det konstiga 48-systemet...

Jag tycker att det är självklart att man vill prata med en läkare om det rör sig om diagnoser som man inte haft med på sin lista. Min tanke var att vi skulle få ett barn med diagnos som vi satt upp på vår lista och barnet skulle bokas direkt och sedan skulle vi gå igenom journalen med läkare bara för att dubbelkolla att det inte finns något i journalen som vi inte förväntat oss. Men jag kanske ska sluta drömma...

Det verkar inte bra om amerikanska organisationer finkammar listan och bokar upp barn så fort det kommer nya barn på listan och sedan lägger tillbaka dem de inte kan fördela. Däremot verkar det inte alls otroligt eftersom de amerikanska adoptionsförmedlingarna är vinstdrivande efter vad jag förstår.

Dock tycker jag att de flesta jag hört talas om matchats mot 48-timmarslistan väldigt snabbt, de flesta fall jag hört om har matchats inom två veckor. Men det kanske har ändrats de sista månaderna

Tyvärr är det ju upp till kinesiska myndigheter om de kommer låta detta fortgå. De borde ju kunna varna eller ta bort organisationer från listan om de inte följer uppsatta regler.

Hej!

Vi våndas just nu eftersom väntan på RB har dragit ut på tiden, men fram till BB gick det väldigt smidigt. BV "låste" vår pojke innan vi konsulterade vården om hans journal (ansvarig sköterska för LKG-teamet), eftersom vi var positiva utifrån det BV kunde berätta på telefon. För visst är det väl så att organisationen kan "låsa" ett barn utifrån att det stämmer in på de SN man har valt?? Hela systemet bygger ju just på att man inhämtar information om olika SN INNAN man aktiverar sin ansökan, annars skulle det ju vara omöjligt att få ihop en rehabiliteringsplan på mindre än 24 timmar (efter 48 timmar ska den ju vara framme i Kina och översatt, därav namnet 48-timmarslistan). Vilken organisation har ni? Det låter så konstigt att ni har blivit tillfrågade om multidiagnoser om ni inte har talat om det innan med organisationen... För oss var det jätteviktigt att diskutera vårt val grundligt med BV innan vi aktiverade ansökan, eftersom vi ville vara säkra på att kunna tacka ja utan förbehåll till det barn vi blev erbjudna (för oss blev det kärlek vid första fotot... ).

Kaero skrev 2009-01-23 13:09:17 följande:

Jag undrar också vilken organisation du har.

Vi har FFIA och det fungerade utmärkt, visst det var lite stressande med de ca 26 timmar vi hade på oss men det gick bra.
De ringde på morgonen (hade bokat barnet) och till 12 dagen därpå hade vi på oss att ta ställning till barnet. Vi hade valt 5 diagnoser och talat med läkare om just dessa, läst på en hel del. Så när förfrågan kom så var där inget värre än att be den aktuella läkaren läsa igenom (tolka läkartermerna) och kolla om det kunde finnas något mer dolt. En rejäl anspänning förstås och ansvarsfullt beslut men det var det dygnen. Vi valde att inte titta på fotot förrän vi bestämt oss - och blev föräldrar då!Hade vi tackat nej till detta barn så hade bokningen släppts och andra organisationer fått chans på detta barn.

Självklart ska inte er organisation tillfråga er om diagnoser ni inte valt, det vore tjänstefel från deras sida. Jag vet inte vad ni angett till er organisation men av de föräldrar jag har kontakt med som fått 48-barn så är det inga svåra diagnoser de varken valt eller fått förfrågan om. Vår kille har ingen svår diagnos heller. En familj hade bara valt en diagnos och de tog 3 veckor för dem att få förslag på sitt barn. För oss tog det två veckor.

Jag har kontakt med en amerikansk grupp som adopterar/och adopterat från det barnhem där vår kille kommer ifrån och det är då inte så att de fått/valt några lättare diagnoser. Några friska, några lättare, några svåra diagnoser men framför allt har de amerikanska familjerna fått eller valt "äldre" barn, runt 4-6 år. Det tycker jag är ovanligt här i Sverige.

Vad jag gillar med 48timmarslistan var att vi själva fick avgöra vad vi kände att vi kunde tänka oss, vi hade lite makt över vår process och slapp ta det svåra beslutet att tacka nej.

