Roliga händelser under förlossning del:7

när jag var 17år fick jag mitt andra barn (dock första vaginalt). när man hade som mest ont så var dom ju tvugna o gå in o glo mitt in i.... ja ni vet vart. o kolla hur mycket jag var öppen osv. oefter ett tag så blev jag trött på deras pillande o gloende så jag började bli sur.. sen efter ett tag kommer några bm o sköterskor in o börjar pilla o glo in igen . till slut blir jag förbannad o skriker - VAD FAN GLOR NI PÅ TROR NI ATT DET ÄR NÅT JÄVLA MUSEUM ELLER?? sen talar dom om efteråt att min dotter var så stor att dom glodde för att dom var oroliga att hon inte skulle ha tillräckligt med plats att ta sig ut. hon vägde 4500g så jag förstår att dom var oroliga.

med min första son (mitt 3e barn) andra vaginalt) vägrade jag att åka in. min dåvarande pojkvän var i kina o jag skulle minsann vänta på han tyckte jag. men jag fick så ont att jag iaf ringde förl o dom sa att jag skulle höra av mig om vattnet går eller värkarna blir värre, okej tänkte jag o säger hej¨å o då går vattnet o jag börjar ropa hallå hallå i telen men inget svar dom hade lagt på. så jag ringde upp igen o talar om det o dom vill att jag ska komma in. -jaja snart säger jag. -nej nu får jag till svar. jaha okej. ringer barnvakt o taxi. o börjar bråka med chaffuören på taxi att inte köra så jävkla fort när det är dimma. -ta det lugnt får jag till svar. det är inga älgar ute nu.-vad fan har dom ett tidur o övergångsställ eller? när jag kommer fram till förl så står jag o flåsar att ge fan i mig jag ska koncentrera mig  innan jag ska gå in (är livrädd för sjukhus o personal) står i korredoren o då kommer en bm o frågar om det börjar bli jobbigt. nja sådär det börjar släppa nu när den är på väg ut svarar jag. o då får jag ett rum o hon får bråttom att dra fram kläder o försöker ta av mej varpå jag gapar ge fan i mig när jag koncentrerar mig kärring. plupp säger det o hon fångar upp min son.

med mitt 4e barn var jag arg för att jag var täppt i näsan o bm säger åt mig -andas in genom näsan o ut genom munnen. -hur fan då du vet att jag är täppt i näsan din flodko. snälla titta på mig sa hon oxå. -har du inget annat att glo på??? svarar jag då. låt mig vara när jag skiter ut ett kassaskåp. låt mig vara o massa annat skit fick man ju ur sig. lustgasen var min bästa vän oxå.

Hahahaha!

tanten 28: ahhah. och jag som ska in på igångsättning om 6 timamr kl 08 å är  täppt i näsan...

Hahahaha vilken roligt tråd jag råkade snubbla över nu när jag jobbar natt.
Jag har 2 barn men det enda roliga som hände när jag fick mitt andra var att jag vägrade inse att det började bli dax. Jag jämförde med mitt första förlossning.
Stod i duschen å tyckte det var skönt. Min man sprang iväg och hämtade en Bm för han såg att det hade runnit blod längs efter benet på mig. Så när Bm kom in och mer el. mindre komenderade att jag var tvungen att lägga mig i sängen för hon skulle kolla hur det såg ut där nere....
Jag: Nä det behövs inte, jag står hellre här!
Bm: Nä nu lägger du dig på sängen så vi få kolla dig!
Jag vart sur men gjorde som hon ville. Försökte få i mig lite lustgas men det hann aldrig verka förrän jag kände ... Oops jag måste gå på toa och göra nr:2 där.
Jag började kliva upp och hon undrade vart jag skulle. Jag MÅSTE gå på toa!!
Nä du ska föda nu, säger hon!
Tänkte dumma människa, jag måste ju först göra mitt behov så att det inte händer någon olycka i sängen.
Sagt och gjort så fick jag gå på toa, men när jag väl satt där så inser jag att det är nått annat än sk-t som är på väg ut. Det började komma fram ett huvud!!
Oj vilken panik det vart. In med en saccosäck som jag fick ställa mig på så att barnet kunde landa mjukt

jag frågade oxå vid en av mina förlossningar varför dom pratar med mig . för inte fan vill väll ni prata med nån när du måste koncentrera dig på o sk.ta om du e hård i magen ???  

