Roliga händelser under förlossning del 6

*rotar i minnet* 10 år sedan, så jag minns inga klockslag.

När vi skulle få sonen var jag allt annat än beredd. Det var ju faktiskt 4 dagar kvar till bf! Vaknade av värkar, somnade om, vaknade, somnade, vaknade.. Självklart hade vi suttit uppe _sent_ och tittat på film så jag var helt slut.

Efter nån timme (pucko!) började jag, på skoj, att tajma värkarna. "Ååh, sex minuter mellan." "Nejmen, sex minuter igen". "Och fem minuter" "Fem igen" "Fem igen, vad ÄR det här?"

Till slut ringde jag förlossningen för jag kände igen det där med "fem minuter emellan". Inte kunde det..? Förlossningen undrade om jag inte tyckte det började bli dags att åka in och jag svarade "men, men, jag tänkte sova en stund till för jag är trött juh". Tydligen vet inte den tanten hur det ÄR att vara trött, för hon sa till mig att pallra mig dit.

Väckte sambon som var lika trött och bortkommen. "Men, det är ju fyra dagar kvar`?" undrade han också. Men vi kom iväg.

På vägen dit kom vi på att vi inte hade film till kameran. Det blev till att stanna vid Statoil som har nattöppet och jag skulle promt in. Så, vad gör man då? Jo, vi satt och _väntade_ på nästa värk och när den gått över visste vi att jag hade 4,5 minuter där inne. *galen på riktigt*

När vi kom fram fick jag nån tablett och sov lite. Värkarna gjorde inte ont alls och jag satt och småskrattade när jag vaknat. Fifan, alla bara gnäller, det här är ju ingenting.

Mot morgonkvisten fick jag dropp som skulle skynda på värkarbetet lite, precis efter det kom en liten, försynt sköterska in och frågade om jag ville ha nåt att äta. Jaa..en youghurt skulle ju sitta fint. Fick youghurten och hon gick ut ur rummet. DÅ kickade det värkstimulerande in!

Jag slängde mig på larmet och den lilla försynta personen kom in igen och jag bara skrek "BEDÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖVNIIIIIIIIIING" samtidigt som jag klämde sönder youghurtburken i handen. Hon såg förskräckt ut och sprang ut.

Fick bedövning och det mesta gick normalt. Dvs jag krävde all tänkbar bedövning, klämde sönder sambons hand och blev hög på lustgasen. Självklart förälskade sig sambon i lustgasen också, sög på den länge, flinade dumt och log mot mig "Ninaaaaa... praaaaaatar...jaaaaaaaaaag.....vääääääääldigt.....låååååååångsamt?" "Idiot" skrek jag och ryckte till mig den.

Och så var det nära. Babyn skulle ut och jag kände att det tryckte på. "Ursäkta mig, nu måste jag faktiskt gå på toa". Personalen skrattade och förklarade att babyn var på väg ut. Jag blev jättesur! Vafan, jag _känner_ väl om jag måste bajsa! Släpp iväg mig, jag LOVAR att komma tillbaka ju. Men nej.

Ilsket muttrade jag sedan att de fick skylla sig själv om de tog emot min bajskorv och försökte hitta navelsträngen..

Och äntligen kom babyn ut. De höll upp honom så jag fick se och jag fick en chock. "Men, men.. Det är ju en _bebis`_?" Jag var verkligen superförvånad över att det helt plötsligt fanns en riktig baby hos oss. Personalen tyckte det var jättekul och undrade vad jag förväntat mig, en groda? Jag hade nog inte blivit mer förvånad om det varit det. En baby liksom, shit!

hahahahhahaha, helt väck

*asgarvar* gud vad roligt det verkar att föda barn, jag ser fram emot det har 7 dagar kvar till BF

på återseende...

Min första förlossning, helt borta av lustgasen, jag hade av nån anledning tagit med mig två kameror, en digital och en "vanlig". Säger till gubben att ta ett kort på mig med digital kameran innan jag får en värk, han tar upp kameran, då får jag för mig att han måste ta den andra kameran(?) så han byter snabbt, då känner jag att en värk är på väg så jag suger i mig lustgasen, då knäpper han ett kort, varpå jag börjar asflabba å skriker men nu blev det ju fel!!! Både sambon och bm såg frågande på mig.

Jag förstår fortfarande inte vad det spelade för roll vilken kamera han använde.

Jag hoppas kunna komma med mera, har 2 veckor kvar till bf

Odessa: hahahaha.. garvar ihjäl mig!

Odessa: Fan du fick ur mig ett par gapskratt trots att jag bara sovit ett par timmar och sur som en citron!

När min dotter föddes hade jag lite svårt att få till krystandet (kroppen skötte inte alls det av sig själv som alla sagt). Jag försökte, men det hade ingen effekt. Både bm och uskan gav instruktioner (i mun på varandra) och jag kände mig bara förvirrad och uppgiven. Till slut sa jag " Nä, jag kan inte. Ni får ta ut bäbisen från nå't annat håll, jag skiter i det här nu". Sen vägrade jag krysta nästa värk, knep ihop benen och såg säkert ut som en sur femåring. Men sen tog den snälla uskan (bm var lite barsk) mitt ansikte och sa vänligt men bestämt att nu ska du krysta och den här bäbisen ska ut. 2-3 krystvärkar senare var hon ute.

Jag var halvförtjust i min bm, hon var lite hårdhänt tyckte jag. När jag skulle sys så gav hon mig bedövningen utan förvarning. Jag låg där och gosade med min bäbis och så plötsligt sticker hon en spruta i mig. Jag blev så paff så jag sparkade till henne rakt i huvudet. "Oj då" sa jag. "Sparkade jag dig?" Varpå bm svarade surt att ja det hade jag gjort. (Rätt åt henne tyckte jag då, dessutom började hon sy innan bedövningen tagit vilket gjorde djävulskt ont. Men när jag påpekade det tyckte hon att det var bättre vi fick det gjort...Hon ville nog hem eller nå't.) Vår dotter kissade rakt i ansiktet på bm precis i födelseögonblicket också, men då skrattade faktiskt bm...

Vi åkte in till förlossningen vid lunchtid och under hela natten hade jag varit jättedålig i magen så jag sprang på toaletten stup i kvarten..
När det väl var dags att börja krysta och jag låg och andades lustgas så kändes det verkligen som att jag var tvungen att göra nr 2 och blev såklart skitskraj över detta..
Så jag skrek till BM "Nää, jag kommer att bajsa på mig!" BM sa att det är ju naturligt och många gör det under förlossningen. "Ja men jag är dålig i magen! Jag kommer att spruta ner hela väggarna med skit!!" DÅ sa BM att jag ska inte oroa mig för sånt för dom är ju så vana.. "Jaha men ni är nog inte vana vid sprutbajs!!!"

Jag dööör av skratt!! Disa75: Rätt åt BM att hon fick kiss i ansiktet !