Jag tycker att din organisation gått över gränsen när de gett er förfrågan om barn. Och naturligtvis skall de boka upp barnet och ni ska ha minst 24 timmar på er att fundera.

Lycka till!

Ja, ca tre månader har jag hört att de säger till de som anmäler intresse för 48-listan nu. Men du, det kan gå fortare

De som går via BV får oftast blir oftast matchade fortare... De har inte så många par de matchar till på samma gång.

Jag har för mig att AC har berättat att de tillfrågar föräldrarna FÖRE de "låser barnet", medan andra organisationer "låser barnet" först och sen tillfrågar de blivande föräldrarna. Den andra metoden låter ju vettigast, eftersom man ju ska vara påläst redan innan. Tycker jag.

Jag har också reagerat över upplägget på 48-timmarslistan. Jag gillar inte principen att behöva stressa fram så viktiga beslut. Gillar inte heller huggsexan om de lättare handikappen. Men för barn med svårare handikapp kan det vara en väldigt bra möjlighet att få föräldrar och det går mycket fortare för alla barn att få komma till en familj. För många så är listan en fantastisk möjlighet. Men tyvärr så tror jag att det kommer att bli svårare och svårare att få barn genom listan om man begränsar sig till lättare handikapp som läpp gomspalt, klumpfot, lättar hjärtfel m.m. Precis som du skriver så finns det organisationer som dammsuger listan för sin egen överlevnads skull, nu när det går trögt och övriga barnbesked kommer glesare. Många organisationer i USA har bara Kina som land och har det ekonomiskt svårt just nu, flera går i konkurs. Många amerikanska organisationerna har nu fått upp farten och jag tror (har även hört det från vår organisation) att det är svårare nu än i början på hösten att hitta barn på listan med lättare handikapp. När nu listan är mer etablerad och organisationer utarbetat arbetssätt att arbeta med listan. Men självklart så är det inte omöjligt, bara lite svårare. Precis som du skriver så satsar många organisationer i USA (långt ifrån alla) stort på listan. De har personal som bevakar listan dygnet runt och några organisationer verkar även få tips innan nya barn släpps på listan. De följer inte regeln att ha en tillfrågad familj i åtanke innan de låser barnen utan låser alla barn med lättare SN och hoppas att de kan placera så många som möjligt. Jag har även hört talas om samarbeten där organisationer som tvingas släppa barn som de inte hinner placera samarbetar med annan organisation som då snabbt låser barnet igen. Som du skriver så har de andra möjligheter med Kinesiskt talande personal och personal som jobbar nattskift än vad våra svenska organisationer har.

Till sist lycka till! Det är klart att ni kommer att få ert perfekta barn. Det kanske bara tar lite längre tid och är lite jobbigare än det var i början på hösten.

