Stackars barn
Min farmor förfasade sig över alla som namngav sina barn Anna, Emma, Sara, Emilia, Johan, etc på 80-talet när jag var barn. Det var ju värsta käring- och gubbnamnen! det var ju bara lea tandlösa käringar som hette Emilia!
Själv hette hon Henny, född 1927, och det var inte så vanligt även om det låg i tiden. Hennes syster hette Lilly, och hennes klasskamrater sådant som Gulli, Åke, Torsten, Ulla, Maj-Lis, Evy, Siv, etc. Gamla svenska namn blandat med, gärna amerikainspirerade, dåtidens modenamn. Deras föräldrar, födda vid sekelskiftet kanske, hetter sådant som Astrid, Elsa, Edvin, Maja, Lisa, Nils etc ...
När farmors generation själva fick barn på 50-talet, fick barnen namn som Leif, Bo, Ann-Marie, Kristina, Inger, Lars, Lena etc. Det är min föräldrageneration, som sedan själva namngav sina barn till sådant som Malin, Mikaela, Niklas, Josefine, Johanna, Fredrik och Tomas, och Anna, Emma, Sara etc, som nämnts ovan. Eller varför inte Madeleine, som jag heter.
Nu har jag fått barn, och de namn som är populära nu är min farmors föräldrageneration, som Astrid, Elsa, etc. Precis som mina föräldrar sneglade på farfars fars och mormors mors namn. Allt går i cykler. Det finns inget nytt, förutom det som är bortglömt...