F.d Jehovas Vittnen?

några klick men inga inlägg? skriv gärna!

Hej mommi!

Ja, att inte ha kontakt med uteslutna anses som en slags tuktan och att det ska göra att man längtar tillbaka. Men jag blir faktiskt bara mer anti, man ska väl överlämna sig till Gud isåfall och inte till människorna i församlingen? Eller?
Men så behandlar man dom som en gång döpt sig, då har man avgett ett löfte till Gud Jehova och om man blir utesluten anses det som ett slags "förräderi". Om man inte döpt sig, är det en annan sak...

Hur länge har du varit muslim och hur kom det sig att du valde den vägen?

Pyret - Jag och min mamma har haft en väldigt komplicerad relation, speciellt efter uteslutningen. Men det har blivit bättre de senare 2 åren. Vi undviker ämnen som kan uppröra oss båda och jag är nöjd med det. Vi bor en bit från varandra, så vi träffas kanske 2 ggr om året och talar sporadiskt i telefon.
Men jag har några fina vänner och en underbar sambo och familj, så jag trivs med livet!

Mommi - Även om jag var starkt troende när jag var liten så kände jag många gånger att det var fel väg för mig. Jag ifrågasatte mycket ju äldre jag blev, men fick inga tillfredställande svar och det gjorde att jag började tvivla mer och mer. Jag fick höra många gånger att man inte ska ifrågasätta det som vi fick lära oss, man skulle bara ta det som sanning.
Jag gifte mig med en "broder" när jag var 18 år, fast jag insåg att det var helt fel av mig. Men jag hade det jobbigt hemma och ville bara hitta en väg därifrån. Nåt jag verkligen ångrar idag, dels för min egen del men mycket för hans del också. Han älskade mig på riktigt och jag svek honom verkligen när jag ett år senare berättade att jag skulle flytta från honom och tog ut skiljsmässa. Samtidigt som jag gjorde det, tog jag beslutet som jag skulle gjort för längesen, att lämna församlingen.
Eftersom jag inte ångrade "mina synder" så blev jag utesluten i april-99.

Jag har inte ångrat mitt beslut en enda gång. Det har varit och är fortfarande känslomässigt jobbigt att man inte har kontakt med släkten, som man hade nära relationer till när man växte upp. Men jag har min egen väg att gå, och tyvärr accepteras inte det.
Jag vill ha ärlighet och kärlek i mitt liv, inte falska dunkar i ryggen för att man tror på samma sak.

Hej alla!

Ber om ursäkt att jag inte svarat på inlägg, har inte haft tiden...

När det gäller JV´s bibel så är det i stort sett samma som den vanliga kristna bibeln. Bortsett från att de har försökt att översätta så korrekt som möjligt. I verserna kan man läsa ord inom parantes, och det är ord som idag inte kan översättas rakt av då språket (hebreeiska och arameiska)har förändrats genom tiderna. Så då har man skrivit det som ligger närmast.

Alla tidskrifter och böcker går att få gratis, men de kan be om frivilliga bidrag. Orsaken är kanske momsen som någon nämnt, men också för att budskapet ska kunna nå alla, fattig som rik.

Om någon vill besöka betel i Arboga, är det bästa att ringa och boka ett möte med dom. Var beredd på, som någon annan här informerat om, det kan ta tid att få svar på vissa frågor.

Det är klart du kan ställa följdfrågor, men eftersom många idag har en fel uppfattning om JV´s tro så vill de ju ge en korrekt bild. Det KAN innebära att de ber att få återkomma med vissa svar, då de kanske är osäkra på sin exakta ställning i vissa frågor. Men vad jag vet så är de öppna och besvarar allt.

Min erfarenhet som ett f.d. troende vittne, är att vissa saker som står klart och tydligt i bibeln (i deras ögon) inte ska ifrågasättas. Man ska ta bibeln, Guds ord, som sanning rakt av.

Har du läst och jämfört själv?

Den bibeln som JV´s använder i församlingarna idag och sen flera år tillbaka, är mycket lik den svenska kyrkans t e x. Jag har läst båda.
Men hur texterna i bibeln sen tolkas, är en helt annan sak. I litteraturer som Vakttornet, är det (i mina ögon) massor som är färgat av vissa typers tolkningar. Ofta äldre män, från högkvarteret i Brooklyn, som "styr" över församlingsmedlemmerna över världen. Det är en aning otäckt, kan jag tycka. Medans andra följer utan att blinka och är trygga i det.

