Ska även till min magdr. imorgon..... Tror ni jag får nån extra hjälp med näring? Hoppas bara att inte hela besöket ska handla om "operationsövertalning" för hans tre miljoner argument orkar jag inte med just nu.
Hej!
Nu ska jag få bli piggare 
Om en vecka ska jag opa in en sån där dosa och få dropp. Ska vara på dagvården ett par dagar för att lära mig ta droppen själv hemma. Under nästa vecka, på mitt hemsjukhus ska jag få lättare dropp som går att ta i armen.
Det var ord och inga visor lixom. Sa inte ett ord själv, utan nu var det bara så. Kändes jätteskönt!
Stomiop. var det inte tal om annat än att den måste göras. Inga miljoner argument, utan nu var det bara så. vilket kändes "enklare". Så la han till att när jag nu blir piggare o går upp i vikt vill han inte höra att jag är nöjd så och vill skippa operationen... Sen berättade han om varför man inte ska gå med dropp för länge, men räknade med 2-3 månader nu.
Nu är jag bamsetrött, så ha det så bra ni kan alla ni!!
kram.
jost:
*ryser* Minns så väl när Larki berättade om sin operation.
Hoppas att den kommer att hjälpa dig att få den att fungera!
Larki:
Jag vet hur jobbigt och hur "arg" man blir av att höra de här orden... Men jag tror att du måste lugna ner tempot för att inte riskera ett ordentligt bakslagh. Lyssna på kroppen!
Vad är exakt meningen att undersökning/rtg ska visa?
Jag har lyxat till med att äta lite vanligt Nu gör det ju inget om jag inte kan få i mig något på några dagar 
Känner mig så otroligt GLAD och LÄTTAD! Dirket jag blivit lite piggare ska jag ordna med att börja jobba ÄNTLIGEN!!! Som jag har längtat!!!!
bcsvensk:
Klok make du har! Det är bra när det finns någon annan som kan tänka. För ju längre man varit sjuk, ju mer drar man sig för att söka, särskillt akut. På något sätt blir det "logiskt" att man ska vara hemma -eftersom man är van att vara sjuk.
Grådis:
Tack Känns som att nya året kommer att bli bra
Det jag mest funderar över. Är om stomioperationen inte hjälper ett endaste dugg. Och när dropp inte accepteras av kroppen i ett längre perspektiv... Vad händer då?
Maddisen:
Visst är det skittråkigt att bara vara hemma. Hur trött och dålig man än är, finns det en gräns för hur länge man orkar med att bara vara hemma. Särskillt om man är en person som alltid varit aktiv tror jag det är ännu svårare.
Det är ju inte bara bara med mask. Lider med dig! Det ska ju dammsugas, bytas sängkläder, handdukar etc. varje dag under två veckor är det va?
Hoppas det går över så ni slipper fler kurer.
Har oxå funderat mycket på Miss Disa.
Tack Madde
Lällas:
Blir så glad över att du mår så bra! Det är just sånt man behöver läsa om när man mår som sämst.
Eftersom du har flera läkare som tycker olika ang. förlossning, kan ingen neka dig tror jag. Det borde ju vara samma regler som vid en second opinion, vilket innebär att de inte kan neka det som föreslagits. Men det är ju lätt gjort att ringa upp patientombudsmannen på ditt sjukhus och fråga. De kan ju reglerna utan och innan.
När man fått ett barn med diabetes, är det i stora drag 3 saker man oroar sig mest för hur man ska hantera. 1. Barnkalas. 2. Julafton. 3.Magsjuka.
Min son vart ju inlagd och fick diagnosen 1 december med knappt 2 veckors sjukhusvistelse. Första helgen hemma var han bjuden på kalas både lördag och söndag. Sen kom julafton. Imorse insjuknade han i magsjuka. Vi får verkligen lära oss ALLA svårigheter direkt.
Men vilken stöttning! Vårdavd. har hjälpt oss, en barnläkare har ringt oss, vi kan ringa hur mycket vi vill. Det känns underbart att allt fungerar helt perfekt även på en söndag! Än har han inte behövts läggas in, vilket känns skönt.
Maddisen:
Jo visst går det att göra det mesta sockerfritt Men idag är ju insulinen så bra att det inte behövs. Man behöver bara öka dosen som ges isamband med just den "måltiden". Men innan man har lärt sig hur mycket man ska öka är det svårt!
Miss Disa:
Vad skönt att höra!! Tänker på dig ofta!
Lilla Näktergal:
Så är INTE min man och så ska det absolut INTE vara!
Framför allt barnen är BÅDAS ansvar! Resten i hemmet, upplever jag är mindre väsentligt på det viset att det kan vänta. Barnen är här och nu och behöver BÅDA sina föräldrar. Är den ena föräldern dessutom sjuk behöver barnen den andra desto mer!
Finns det ingen du har förtroende för inom vården som kan berätta för honom hur du faktiskt mår? Det är så lätt att allt blir så mycket vardag så de närmaste inte "ser" verkligheten.
Min man kan bli så där "ego" ibland. Men då handlar det mer om att behöver få utlopp för sin oro och sina känslor ang. hela situationen och inget annat. Blir så LEDSEN av att läsa. Det gör dig ju inte friskare utan snarare tvärtom.
Vi är hemkomna idag från sjukhuset då min son behövde både vätska och insulin i dropp. Så vi har varit isulerade på ett rum sen i söndags. (Ingen hit för tröga tarmar kan jag upplysa om)
Nu mår han bra vilket är skönt
Annars händer det grejer Imorse sökte en sköterska mig på barnavd. ang. droppen. Så imorgon kl.7 o hela dagen ska jag vara där. Varje vardag fram till op. för port a caten. känns SÅ skönt! Men är orolig för hur tarmarna kommer fungera med så mycket stilla.
Lycka till Ninde!