V.V.S.-tråden -Våga Vägra Skov! Tråd nummer 9!

Ska träffa min tarmläkare akut idag för jag mår rent ut sagt skit. Har tagit morfin för att överhuvudtaget stå ut (först trodde jag det var ledvärk men det är det med all sannolikhet inte )

Första gången jag blivit lessen i ögat över att det inte är ledvärk *s*... Hoppas bara jag slipper bli inlagd (fast jag har inga större förhoppningar om det eftersom jag har så ont och de ogillar att man tar morfin hemma utan att veta exakt vad som orsakar smärtan)

Kram allihop

Jag har också fått lära mig att så länge man bara tar så pass att smärtan försvinner så kan man inte bli beroende...

Som ni ser är jag hemma igen. Träffade min nya läkare som är jättetrevlig och bra på alla sätt och vis. Fastän han träffade mig utöver sina vanliga patienter s.a.s så satt han sig ner och tog det lugnt och sansat.

Han tror att det är nervsmärtor jag fått och skrev ut mer snabbverkande morfin till mig. Vi kom fram till (vi, inte han!!! ) att eftersom de inte kan göra någon undersökning innan tisdag även om han lagt in mig så kunde jag lika gärna ta smärtstillande hemma

Är jättetrött nu, men skriver mer imorgon för jag träffade ju narkos idag också

Min man har bechtrews sjukdom och RA. Bechtrews är en sjukdom där ryggens brosk och bröstbenets brosk förkalkas och blir till ben. Dvs efter ett tag blir man helt stel i ryggen och bröstbenet (och tiden dess förinnan är väldigt smärtsam)

RA är vad det är. Han har bytt ena höften två gånger, den andra höften är  också rätt kass och axlarna är inte så bra heller. Han har 40% benskörhet på vissa ställen(fast den har blivit bättre för den var 50% innan på vissa ställen)

Han vill jobba heltid men jag säger NEJ NEJ NEJ. Dels klarar jag mig inte själv och dels så vet jag hur urbota trött han skulle bli då. Han skulle inte orka med att göra nåt hemma, inte ens umgås

Skönt att du förstår. De flesta tycker bara jag är taskig och orimlig, men jag vet ju hur trött han skulle bli...

Jag förstår att han vill göra mer än gå här  hemma, särskilt som han just nu för tillfället, mår ganska bra, men ett heltidsjobb är orimligt. 25% hade varit mer genomförbart under en längre period (för oss bägge).

Sen tror jag att det kan vara nån sorts livs-, inte kris, men funderingar som han har. Livet har ju inte blivit som han ville (han drömde om att bli yrkesmilitär) och kanske det att vi verkligen närmar oss barn nu har gjort att han vill "vara en man o dra hem stålar" eller nåt... (han är inte vanligtvis så men han är uppfostrad till det i mångt o mycket)

Hur gammal är din man?

Ska också nanna nu strax. Det är en stor fördel med starka tabletter som dessa - jag blir trött och sover faktiskt en hel natt (ja, ja är uppe 2-3 ggr ändå men jag inte vaken 30-60min varje gång i alla fall)

Hej allihopa, idag är jag på strålande humör

Jag har i princip inte ett dugg ont  känner lite i vä skinka fortfarande men det är mest lite irriterande. Trodde inte att det kunde kännas så här bra, hade glömt det... Och jag känner mig inte ens påverkad (blir vanligtvis trött o lite slö i huvudet av  morfin, men inte nu)

Igår träffade jag ju narkosläkaren inför op/undersökningen på tisdag. Hon frågade om mina vanliga mediciner och jag svarade hur mycket tiparol jag brukar ta varpå hon sa att ta fulldos av tiparol varje dag är som att köra en lada på full fart på autobahn när det finns ferrari... Sen frågade hon vem som var min smärtläkare *que?* men frågan väckte en nygammal tanke om att be om en remiss till smärtenheten

I alla fall så gick vi igenom pre-medicinering och det blir mitt theralen för det finns inte så mycket bra grejer när man som jag inte svarar på stesolid och så får jag morfin innan och postafen mot illamående

Jag blir sövd med mask (fick förklarat att de måste trycka ner masken så hårt som de gör annars somnar alla i rummet, okej då vet jag i alla fall varför och får försöka stå ut de sekunderna) och SEN sätter de nål. Hon lovade också att ge en spruta mot illamående under tiden som jag är sövd så att jag ska må så lite illa som möjligt när  jag vaknar (jag blir jätteillamående av att bli sövd med mask)