Jag får några tidningar med jämna mellanrum, skickade från min mamma (vakttornet och vakna, ibland även någon ny bok eller broschyr). Ett par gånger om året ungefär. Men vi talar ingenting om det annars.
Vi försökte i många år att diskutera religionen och varför jag inte ville vara medlem längre, jag försökte länge att försöka få henne att förstå mig och mina tankar om det hela. Men det slutade alltid med kraftigt gräl, så till slut sa jag att vi bör undvika det ämnet om vi ska kunna ha en bättre relation. De senaste 2-3 åren har vi kunnat uppföra oss som civiliserade människor!

Jag läser bitar ur det. Men ibland måste jag lägga undan tidningen en stund, jag kan bli riktigt upprörd över det som står som deras ståndpunkter. Och att så många människor följer det med hopp och tro i deras hjärtan. Tycker synd om många...

DÄR märker man att det är personliga tolkningar av bibeln. Använder bibelverser för att få styrka bakom sin åsikt. Och det kan man ju tycka vad man vill om...

Tack zophia för info!

Jag kan ju ärligt säga att det var ju några år sen jag läste biblar av den kristna typen. Så visst kan jag varit färgad av både det ena och det andra.
Min far som också är utesluten sen flera år, han har tidigare vart en respekterad och "högt" ansedd äldste i församlingen, är idag vad man kan kalla teolog. Han har nog varenda bibel som finns, och har vissa protester mot hur bibeln översätts och tolkas. Liknande det du skrivit.
Han har ff kontakt med bröder och äldste på betel i arboga och vissa församlingar ibland. Han har själv sagt att han är troende, men vägrar att återgå som vittne så länge det är så mycket fel i uppbyggnanden av religionen.
Har för några år sen läst en bok som är skriven av en äldste från brooklyns högkvarter, och den var mycket intressant i hur människor sitter och styr över andra genom "bibelns" synvinkel.

Är idag mer intresserad utav litteratur och religiösa synpunkter i buddhism och liknande religioner. Men ännu mer av det som många kan kalla new age. Flummigt värre...

Det där är så olika hur människor är som är troende. Min storasyster och familj som är mycket engagerade i religionen, är alla underbara människor och roliga att umgås med.
Men sen har vi ju mina släktingar, mostrar-kusiner-mormor-morfar, som inte alls vill ha en kontakt av något slag med mig sen uteslutningen. Dessa personer brukar inte heller umgås med några utanför församlingen.
Många anser väl att det är bättre att umgås med andra med samma värderingar, kanske är de rädda att bli påverkade åt ett annat håll eller så tycker dom bara inte att de kan ha något gemensamt med "vanliga" människor.

När jag gick i skolan var det upprörande för en del av mina vänner i församlingen att jag hade kompisar som inte var JV. De slutade då umgås med mig, och när jag blivit utesluten så hälsade dom inte när man möttes på gatan.
Detta är ju mina erfarenheter som utesluten, det är lite annorlunda med icke-döpta och icke-troende.

Som sagt, en del håller hårt på sina värderingar och vill helt enkelt bara ha så lite kontakt med omvärlden som möjligt. Och en del är helt enkelt mer ödmjuka och inser att folk som inte är JV inte behöver vara några dåliga människor.

eller vad vet jag?!

Herman Hedning - jag fick ju buga mig ödmjukast efter Zophias inlägg om översättningen. Erkänner som sagt att det var ett tag sen jag läste biblar av kristen natur.
Ditt inlägg om hur de svarar på frågor etc, är sådant som jag ifrågasatte själv väldigt mycket när jag var yngre. Jag såg hur människor omkring mig inte brydde sig om att tänka själva, utan följde organisationens regler utan att blinka. När saker och ting ändrades (pga nya tankesätt och tolkningar från Brooklyn....:-/) som innbar en ändring av sin tro, tyckte jag det var MYCKET konstigt. Jag klarade inte av den sidan då jag troligen är av för nyfiken natur...

Min uppväxt har gjort mig oerhört tvivlande mot i stort sett alla religioner. Vill aldrig mer känna mig så låst och instängd som jag en gång gjort under många år.

Jag tror på kärlek och ödmjukhet.

Sen vill jag tillägga att det finns ju mycket teorier om att den kristna bibel som florerar i världen idag, inte är ett dugg lik den ursprungliga boken som skrevs...?!?!Mycket har ändrats och tagits bort under alla år för att få människor att följa tidens religiösa makthavare.
Och det har hänt långt innan JV bildades.

Så hur mycket energi ska man lägga på att forska i JV´s översättning, när man kanske borde gå längre tillbaka i historien?

