det konstiga 48-systemet...

Jag undrar också vilken organisation du har.

Vi har FFIA och det fungerade utmärkt, visst det var lite stressande med de ca 26 timmar vi hade på oss men det gick bra.
De ringde på morgonen (hade bokat barnet) och till 12 dagen därpå hade vi på oss att ta ställning till barnet. Vi hade valt 5 diagnoser och talat med läkare om just dessa, läst på en hel del. Så när förfrågan kom så var där inget värre än att be den aktuella läkaren läsa igenom (tolka läkartermerna) och kolla om det kunde finnas något mer dolt. En rejäl anspänning förstås och ansvarsfullt beslut men det var det dygnen. Vi valde att inte titta på fotot förrän vi bestämt oss - och blev föräldrar då!Hade vi tackat nej till detta barn så hade bokningen släppts och andra organisationer fått chans på detta barn.

Självklart ska inte er organisation tillfråga er om diagnoser ni inte valt, det vore tjänstefel från deras sida. Jag vet inte vad ni angett till er organisation men av de föräldrar jag har kontakt med som fått 48-barn så är det inga svåra diagnoser de varken valt eller fått förfrågan om. Vår kille har ingen svår diagnos heller. En familj hade bara valt en diagnos och de tog 3 veckor för dem att få förslag på sitt barn. För oss tog det två veckor.

Jag har kontakt med en amerikansk grupp som adopterar/och adopterat från det barnhem där vår kille kommer ifrån och det är då inte så att de fått/valt några lättare diagnoser. Några friska, några lättare, några svåra diagnoser men framför allt har de amerikanska familjerna fått eller valt "äldre" barn, runt 4-6 år. Det tycker jag är ovanligt här i Sverige.

Vad jag gillar med 48timmarslistan var att vi själva fick avgöra vad vi kände att vi kunde tänka oss, vi hade lite makt över vår process och slapp ta det svåra beslutet att tacka nej.

Jag tycker att din organisation gått över gränsen när de gett er förfrågan om barn. Och naturligtvis skall de boka upp barnet och ni ska ha minst 24 timmar på er att fundera.

Lycka till!

Ja, ca tre månader har jag hört att de säger till de som anmäler intresse för 48-listan nu. Men du, det kan gå fortare

Vi fick som sagt bra bemötande från vårt småstadssjukhus och har talat med flera specialister. Men om jag ska vara fördomsfull så kan det bero på att det var min man som skötte den delen, jag tror att vården är mycket bättre tyvärr på att neka en kvinna tid. Han stötte på patrull förstås i form av sjuksköterskor som tyckte att vi skulle ha varit ute i mycket bättre tid men då for han helt enkelt in till sjukhuset och satte sig på avdelningen tills rätt person dök upp.

Att tex LKC i Stockhom inte längre läser journaler och ger bedömning är illa, hur många barn/journaler per år kan det handla om egentligen? Men om man får deras allmänna info om LKG och så klarar man kanske själv att avgöra om man kan tänka sig ett sånt barn eller inte. Och de kanske kan rekomendera någon privatpraktiserande läkare på området.

Sen kan det kanske vara bättre för barnet att det inte låses upp förrän paret bestämt sig men det tror jag inte. Jag tror att det är bra att föräldrarna får den tiden och känner att de får fatta ett bra beslut och att det är bra för barnet också. Det var ingen större tvekan från vår sida, vi hade ju bestämt oss får "våra" diagnoser.
Men vad gäller svårare diagnoser eller en kombination av flera så måste föräldrarna få god tid på sig, och de föräldrar som känner sig säkra på sådana har nog adoptionsorganisationerna, lättare för de mindre org, talat mycket med.

Jag hoppas verkligen att det löser sig för er Kaero, att ni får kontakt med rätt personer nästa gång.