Att boa och att vara Boa

I dagarna går vår syskonansökan ner till Colombia. Jag har redan fått ett galet sug efter att boa. Lusläser Blocket efter spjälsängar och vagnar, och smiter in i en barnbutik så snart tillfälle ges. Vill fixa ordning allt hemma, pyssla och bädda säng och allt det där. Sist vi väntade bb hade man liksom egentligen inte koll på vad som komma skulle. Allt kändes så avlägset. Två veckor innan vi fick bb sist fick vi veta att läget i Colombia var mörkt och att det kunde ta väldigt lång tid innan bb. Men så vips fick vi vår älskade E. Man hade ingen tid att fixa och greja, bara ren och skär panik innan avresa. Nu VET man hur det tillslut kommer att bli Kanske är det därför jag rå-boar med detta barn och inte innan älskade E? Och mitt i mitt boande och stökande blir jag fnissig när jag kommer på att E ju kallar sin älskade morfar just för Boa Lite lustigt sammanträffande

Hehe, världens mest onödiga inlägg men det fanns så lite att läsa här på forumet så jag kände att jag måste bidra