hej
Fick veta i går att fostret inte överlevt skulle ha varit i v9. I morgon ska jag in till kliniken för att få tabletterna för att få ut fostret. Är så rädd för smärtan, massaiva blödningar och hur man kommer att må effteråt.
Det tog oss 2 1/2 år att bli med barn och så blir det så här.Hur orkar man med sorgen?
Mvh Jeanette
hej
läkaren ville inte att jag skulle göra en skrapnig för att det kunde bli ärr vävnader. Jag vågar inte ta den risken då det var så svårt att bli gravid innan. Det sjuka är att det känns som om jag fortfarande är gravid, jag har så svårt att inte tänka att de kanske har fel. Men de var två läkare som gjorde VUL med två olika maskiner och det fostret hade krympt,det fanns inga hjärtslag och inget flöde.
Tack till er båda
mvh jeanette
Hej
Nu har jag tagit den första tabletten och resten på lördag. Det var jättejobbigt på kliniken sjuksköterskan som vi fick tabletterna menade att jag kommer att bli snart gravid igen. Jag blev irriterad och lite arg för att det vet väll inte hon. Jag vet att hon försökte att trösta med det var inte läge för det.
Tack för allt stöd tjejer,
kram jeanette
hej
Tack,tack tjejer. Det har gått bättre än jag trodde. Blött en hel del och haft ont men inte alls så svårt. Det kändes som den värsta sorgen var beskedet vid VUL och att ta den första tabletten.
Jag hade svårt att släppa tanken på att om de kanske hade fel fast jag rent intellektuellt visste att det inte var så.
Jag har ni skickat iväg sambon men en av hans kompisar och de ska gå iväg och äta en pizza. Utan min sambo vet jag inte hur det skulle ha gått, han har varit den starka. Men han säger själv att de tuffa känslorna kommer att komma senare.
mvh jeanette