Vi var rätt nojiga med vårt första, ingen av oss och framförallt inte min man kände att vi kunde slappna av när sonen var i rummet även om han sov... vilket ledde till att vi knappt hade ett sexliv under ett års tid tills han började sova i eget rum... när vår dotter sen kom bestämde vi oss för att det inte kunde bli som förra gången. Hon sov i vår säng tills hon var runt ett (inget annat val, lägenheten är en tvåa och sonen bodde i andra rummet) och vi hade sex när vi kände för det, oavsett om hon sov eller var vaken (så länge hon inte behövde vår uppmärksamhet). Nej, efter några gånger kändes det inte konstigt att göra det brevid henne, hon förstår ju absolut ingenting, finns inget att ta skada av, att vi som föräldrar inte har ett bra sexliv däremot blir negativt även för barnen.
Är så mkt man får ge avkall på som småbarnsförälder, sexet behöver man... under min andra graviditet var det svårt med sex av olika skäl, skulle jag fortsatt vara utan under ett år till?!
Från hon var ett nånstans var vi inte riktigt bekväma med det. Men herregud allt beror ju på sammanhanget och om de ens kan se nåt... på min förra killes lantställe sov varje familj i ett rum och han hade en dotter som var 13. Skulle vi inte ha sex på två veckor...? Nej inte om det inte hade gått. Men när hon sov djupt i sängen brevid och vi höll oss tysta, fanns inget problem... går ju inte ta skada av något man inte ser.
I torpen förr i tiden sov barnen alltid i föräldrarnas säng, vi har alla förfäder som knullade hej vilt 10 cm från sina barn tills de var 12-13. Och vi har inte tagit skada om det.