Här kan vi fortsätta diskutera Anna Wahlgrens tryckpress och hennes övriga metoder.

Det är är ju en både intressant, frustrerande och upprörande diskussion på många sätt. Men om jag för en stund lämnar de hemska filmklippen därhän och försöker titta på debatten lite analyserande så finns det ju en massa svårigheter i en sån här känslofylld debatt/diskussion. Alla har sitt eget framför ögonen och det är lätt att förblindas av det och inte bry sig om eller inte se vilka grundantaganden den man uppfattar som motståndare har. Man kanske inte heller ser sina egna grundantaganden. Så jag måste ställa några frågor om era grundantaganden alla SHN-anhängare. Eller AW-försvarare? Varför just AW försvaras så är något som blir obegripligt för mig. Sätter man likhetstecken mellan henne och sin egen kompetens som förälder? Dvs att om hon är dålig och man lyssnat på något hon sagt så är man själv dålig? Även människor som är grymma, i vissa avseenden sadisktiska osv (pratar nu ej specifikt om AW) kan ju säga bra saker eller saker som det ligger _något_ i. Visst finns det delar av AWs budskap som inte behöver vara dåliga _beroende på vad man tolkar in i det_. För det är ju det som är det svåra - vad läser man in i det man hör? Även om man tjusas av rutin och trygghet osv så förstår jag inte varför man inte tar avstånd från att låta barn ligga i bajsiga blöjor, att mötas av beteende enligt en färdigskriven manual när de signallerar att de vill något osv. Menar ni som gillar SHN verkligen HELA paketet? Bajsblöjor, blåmärken, fasthållning? Jag ser inget konstigt i att försöka ha övergripande rutiner för ungefär hur och när man lägger sina barn. Däremot går det helt på tvärs mot mina grundantaganden att små barn kan lära sig trygghet genom att indirekt kunna avläsa att mammas och pappas val att stanna i ett annat rum skulle betyda att allt är lugnt och att man kan vara trygg. Hur ska barnet veta det. Så fungerar inte små barn. Inte vuxna heller faktiskt. Vi är sprungna ur ett liv i grupp. Vi söker trygghet och bekräftelse i att vara med varandra. Inte stå utanför. Tror ni tvärtom? Att om ni satt i ett plan som hotade att störta/läste varje dag om hur svininfluensan drar närmare dvs började känna stor oro - att ni skulle lugnas av att mamma/pappa/sambo eller kollega vägrade prata om det, tittade bort ? Att ni när bomberna faller helst ligger i ett eget skyddsrum? Eller har ni som grundantagande att barn är av särskild sort? Att de funkar helt annorlunda? Att just barns behov av trygghet tillfredställs genom att vara ensamma (trots att de ju ännu inte har överblick, kan lugna sig själva med rationella erfarenhetsbaserade argument)? När blir de i så fall människor som fungerar som vi? Eller ser ni faktiskt inte att barnen lämnas ensamma? Att barnen i sambande med läggning, matning osv betraktas som manipulativa köttklumpar som måste tryckas ner, lära sig klara sig själva eller hållas fast så de inte kan röra sig och få en flaska intryckt i munnen och ett bortvänt ansikte (det var ett minst lika horriblet filmklipp som tryckpressen). Vad ska barn få välja? Ingenting? Är de bara små illvilliga kravmaskiner? Vilka är era grundantaganden? Och är ni så säkra på att AW har sett ljuset? För hon tar ju inte sin utgångspunkt i forskning direkt.

Tack MalinEddie och Marline!

Problemet är ju att AW inte är något fan av läkarkåren: forskning, psykiatri etc. Det finns inga argument som biter. Jag tycker att hennes idéer stundtals påminner om scientologi ärligt talat. Vet inte omd et har länkats till hennes krönika angående barnpsykiatri, där hon spottar ut sig helt horribla påståenden. Tack och lov har människor även reagerat på detta: www.annawahlgren.com/index.php/view/svenska/b... Det finns många poänger i det hon skriver i sin krönika, men jag tycker att man ska ställa sig rätt frågande till vem den här personen egentligen är. Vad har hon för syften? Vilka är hennes förslag på alternativ till den globala läkarkårens metoder? Att hon själv har fött 9 barn är inget meriterande i sammanhanget. Skulle däremot vilja se lite vetenskap och inte bara personligt tyckande. I mina ögon är det nonsens, från början till slut.

Marline skrev: " AW lägger till barnets huvud åt det håll som HON bestämt. Då barnet vänder på huvudet så rättar AW till huvudet och trycker till. Varför?!Snälla låt barnet ligga på det sätt barnet själv vill." - men AW saknar nog kunskap om att alla barn har en dominant sida i hjärnan och hela kroppen som styr hur de vill ligga när de skall sova. särskilt tydligt är det på vänster- resp högerhänta barn... Har AW bestämt sig för att huvudet på magliggaren skall titta åt höger så gäller det, i hennes värld, förstås alla barn! "Jag får ont i magen av denna vanmakt. Fruktansvärt vilken ångest detta måste ge barnet." - det är lätt att dra parallellen till de vänsterhänta barnen som förr tvingades skriva med höger.... idag vet man att det inte var bra för deras hjärnkoordination... "Som andra sagt, om gråten ignoreras så kommer den tillslut att upphöra. Det bevisades på ett barnhem i Rumänien (tror jag det var). Barnen fick ingen respons på deras gråt vilket reulterade i att de slutade att överhuvudtaget säga till. De bara låg." - Det gäller ännu idag alla barn på undermåliga barnhem ute i världen - och de inte bara ligger - de dör också - så beroende är det lilla människobarnet av kärleksfull omvårdnad (att bli sedd, förstådd och tagen i på kärleksfullt sätt) ! "Jag förstår att AW inte har detta som syfte och att det inte är som på barnhemmen i Rumänien MEN att igonerara barnets signaler kan ge katastrofala följder. Många föräldrar går säkert inte så långt. Men då detta visas kan många föräldrar tro att det ska gå till så och faktiskt går så långt." - Ja, och den kloka AW, barnens vän, borde inse sitt ansvar - det skriver jag ideligen ...