hihihi alla e så kul här

Jag var också täppt i näsan och riktigt dunderförkyld, kunde knappt prata. Det var lite jobbigt.

vilken rolig tråd, att jag har hittat den först nu

Min förra förlossning gick relativt smärtfritt, allt gick i lagom takt, inte för fort men inte för långsamt. Mellan värkarna var det som om inget hade hänt och jag och min sambo skämtade och skrattade åt allt möjligt, vi hade jätteroligt.

Det tog ett tag innan man fick in tekniken med lustgasen, men när man väl fattat det var det himmelriket. När dom skulle lägga EDAn på mig så sa dom åt mig att jag inte behövde släppa lustgasen och den var jag inte sen på att haka på, jag sög för glatta livet och till slut började allt låta konstigt, alla i rummet, inklusive min 08 sambo började prata med dialekter, som varierade ena stunden skånska och andra stunden dalmål så jag låg och asgarvade i masken när till slut nån sköterska tog masken ifrån mig och sa barskt att jag var tvungen att ligga still.

Men det jag starkast kommer ihåg från förlossningen var att när krystvärkarna var som starkast och jag nästan var klar, sonens huvud var på väg ut, då gjorde det så ont att jag skrev rakt ut och inte ville vara med längre. Så i min sunda hjärna tyckte jag att jag hade gjort mitt, nu var det klart, nu fick dom göra resten. Så jag bara slutade krysta, och sa nu får ni ta tången, jag brukar se på cityakuten, jag vet att ni kan göra resten. Ni har verktyg ni kan använda, jag vill inte göra mer nu.

Tydligen gick hjärtljuden ner ordentligt, eftersom han stod där han stod, och läget blev allvarligt, så BM nyper mig hårt i benen och säger LISA du MÅSTE krysta nu ditt barn vill komma ut.

Skamsen som jag blev sa jag jaha,... och så krystade jag och två krystvärkar senare var han ute.

BM bad om ursäkt efteråt men det var ju itne mer än rätt åt mig.

Jag vill tillägga till mitt försvar att min son alltid har haft stort huvud, och alltid fått ha mössor för större ban. Så det var stort

Jag som alltid har varit skräckslagen inför eventuella förlossningar födde mitt första barn för någon vecka sedan och insåg förvånat att man faktiskt överlever. I och för sig hade jag en okomplicerad förlossning som trots igångsättning bara tog 12 h från första värken.

Dock hade jag en timme innan jag förstod hur lustgasen fungerade och jag fick ryggbedövning som jag skrek efter avlivning omväxlande med att tala om för min man att jag höll på att bajsa på mig och att det inte gick för sig med folk jag inte kände i rummet (som om jag brukar göra det med folk jag känner heller). Om jag verkligen gjorde det vet jag fortfarande inte, men däremot lyckades jag tydligen kissa ner hela barnmorskan när jag jag trodde att det var vattnet som gick. Enda gången i livet det inte känns pinsamt.

Till slut stod jag inte ut utan meddelade att jag vill ha hit narkosläkaren NU. Så fort bedövningen hade tagit så blev jag en helt annan människa och glömde totalt bort att jag låg i ett förlossningsrum och höll på att föda barn, så narkosläkaren och jag hade en intensiv diskussion om hästkörning och fåruppfödning tills barnmorskan körde ut honom ur rummet för att han var i vägen. Då hade jag bara min nyfunne vän lustgasen kvar att roa mig med tills barnmorskan tog den ifrån mig för att det var dags att börja krysta. Hon fick den bara mot ett löfte att jag skulle få tillbaka den när det var över. Men då brydde jag mig inte så mycket om den längre...