDust

enda gången jag skulle valt abort är om barnet är svårt skadat eller har ds...

nu har jag aldrig behövt avsluta ett liv,tycker det är fel att avsluta ett liv som är helt friskt..ett skadat barn är lika mycket värt,men att ta hand om ett svårt skadat barn klarar inte alla av.

så till ts vill jag säga att du gjorde det som var bäst för ditt/dina barn som var svårt skadade,du tänkte på vad dina barn skulle få utsättas för om de föddes med svåra skador.så jag kan bara hålla med er.du tänkte på barnens bästa.

Tack alla. Skönt att folk förstår !

Självklart får man vara av en helt annan åsikt ang. detta - men man behöver ju knappast slänga det i ansiktet på en sörjande människa.
Alla kan inte tycka likadant & att avbryta två efterlängtade graviditeter är INTE lätt & inget man gör av ren egoism. Det första jag tänkte på var barnen. Det värker i hjärtat på en när man sett hur skadade de var. Jag VET att vi tog de rätta valen. Vi tänkte på barnen i första hand. Aldrig tvivlat på våra beslut. Men det är så påfrestande att okänsliga människor använder så hårda ord.

Och det är ju som en annan också tog upp, att det är fri abort till 18:e veckan. Folk gör abort på helt friska barn i den veckan. Men jag som fått två skadade barn får skit. Dubbelmoral.

MansonDust

förstår inte att folk kan gå till angrepp mot er,du gjorde det som var bäst för barnen.du tog ditt ansvar och gjorde det svåraste valet som finns.att avsluta ett liv.

lustigt att när mängder av tjejer skriver att de ska göra abort för en löjlig ursäkt som ekonomi o fel läge i lvet får massor med "stackars dig"osv

medans de som avbryter ett liv för att låta barnet somna in och inte leva ett jobbigt liv pga svåra skador får skit!man götr det som är bäst för det skadade barnet.

så ts du har så rätt så

ciccielv> Exakt. Det är mycket underligt.

Palmblad
Nä, som jag sa, de REDAN föddas liv.
Logiskt.

Hoppar in här mitt i tråden utan att läsa hela. Hoppas det är OK.

TS. Jag har full förståelse för dig. Och jag beklagar de bemötande du fått. Det är klart att man som förälder önskar sit barn det allra bästa. Och vad är mer självklart att man önskar sitt barn än ett friskt liv.
Jag beklagar din förlust och tycker det är självklart att du sörjer de små liven. Det måste ha varit tuffa beslut du ställts inför.

Själv förlorade jag en tvillingson pga näringsbrist. Och jag har tänkt många gånger - det var nog "tur" att det blev som det blev. Hade min son fått födas till livet, kan jag undra vad det skulle vara för liv han skulle få. Med så stor näringsbrist att det kostade honom livet - då finns det inte en chans att hans lilla hjärna skulle vara fullt utvecklad. Och jag önskar så klart min son allt det bästa. Men nu blev det inte så. Det blev inte som vi tänkt oss, önskat och hoppats. Men han slapp att vara fången i sin egen kropp.
Jag älskar min son och kommer alltid att sakna honom. Jag kommer alltid att önska att han inte dog. Men jag kommer alltid att önska att han fick födas frisk.
Märk väl - hade han fötts med en skada eller funktionshinder hade jag älskat honom ovillkorligt. Men det hade inte varit ett sådan liv jag önskat honom.

Så TS - stäck på dig och sörj dina barn med stolthet. Det är lätt att kategorisera och fördömma när man själv aldrig ställt inför samma situation.
Så från djupet av mitt hjärta - KRAM på dig. Jag hoppas du finner den styrka du behöver för att fortsätta möta världen och livet.