Hej i natten igen! Tack ni alla för att ni svarat - otroligt intressanta och uppbackande inlägg. Varför jag tillslut beslöt mig/tog kraft att höja frågan var för att jag tror att hela det här behöver mer transparens. Jag tror att många precis som jag går och undrar och våndas över om hela spelet är godtyckligt och ibland rent regellöst. Ju mer folk kommnicerar ju klarare blir bilden, särskilt för oss som närsynt i våra egna hembubblor inte har en aning om det finns ett spel bakom gallerierna och vad det då är. Inte heller har vi alla insyn i i adoptionsprocsessens alla parters göromål. Kritisera vet jag att flera drar sig för eftersom man hela tiden ängslas för att inte få sitt efterlängtade barn; självcensuren leder till än mer tystnad.
Vad jag vet utifrån vad som berättas för mig av de som arbetar med 48h om situationen idag är att det, som några av er redan skrivit, är mycket svårare nu än tidigare i höstas. Fler org har hoppat på sedan i somras. Har även nu blivit köbildning till Sn-barn.
När det gäller oss som fick höra talas om listan i början av september (såg bl a här på FL ordet 48...) får vi skylla oss själva till viss del: vi fick ett samtal tidigt i höstas efter vi lämnat in vår anmälan men var av olika skäl inte riktigt redo...jag och min man hade en del att klara ut mellan oss om vad vi var beredda på. Det var väl lite av chock också;från att ha gått i nästan 3 år och bara väntat, nästan kopplat bort allt för att orka ( o innan dess också ett helt år innan LID med utbildning, utredning o allt...)- och helt plötsligt ringer de ett par veckor efter att man suttit uppe nätterna igenom för att läsa på om alla diagnoser på nätet. Ett avböjande jag ångrat djupt och innerligt sen dess. Och efter detta var det tyst hela hösten/vintern igenom. Tills nu. Men en annan sak som ni även nämnt, ja det verkar som organisationera arbetar olika. Och det är som "mimpen" skriver, att de frågar först och låser sen.Detta trodde jag då var kutym för alla organisationer...men jag har slagits av tanken om huruvuda de svenska org arbetar på samma sätt, vilket man tycker borde vara reglerat så. Jag hade förstått systemet som sådant: att när en org låser ett barn ska man vara näst intill helt säker på att man vill ha barnet.Org ville inte låsa för det görs i en familjs namn och säger då denna nej förlorar hela organisationen sin chans till detta barn. Eftersom vi ville konsultera vården så låstes inte akterna, d v s man får i viss mån stå sitt kast. Därför "förlorade" vi ett par-tre barn. Jaaa.. kanske är icke-bokningssystemet det bästa för barnet, i o f lär väl det finnas en annan familj...svår fråga. Men vilket som, det att "förlora" ett barn på detta vis är en underlig sorgeprocess i sig... (ja en av dessa skrev jag ju kort om ovan.) Det suger märgen ur en.Jag har legat huttrande i sängen som jag fått feber.
Särskilt som det är högst godtyckligt hur man blir bemött inom vården. Jag har ringt utan rast, ingen ro, ingen lunch, ingen mat alls - totalt uppslukad i kampen mot tiden. Jag har hört växeltelefonister efter att de glömt koppla bort mig säga oförskämda saker om oss, ex: "Ä´re dom dära som ringer hela tiden om nån unge?!!Amen alltså..." osv. (min man hade ringt till sjukhuset en gång innan o sökt läkare, jag ringde e n andra gång...)Jag har blivit avsnäst av läkare som var oerhört ilsken över att jag störde honom om sådant. Jag har blvit missförstådd fastän jag försökt förklara om om om igen. T ex "Jamen du kan ju inte få fråga om ett barn om du inte är vårdnadshavare?" Mången sekretarare har vägrat mig komma igenom till "sin" läkare trots bönande. M e n jag har också pratat med mycket snälla, förstående och hjälpsamma människor inom vården. Men tyvärr jobbar de med ständig tidsbrist och överfulla avdelningar. Därför, när det nu förra veckan gällde ett litet barn som hade en diagnos som vi inte hade fyllt i från början, o som vi verkligen behövde reda ut då det är en komplicerad diagnos,tog det en hel dag (morgon till sen eftermiddag)att öht få tag i en läkare. Denne var sen mycket empatisk och hjälpsam med kunde först ringa nästkommande dags sen eftermiddag. Det andra sjukhuset, där jag bor, svarade inte alls på dag 1 (ringtid:ca 8.30-16.50). Dag 2 kom jag igenom, alltså äntligen fick någon (typ 4:e personen) som ville ta emot pappren för att visa läkare. De återkom på dag 3 eftermiddag. Gissa om barnet då var kvar...Förutom att 48h systemet, enligt mina erarenheter i a f, inte går ihop med de rutiner på svarsgivande som den svenska sjukvården har, så kan jag tycka att det finns en stor andel regional orättvisa i det hela. Det kanske inte är alla som kommer sig för att ringa Sverige runt i sökandet på hjälp. Så "Solstjärnan" det låter ju fantstiskt gott: dels denna tid ni fick - en hel förmiddag- utan rädsla att barnet kan vara borta i samma stund du äntligen kanske får medicinsk hjälp. Dels att du fått sådan kontakt med aktuell läkare, att ni både fick tag i o dessutom fick denna att kolla igenom journalen på studs!Huh.. man kan inte få fråga hur du gick till väga för att hitta en sådan? :) Att veta avrt hjälpen finns är bara det en vetenskap. För övrigt kan nämnas att LKC i Stockholm beslutade under hösten att de inte tänker läsa igenom ensklida journaler för medicinsk bedömning. Allmän info om LKC ger de dock gärna.
Hoppsan, nu tittade jag på klockan...kanske var det något mer jag tänkte skriva angående era svar men nu tryter krafterna. Återkommer om så efter sömn! sov gott.