Jag har några år bakom mig med mycket av det du beskriver. Min mamma sa t o m att hon misstänkte att jag skulle vara besatt av demoner pga mitt val jag gjorde! Det var väl "bara" ett uttryck hon slängde ur sig, men jag vet ju hur starkt troende hon är. Hon använde alltid bibliska termer...som när jag hade det stökigt i mitt rum sa hon att det såg ut "som Jerusalems förstöring!" Och eftersom jag också var mycket troende i barnaåldern, visste jag ju precis vad hon menade eftersom man läste mycket bibliska berättelser.

Tankarna om uteslutningens anordning kom första gången min pappa blev utesluten pga alkohol. Mina föräldrar skilde sig när jag var runt 5 år. Mamma gifte om sig kort tid efter med en bonde och vi flyttade ca 20 mil från pappa. Min mamma tvingade mig och mina syskon att skriva ett brev till pappa när han blev utelsuten (jag var 8 år då) där vi skulle säga att vi inte ville och kunde träffa honom mer... Jag vägrade så länge jag vågade, min mamma kunde vara mycket sträng och få en blick som man inte bråkar med. Så till slut skrev jag ett brev till min älskade pappa... .-( Det var hemskt!

Det skrek i hela kroppen hur fel det var!! "Hur kunde Gud som är kärlek, vilja att man skulle skiljas från sin familj på det sättet??!! Jesus, Guds Son umgicks ju med fallna och vi måste kapa all kontakt med uteslutna människor, även ens egna föräldrar och barn... Hur går det ihop?" Stora frågor för ett litet barn... Där någonstans började nog tvivlet komma på att man var rätt ute, "detta kunde inte vara Sanningen!?"

Mina mostrar, kusiner, mormor och morfar och alla i församlingen man tillhörde kapade alla band med mig den dagen det blev uppläst i församlingen. Vet bara det mamma berättar för mig om alla man är intresserar sig för. Umgicks mycket med dessa släktingar hela uppväxten!
Det är sjukt hur uteslutnings- anordingen kan få människor att bete sig så som robotar!! Tycker det luktar hjärntvättning...

Jag är ändå i det stora hela nöjd med uppväxten ändå. Man har träffat så många människor de senaste åren som haft det fruktansvärt! Otryggt och helt kärlekslösa, slagna och missbrukat droger i tidig ålder, föräldrarna pundar, våld och kriminalitet etc... Det är lätt att det går snett!
Jag har ändå fått trygghet, allt man behöver i livet, vi hade inte mycket pengar så man hade inga märkeskläder och man ärvde ju mycket av syskonen och av ungar i församlingen. Men man fick ibland lite presenter och åkte på husvagns - semester. Uppväxt på landet, nära djur och det var lugnt och tryggt.

Min bästa vän var en gammal icke-troende man, som var gift med en äldre "syster" i församlingen. Vi var ute och åkte mycket motorcykel på somrarna. Jag hade några kompisar i församlingen också förstås.

Men man blev ju lite knepigt behandlad i skolan av både skolkamrater och lärare. Man fick ju inte åka på discon och umgås för mycket med andra "värdsliga" personer.
Min mamma släppte mer på reglerna med min lillasyster... Som inte heller är med i religionen idag, icke-döpt. Hon är lesbisk (snart 21år)och har sitt andra långa förhållande med en 28-årig tjej. Jag och min lillasyster har en jättehärlig relation!
Hon "kom ut" till mig ungefär 1 år innan det uppdagades för resten av familjen.
Träffade hennes förra tjej bara ett par korta stunder, men dom var unga båda två. Den tjejen hon är tillsammans med nu är helskön!
Jag tror jag var på prathumör idag...Jisses vad långt det blev...fortsätter en annan dag!

Det här med uteslutningen verkar vara en av de grejer som människor reagerar starkt på. Vilket jag förstår helt och fullt, eftersom jag själv inte tycker den anordningen står riktigt till...

Jag är gravid nu, med mitt första barn. Visst att jag och mamma började få en bättre kontakt innan, men det känns ibland nu som att det är barnet i magen som är viktigare än mig. Låter kanske ego, men det kommer INTE vara okej att vilja träffa mitt barn men inte mig i framtiden!
Som Amelia säger i sitt inlägg att de i sin inte vill stödja mobbing, för det är ju så barn kan uppfatta det. Helt rätt! Stå på er! Vill att mina barn ska lära sig kärlek och omtanke, inte att det är okej att förskjuta någon pga att man valt en annan livsstil!

Det jag lärde mig under min uppväxt är att älska alla människor, och den lärdomen sitter kvar och jag försöker själv följa den linjen... Konstigt...JV borde kanske lära sig nåt av mig?! hahaha :D