Hur tröstar man någon som har förlorat sitt barn??
Jag har aldrig upplevd det, varken forlorat, eller varit anhörig..Men det är nog viktigt att bara säga beklagar, jag är så ledsen ol. och prata om barnet.
Det känns naturligt att säga du är så stark och liknande, men en som har forlorat ett barn är nog så känsligt att man lägger för mycket i saker, istället för att bara låta det gå vidare/överse det som blev sagt (självklart forståeligt). Vissa i större grad än andra...resultatet av detta blir att ingen vågar säga nåt tillslut, som också tas fel...
Så saker som att jag är här för dig, är nog bra att säga...
SKulle till att skriva hur mår du också, men har sätt exempler på "krassa" svar på den också...(typ "vad tror du"). Fast jag hadde nog forfarande frågat hur mår du..fast jag vet personen mår skit..
Får man krassa svar av en som forlorat ett barn är det viktigt att vara den som tar ett steg tillbaka, och inte blir arg, för det är skillnad på känslometern hos tex. mamman, och tex. mig...