Min son har ADHD....

Diagnoser kan ju ändras också. När din son blir äldre är det inte säkert att han har den diagnosen längre. Och vår son har ADHD trots att vi föräldrar inte har det. Vissa drag hos honom kan vi känna igen oss i, men inte så extremt som det blir hos honom.

Man har ju som förälder anlag för en massa gener, bra och dåliga. Man vet ju inte vad barnen ärver för några. Jag tycker inte du ska anklaga dig siälv. Det är sån´t man aldrig vet hur det blir.

Och eftersom du har liknande upplevelser som din son så vet du ju hur det är och kan nog bättre förstå och stödja honom i oölika situationer.
Jag själv vet inte hur vår son känner sig, det är svårt att föreställa sig hur världen är för honom. Jagglömmer lätt att han inte tänker och känner som oss, och blir lätt frusterad på honom. Sen får jag dåligt samvete för det.

Och jag tyckte det var skönt att få en diagnos för då vet vi vad som är fel, vad han har svårt med och vad han är duktig på. Det är lättare att kräva hjälp i skolan också.

Lycka till!

Nyfiken Gul-
Jag tänkte mer på ADHD, Asberger vet jag inte så mycket om, men när sonen fick sin diagnos sa de att det är något som många gånger förändras, till det bättre eller sämre. Så som diagnosen är nu behöver den inte vara om 2 år, t.ex.

Och jag förstår din frustation över skolsituationen. Så var det för oss också innan utredningen blev av till ett par månader efter att diagnosen satts. Mellan de dåliga perioderna, när allt var fel och han ofta var arg och fysiskt utåtagerande, tyckte läraren att det gick så bra och han var så lugn. Visst var han det, men han gjorde inte så mycket istället, utan flöt mest runt i klassrummet.

I våras fick de mer hjälp i klassen och kunde då dela på den, så 6 barn går varje morgon till ett annat rum och har en lugnare undervisning där. Min son och en till pojke är alltid med i den gruppen, de andra barnen turas om att vara där.
Det har fungerat väldigt bra, och skolan har lovat att de ska fortsätta med det nu till hösten också.
Men säker kan man aldrig vara, och klassen ska få 2 nya lärare då den gammla gick i pension.

Misshallonsaft-
Vår son var väldigt lugn de första åren, gjorde aldrig något som var farligt, klättrade inte, sprang aldrig ifrån oss osv.
Ett par år var han som pojkar är i allmänhet och se´n när han var runt 6 år började han få det jobbigt.

Nyfiken gul skrev 2007-08-09 22:16:25 följande:

Vi har inte diskuterat så ingående med honom. Jag tror han är för ung för att förstå det än. Vi pratade mer om att vi gjorde utredningen eftersom det inte gick så bra i skolan, och eftersom han kunde bli så arg för ingenting. Vi pratade också om att vi förstod att han många gånger inte kunde hantera situationer eller styra sitt beteende, och att vi på detta sätt ville försöka hjälpa honom.
Jag tror han känner att han är annorlunda, men vet inte riktigt hur.

Och så länge han inte vill ha en mer ingående förklaring så nöjer vi oss med det.
Men det är jättesvårt att veta vad man ska säga, och hur mycket.