Evangeline72:
"Varför inte bara acceptera att vi är olika? Eller ska vi börja klona människor eller experimentera så alla olikheter försvinner?"
Är dte inte att försöka klona människor när vi delar upp alla människor i två kategorier, män och kvinnor? Att göra alla flickor likadana och alla pojkar likadan är väl mer klonande än att se den otroliga variationen inom könen?
Einstein:
Att dte inte bara är föräldrarna som ger barnens dess väderingar håller jag helt med om. Det är därför det är så sorgligt när människor inte ser sin egen del i ett större perspektiv. Vad ett barn får lära sig hemifrån kommer det att sprida vidare när det interagerar med andra människor. Om ett barn får lära sig att flickor äsöta och pojkar vilda kommer den föreställningne inte att stanna hos det barnet. Därför är det viktigt att vuxna tänker i ett längre perspektiv. Vad vill vi egentligen ha för samhäller? ett samhälle som delar in människor i två kategorier eller ett samhälle där vi respekterar variationen bland människor?
Norrbotten: Inlägg 367 svarar även på ditt inlägg om att inte använda barnen som slagträ.
Evangeline72: Att göra flickor till söta och pojkar till vilda hänger ihop med andra ojämlikheter pga kön i samhället, bl a de du nämner. Eller ser du ingen koppling mellan kvinnors sämre löner, kvinnors generellt lägre värderade insatser och den söthet flickor tillskrivs?
Mums, du förklarar så bra! Jag vill komplettera med en del av ett inlägg jag precis skrev i en annan tråd:
"När vuxna lär barn hur de ska vara för att passa in i den bild av flicka eller pojke, och i förlängningen kvinna eller man, stoppar vi in de i det heteronormativa mönstret. Att motivera det med att de kan bli mobbade annars ( en pojke i prinsesskjol t ex) är ett sätt att signalera till barnet att det inte är okej att bryta mot dessa regler. Barnen tar med sig dessa värderingar ut i livet när de interagerar med andra människor. Det är ofta samma tankemönster som skapar homofobi. Personer som bryter mot det som på engelska kallas "the gender/sex system" underordnas och i förlängningen kan förtryckas.
Det handlar inte bara om att pojkar och flickor ska få ha alla regnbågens färger, det handlar också om att signalera att den heterosexuella matrisens regler inte är det enda sättet att leva."
Efter att ha följt den här tråden vill jag ge alla föräldrar som aktivt jobbar med att stärka era barns självkänsla och självförtroende så att de vågar ifrågasätta samhällets normer och känna genuin respekt för människors lika rätt och värde en eloge! Ni finns uppenbarligen och det värmer. 
Einstein: Jag har förstått att du vill förändra samhället men inte använda barnen som slagträ och tycker att det låter vettigt. Vad gör du för att vuxna ska börja förändra samhället? Hur ser din kamp ut?
Mums skreV
"'Vi har valt att göra på det här sättet för att det passar oss bäst i vår vardag.'
Det är så konstigt att alla VÄLJER nästan samma sak. Som att inte dela lika på ff, till exempel. Det är nästan så man tror att alla gör som alla andra, som man tror att man "ska", snarare än att varje par sätter sig och överväger alla alternativ, gör budget, räknar på hur de kan och vill göra, och SEDAN fattar beslutet, helt opåverkade av vad alla andra i samhället gör.
Ni som är förskollärare, och som struntar i att ta det obekväma beslutet att vara jämställda hemma och dela på allt ansvar, och som inte uppmuntrar alla barn att ha alla färger och kläder på sig ...
... berätta gärna mer om HUR ni i så fall gör för att MOTVERKA dagens könsroller (för det är ju ert jobb att göra det)."
Precis!
Einstein m fl: Om du som vuxen vill visa för din omgivning, både barn och vuxna, att det är okej att bryta mot de traditionella könsrollernas mönster måste du göra det själv. Att bara prata om att könsrollerna är förlegade räcker inte, barn gör som bekant som vuxna gör.
Att ge sina barn uppmuntran och lära de att de är bra oavsett vilka kläder de har på sig eller om de följer sitt könsrollsmönster eller inte är ett sätt att visa att de kan uppmuntra andra som inte heller följer sina pojk- och flickroller.
forts: Om de själva inte får positiva reaktioner när de bryter mot könsrollsmönster, hur ska de då kunna se positivt på när andra gör det?