Hon sa också till mig att om jag mår dåligt efteråt så måste jag ju stanna kvar. Jag kan/får inte gå hem om jag mår illa och inte kan äta (bra att hon tryckte på det så jag inte inbillar mig att jag bara ska vakna och sen kan gå hem)

Det kändes verkligen jättebra

När jag träffade läkaren akut så förklarade han att de i första hand ska undersöka mig på tisdag men OM det behövs göra nåt så skulle de försöka göra det, men att det även kunde bli så att de fick avsluta och invänta tex en CT för att sen söva mig igen och åtgärda problemet. Det kändes mycket bra att han gick igenom vad som KAN  hända för det gör att jag känner mig tryggare i planeringen

Jag var lite så där tveksam till det de ska försöka göra men han sa till mig att jag måste försöka lita på att de faktiskt vet vad de gör, och jag litar på honom och jag vet att den andre läkaren som ska göra undersökningen är bäst på UMAS så jag får väl tro att de inte tänker skada mig mer

Idag ringde kuratorn för att höra hur det gick igår hos Anders och hon blev glad för min skull att allt gått så bra

Fast jag är fortfarande nästan i chock över att jag nästan inte alls har ont. När smärtan inte minskar succesivt utan bara försvinner så blir skillnaden med ens så påtaglig

Inte för att jag vill ta morfin varje dag men tänk om (TÄNK OM) det finns smärtlindrande medicin som kan få mig att må så här bra även till vardags? Då skulle jag nästan kunna leva ett normalt liv (normalt för en sjukling förvisso *S* men ändå!!)

Jahapp, det blev en mindre roman idag med... Ha de gått alllihopa, ska försöka ta mig tid att läsa igenom allt ni skriver sen (ni är så flitiga) men nu tänkte jag ta nåt o käka

Och JennyF dina glada tillrop (eller vad jag ska säga) betyder väldigt mycket. Precis som du skriver så är det viktigt att smärtlindra för att minska risken för att smärtan ska bli kronisk (och det önskar vi ingen)

Jenny, skönt (för mig) att höra att det finns medicin mot nerverk. Nu tror ju inte doktorn att det här blir permanent men jag är likväl lite orolig.

Mår i alla fall ganska bra nu, har t.o.m vågat dra ner lite på den nya medicinen (måste ju testa, ibland räcker det med intensiv behandling i någon dag för att få ner smärtan så att det räcker med en underhållsdos av smärtstillande)

Är nervös inför tisdag, för vad de kommer och se och göra men jag har i alla fall fått (som det känns) adekvat information denna gången

Jenny, att ta bort tarm gör så klart ont (precis som om man skär sig i ett finger) MEN du ska få så mycket smärtlindring du bara behöver att du inte ska känna av mer än möjligtvis att det drar lite i såret. Kanske kan du få en sån där grej i ryggen (vad den nu heter) som ger konstant (morfin)smärtlindring (mycket bättre än att få sprutor med jämna mellanrum)

Mumlin, håller tummarna för dig

Alla andra, hoppas att ni snart mår bättre

Förstår inte hur man kan behandla (sina) barn så...

Imorgon ska jag träffa specialistläkaren på specialistMV och diskutera kejsarsnitt. Fast numera känner jag mig ganska säker på att ingen skulle få för sig att jag ska föda vaginalt. Nu oroar jag mig mest för att vara gravid *s*

Vet ni vad tjejer? Allt gick så himla bra igår. Fick jättebra bemötande både på avdelningen, pre-op och inne på op och även på uva. Oh, jag gick omkring o log som om jag var hög (fast det var jag inte för jag hade inte ens så ont att jag behövde morfinpreparat)

Allt så jättebra ut. Oförskämt bra ut, nästan *s*. Ingen vätska i abcessresthålan (som dessutom minskat till en bråkdel av sin storlek). Läkare sa t.o.m att OM det i framtiden skulle bli så att man av någon (outgrundlig) anledning skulle behöva operera där så kunde man med all sannolikhet kunna ta bort abcessresthålan för den består av en mjuk massa (whatever that means)

Han skriver en remiss till smärtkliniken eftersom jag ville det. Frågade honom om att föda vaginalt och han ser absolut ingen anledning till att jag inte skulle kunna gör det, så nu har jag blivit lite kluven... KS är ju som en op och op känner jag ju till, samtidigt så återhämtar man sig snabbare från en vaginal förlossning... ay ye, dessa val *S*

Kram allihop